30
Jan

Svensk pilot leder uppdrag på storövning

Anmäl kommentar Av:
i Stridsflygplan, Utbildning, Viking

Inte många aktiva flygvapenpiloter har varit med om att leda en flygstyrka på mer än femtio flygplan i ett anfall. Under Red Flag övningen sker det två gånger, då Sverige fått förtroende att bemanna jobbet som Mission Commander. En av svenskarna, ”Tank” beskriver med egna ord.

Själva planeringen börjar cirka 36 timmar innan flygplanen lyfter med att en Air Tasking Order (ATO) ges ut. I ATO:n står det beskrivet vilken uppgift varje enhet har, hur många flygplan som ska flyga och vilka mål de har. Dessutom finns det en del som beskriver generellt vad som gäller för uppdraget, acceptabel risknivå och högre chefs mål. I det här fallet handlar det om att slå sig igenom fiendens luftförsvar för att eliminera fiendens förmåga till att genomföra terroristoperationer och förmåga till kemisk krigföring.

Först markerar vårt Mission Support Element (MSE) alla mål och kända hot på en karta. Jag, tillsammans med två ställföreträdare, börjar direkt med att grovt gå igenom hur uppdraget ska lösas samt hur vi ska göra för att undvika att krocka med varandra, en viktig sak då cirka 60 flygplan ska slå sig in i ett litet område fyllt med fientliga jaktflygplan och luftvärn. Att göra detta innan man börjar själva planeringen med alla andra är rätt skönt, då det gör att planeringen blir smidigare och betydligt snabbare.

Många olika flygplan
0700 dagen innan passet samlas alla delchefer tillsammans med mig för att snabbt gå igenom uppdraget, mitt upplägg samt ge egna synpunkter på hur vi ska lösa det. För det här uppdraget har vi en jakteskort (ledd av en amerikansk överste från Hawaii som flyger F-22 Raptor), en del som är ansvarig för att bekämpa luftvärnet (ledd av en amerikanska kapten som flyger F-16CM), en markmålsdel (ledd av en amerikansk kapten som flyger F-15E Strike Eagle), en ledningsdel (ledd av en amerikansk kapten som sitter i en E-3 Sentry) och slutligen en lufttankningsdel (också den amerikansk, KC-135).

0800 samlas resten av uppdragets chefer för den fortsatta planeringen. Här går jag åter igenom uppdraget i stort, hur jag vill genomföra det och hur vi ska separera från varandra. Väderbriefing visar tyvärr att det under uppdraget ska vara moln från cirka 1000-6000 meter över marken. Det är inget större problem när vi övar i Sverige, då vi inte har några problem med att flyga i moln. Här är reglerna sådana att det bara är vissa enheter som har tillåtelse att flyga i moln, vi bland annat, medan det stora flertalet inte får det. Det skapar rätt mycket extra arbete för att få till separationsplanen, då antalet höjder som finns tillgängliga minskar ordentligt. Dessutom skapar det problem med att fälla skarpa bomber (de bomber vi har kan fällas med hjälp av GPS-styrning) för reglerna här kräver att vi ser målet innan vi fäller.

En F-15 lyfter, bild från Nellis AFB.

Planeringen rullar på och det är tillfredsställande att se hur bra det flyter och hur alla strävar mot samma mål. Emirater, holländare, amerikaner och svenskar som med varandras hjälp löser problemen. Vi beslutar att huvuddelen av attackflygplanen ska flyga in på låg höjd, framförallt för att kunna ta sig under vädret och fram till målet. Att flyga lågt gör dessutom att man kan undvika vissa sorters luftvärnshot, men man exponerar sig samtidigt för andra sorters hot. Efter sju timmars arbete är det dags för en sista genomgång innan morgondagens briefing och på den deltar vår högre chef, chefen för Red Flag och den som är ansvarig för fiendesidan. Genomgången går bra, och vi får feedback på vissa detaljer som ska ändras innan den stora briefingen.

Dagen D
0900 på uppdragsdagen samlas alla besättningsmedlemmar för en ”Mass Brief”. Här börjar briefingen med att övningsledningen går igenom vilka regler som gäller. Vissa uppdateras dagligen och påverkar var man kan fälla motmedel, som facklor och remsor. Efter det följer en genomgång av fiendesidan som klarar ut vilka regler som gäller för själva striden. Mycket är rutin, men det är bra med en uppfräschning. Slutligen är det dags för min del av briefingen, att klara ut vad vi ska göra, när vi ska göra det och framförallt hur vi ska göra det! Briefingen avslutas med att vår högre chef, en amerikansk överste, ger oss ett litet pep-talk på amerikanskt manér: ”Let’s go out there and kick some ass!”

Vi fortsätter med en ordergivning för vår grupp, fyra JAS 39 Gripen laddade med en barlastad (utan sprängdel) GBU-49 på varje flygplan och simulerade jaktrobotar. Här går vi in på i detalj hur vi ska flyga, hur vi ska agera när vi t.ex. stöter på olika hot och hur vi ska slå ut våra mål. Vi fortsätter ner till våra lokaler vid plattan där vi har flygplanen för att byta om och får en sista check avseende vilka flygplan vi har, vad som är laddat och hur eventuella hot kommer att presenteras. Vi trycker i oss några mackor innan det är dags att gå ut till flygplanen.

Det är första gången Sverige övar tillsammans med amerikanska F-22.

Gripen på väg ut till startbanan.

Motorerna startar

Väl ute vid flygplanen så blir det mer och mer rutin som tar vid. Enda skillnaden idag är att det hänger en bomb under vingen, något som vi tyvärr inte är så bortskämda med! Uppstarten går bra, det är mycket som ska gås igenom och fås att fungera för att vi ska kunna kriga som vi har planerat; vapen, länkar, radiokanaler, igenkänningsutrustning, etc. På väg ut mot banan ser vi fiende-flygplanen starta och det är en häftig känsla att se uppdraget dra igång! Vi flyger ut till våra utgångslägen och får där en väderuppdatering av fiendesidan Tyvärr innebär den att vi inte kan komma in på låg höjd utan vi måste flytta upp hela uppdraget till ovan moln, cirka 3000 meter och uppåt.

Kriget drar igång när eskorten börjar med att svepa området och jag konstaterar nöjt att det är rätt bra att ha Stealth-flygplan på vår sida. Eskorten följs av SEAD-flygplanen som börjar störa och slå ut de fientliga luftvärnsställningarna. Till slut är det vår tur och vi följer i deras spår på väg in mot målområdet. Radarvarnaren är full av symboler, luftvärnsställningar som inte har blivit utslagna och fientlig jakt! Adrenalinet stiger på väg in mot målområdet, gäller bara att inte förivra sig och råka flyga in över något restriktionsområde. En luftvärnsställning dyker upp och vi svänger iväg för att undvika den innan vi påbörjar sista svängen in mot målområdet. Målet är täckt av moln, men vi har som tur är riktigt bra mållägen vilket gör att vi simulerar , på grund av väderreglerna, fällning av våra bomber med GPS-stöttning. Varnaren fortsätter att tjuta medan vi snabbt drar oss ur målområdet för att lämna plats åt nästa våg. Gruppchefen rapporterar till vår jakteskort att vi är tillgängliga för vår andra del av uppdraget- luftkriget. Med en knapptryckning ställer vi om flygplanet från attack till jakt. Vi sveper in mot målområdet igen för att skydda attackflygplanen och när sista flygplanet har lämnat sitt mål drar vi oss ur och återvänder tillbaka till Nellis. Puh, landningen går som vanligt bra och vi taxar in till vår uppställningsplats.

Fienden består av F-15 och F-16 flygplan målade i icke-amerikanska färger.

Flera möten återstår

Efter ett snabbt ombyte är det dags för de-briefing och passet gås igenom in i minsta detalj. Vi konstaterar att vi fick fyra bomber i målet på rätt tid, nu gäller det bara att se om vi har lyckats undgå bekämpning av luftvärnet! De-briefingen fortsätter med en attack- och en jaktutvärdering som till slut sätts ihop till en stor briefing där alla deltar och där hela striden spelas upp på storskärm. Slutligen görs det en sammanfattning av hur det har gått med hänsyn till de mål som fanns uppsatta och här får alla ingående delar feedback på planering och genomförandet, inte minst jag själv som Mission Commander. Det är otroligt givande att få feedback av proffs som kan sina saker och jag konstaterar att i dag flög det en generalmajor, en brigadgeneral och en överste på fiendesidan, samtidigt som vi hade två överstar som ingick i uppdraget!

Kapten ”Tank”


19 Svar till Svensk pilot leder uppdrag på storövning

  1. Gunnar Hovgard 30 januari, 2013 kl. 22:42 Anmäl kommentar

    Mycket intressant! Det måste vara toppen att få delta.
    Men hur gick det, lyckades ni ungå bekämpning av lv utan förluster?

    Svara
    • redflag 31 januari, 2013 kl. 08:23 Anmäl kommentar

      Vi lyckades med att nå våra markmål. I varje uppdrag sätter högre chef en accepterad risknivå. I det här passet var risknivån hög vilket innebär att han är beredd att ta egna förluster för att nå målet. Totalt sett så nådde vi högre chefs mål, men alla flygplan hade inte kommit hem om det här hade varit på riktigt.

      TANK

      Svara
  2. Jan Burman 30 januari, 2013 kl. 23:36 Anmäl kommentar

    Tack för ett mycket intressant reportage. Jag tycker mig läsa mellan raderna att vi Svenskar klarade sig över hövan och det känns bra. Du får dock ursäkta att jag småler lite av hur imponerad du tycks bli av tittlar, grader och guld på axlarna. Personligen trodde jag att dagens militärer vuxit ifrån sånt där och lärt sig att kompetens många gånger inte sitter i lönegrader eller titlar. Nu hoppas jag att du inte tar min anmärkning som en oförskämdhet för det är inte avsikten!
    JB

    Svara
    • redflag 31 januari, 2013 kl. 08:28 Anmäl kommentar

      Nja, kapten duger bra. Det var mer en reflektion avseende skillnaden mellan exempelvis Sverige och USA. Det finns mycket få, kanske ingen, överste eller högre i Sverige som flyger aktivt på en nivå där deltagande i en sådan här övning är aktuellt (tror jag). Annars är grader inget som normalt spelar roll i flygförband. Här är det kompetens och förmåga att strida och flyga som är avgörande.

      TANK

      Svara
  3. Ferpe 30 januari, 2013 kl. 23:56 Anmäl kommentar

    Enormt intressant! Från en C712 som var med och flög jakt när vi ”inte behövde varnare”. Attityden från seniort håll då, vi var tämligen blinda, otänkbart idag men så var det. Från en som stred för ändring och var med konciperade Gripens motmedelssystem för länge sedan.

    Svara
  4. Ferpe 31 januari, 2013 kl. 11:41 Anmäl kommentar

    Angående jakt delen vid dessa uppdrag, när ni simulerar BVR, simulerar ni AMRAAM eller Meteor?

    Svara
    • redflag 1 februari, 2013 kl. 01:28 Anmäl kommentar

      Vi simulerar akan, IRIS-T och AMRAAM i jaktrollen.

      TANK

      Svara
  5. Bosse Nyström 31 januari, 2013 kl. 12:46 Anmäl kommentar

    Lycklig resa hem! Or happy landing at Ronneby, jag menar kallinge

    Svara
  6. Bosse Nyström 31 januari, 2013 kl. 12:51 Anmäl kommentar

    Det har gått inflation i grader. Även i Sverige, när jag gjorde lumpen var graden bland fättflygarna överfurir = 1. graden fältflygare. Det var bara divisioschefen som var kapten och flygchefen var major. På malmen hette han Crona en legendarisk flygare, som hade många bedrifter jag vet inte hur många som var sanna så det är bäst att inte orda om dom.

    Svara
  7. Henry Larsson 31 januari, 2013 kl. 13:10 Anmäl kommentar

    Häftigt …var ordet !!

    Svara
  8. PS civilist 31 januari, 2013 kl. 14:04 Anmäl kommentar

    Mycket intressant läsning. Det måste vara en speciell upplevelse detta att få vara en del av en så stor övning i antal flygplan räknat.

    Vilka delar ser du att vi som svenskar är bättre på och vilka delar är jenkarna bättre på?

    Du skriver att det var bra att ha Stealth-planen på vår sida, vad syftar du på här? Är det bra flygplan eller har de unik kapacitet eller är det att de kommer från ingenstans?

    Jag förstår att du är imponerad av att en med mycket galoner bemödar sig att flyga, det är ju ett sätt för dessa herrar att ställa sig med fötterna i leran och förstå hur det fungerar i praktiken och sen har de säkert något ytterligare att bidra med även ute i luften, det är inte bara politik som gjort att de lyft i karriären. På vilket sätt ser du att de bidrog?

    Svara
    • redflag 1 februari, 2013 kl. 01:35 Anmäl kommentar

      USAF har en stor fördel i att de ofta är specialiserade. Deras system är uppbyggt som vi hade det fram tills att vi fick JAS. Nu ska alla svenska piloter kunna allt, men det gör att det inte går att få riktigt lika djup kunskap inom allting som tidigare. En pilot som endast flyger SEAD kan fokusera allt på den uppgiften. Vi ska även kunna attack, jakt och spaning. Det de är bättre på är just väldigt djupa kunskaper inom vissa områden. De är även bättre på att utnyttja exempelvis bombflygplanen eftersom att de är vara vid att öva med dem. F-22 är bra eftersom att ”fienden” har svårare för att upptäcka dem. Därmed kan de skydda oss bättre när vi används som attackflygplan.
      Att den högsta ledningen här flyger aktivt gör att de förstår varför det går bra och varför det går dåligt. Vi behöver inte förklara när vi vill få till förändringar eftersom att de redan har koll. De har väldigt lång erfarenhet.

      TANK

      Svara
  9. Göran 31 januari, 2013 kl. 17:46 Anmäl kommentar

    Mycket intressant och kul läsning! och måste medge att man är en aning avundsjuk, måste kännas som att flyttas upp från Elitserien till NHL.
    Känner ni er likvärdiga på det sätt ni genomför uppdragen med USAF framför allt som du skriver är det ju inga dyvungar som omger er, för tittlarna har de nog fått av en anledning. Jag förstår att de olika flygplanen alla har för och nackdelar men Gripen ska ju var multiroll av en nya generation än F16 och F15, bidrar den till att vässa strykan (och ni flygförare)? Måste fråga också om ni kommer eller ha luftstrid mot F-22? Det pratas en hel del om hur en stryka Eurofighters i Dogfight gett dem en hård match våra kul att åtminstone få en hint hur det isåfall gått för er och Gripen:)

    Svara
    • redflag 1 februari, 2013 kl. 01:26 Anmäl kommentar

      Gripen tillhör de modernaste flygplanen här när det gäller systemintegration. Med det menar jag hur radar, radio, länkar, varnare med mera ”hänger ihop”. I det avseendet bidrar vi definitivt till att göra Blå sida vassare. Under övningen är alla F-22 Raptor på samma sida som oss, så vi får inte chansen att mäta oss med dem.

      TANK

      Svara
  10. Catharina Segerby 31 januari, 2013 kl. 23:19 Anmäl kommentar

    Hej!
    Intressant läsning. Tänk vilket arbete ni alla lägger ner för att kunna genomföra den här övningen. Var rädda om er.

    Svara
  11. Joakim 1 februari, 2013 kl. 10:31 Anmäl kommentar

    TANK: Härligt jobbat!

    Är det många av era utländska kollegor som uttrycker intresse för och ställer frågor om Rb-98 (IRIS-T)? Det är ju, vad jag förstår, ett väldigt fint vapen. Enligt öppna källor kommer USAF börja utrusta F-22 med AIM-9X först år 2017, är detta förhållande något ni märkt av under övningarna?

    Vidare, har ni hunnit med att öva ‘Combat Search and Rescue’? Tack.

    Svara
  12. Håkan Algefors 1 februari, 2013 kl. 11:02 Anmäl kommentar

    Mycket intressant artikel,. En fråga till dig;
    hur långa är i snitt är era flygpass?

    Svara
  13. Ferpe 1 februari, 2013 kl. 12:09 Anmäl kommentar

    ” Gripen tillhör de modernaste flygplanen här när det gäller systemintegration. Med det menar jag hur radar, radio, länkar, varnare med mera ”hänger ihop”. ”

    Vilka andra system som deltar har en hög systemintegration? F22 har det vad jag vet men bara inom en ”role”, jakt. F15, F16? Beror nog på vilken version de olika länderna har, fanns det någon kontigent med motsvarande nivå? Mirage 2000?

    BTW, såg Kfirer starta som agressors, häftigt. De skulle inte användas längre men det stämmer tydligen inte.

    Svara
  14. Absent 1 februari, 2013 kl. 16:51 Anmäl kommentar

    Tjena Tank,

    Stort grattis till genomförandet, roligt att se att det var du som körde!

    Ha det! //T

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>