13
Okt

Joint Warrior 2012

Anmäl kommentar Av:
i Uncategorized

F17 har under veckorna 40-41 deltagit i övningarna Joint Warrior 12-2 och CQWI (Combined Qualified Weapon Instructor Course) med basering på RAF Lossiemouth i Skottland.

Joint Warrior är en multinationell övning som genomförs i Storbritannien två gånger om året. I övningen deltar alla vapenslag. 172.stridsflygdivision samövar med flyg-, mark- och sjöstridskrafter.

På flygsidan sker samövning med flyg från RAF, Tysklands Flygvapen och USAFE.
På marksidan samövar vi med enheter från den brittiska armen och enheter från Amf1. Samverkan med sjöstridskrafter sker med amerikanska och brittiska enheter.

172.stridsflygdivision tillsammans med personal från 171.stridsflygdivision och från LSS/VuE flyger tre pass om dagen med 4-6 flygplan under övningen. Till vårt stöd finns personal från Lv 6 på RAF Spade Adam. Spade Adam är en brittisk anläggning för flygstridskrafter med ett flertal luftvärnssystem. Detta ger goda möjligheter att öva i en hög hotmiljö för flygstridskrafterna.

Det första och sista passet ingår i övningen Joint Warrior där divisionen övar förmågor såsom direktunderstöd till markstridskrafter(CAS), markmålsbekämpning(AI), taktisk spaning (TAR), offensivt och defensivt luftförsvar(OCA/DCA).

CQWI – öva i stora sammansatta flygförband där hot miljön är hög.

CQWI är en övning som hålls på årlig basis i RAF. Övningen är en tillämpningsdel i en utbildning för brittiska besättningsmedlemmar syftandes mot att kunna agera i stora sammansatta flygförband i en hög hot miljö. F 17 deltar i ett pass per dag även i denna övningsdel. Vår roll under övningen är främst att delta på den simulerade motståndarsidan, men vi flyger också pass på den ”egna” sidan.

Under övningen deltar 40-60 flygplan där den stora majoriteten av alla flygplan är baserade på Lossiemouth under övningen. Från Lossiemouth startar bland annat HAWK, brittiska och tyska Tornado, Typhoon, DA20, E3, Sentinel, och sist men inte minst JAS 39 GRIPEN.

Utvecklande förmågeutveckling

Joint Warrior och CQWI är en viktig del i 172.stridsflygdivisions förmågeuppbyggnad för att kunna verka tillsammans med stridskrafter från andra nationer. Joint Warrior medger att deltagande förband får öva det de behöver och det finns en inbyggd flexibilitet att ändra upplägg om det är nödvändigt med kort varsel. Detta möjliggörs av en övningsledning som jobbar heltid med att förbereda och genomföra övningen – och framför allt på grund av att vi har en svensk representant i övningsledningen som är baserad i Faslane i västra Skottland.

Det är första, men förhoppningsvis inte sista gången, som vi deltar i CQWI. De resurser som läggs på att utbilda brittiska besättningsmedlemmar imponerar. Vårt deltagande på den ”röd” sida ger oss god övning i luftförsvar mot en antalsöverlägsen motståndare.

Som kontingentschef kan jag konstatera att vi står oss mycket bra i den rollen. Vårt deltagande på ”blå” sida ger oss mycket värdefulla erfarenheter, främst vad gäller markmålsbekämpningsförmåga, där har vi en hel del att lära. Det finns också goda förutsättningar för att lära oss mer om hur spaning integreras i stora sammansatta förband för att kunna hantera tidskritiska uppgifter. Ett fortsatt deltagande i CQWI tror jag hade gynnat både det svenska Flygvapnet och det brittiska Flygvapnet.

Komplexitet i övningar ställer krav på ekonomi och verklighetstrogen hotmiljö

Det är svårt att få till stånd att på hemmaplan öva på att verka i radio- och radarstörd miljö mot en antalsöverlägsen motståndare i ett område försvarat av luftvärnet. Den typen av övning innebär hög komplexitets grad eftersom ett flertal enheter med olika förmågor måste delta.

Intrycket under övningen är att vi har bidragit mycket till RAF – framför allt för Typhoon-divisionerna som på hemmaplan inte har så lätt att hitta kvalificerat stridsflyg att samöva med. Vår kunskap och vår plattform är solid vilket har varit givande för alla inblandade.

Det finns från såväl vår som från brittisk sida en vilja att fortsätta samövning och fördjupa samarbetet. 12.e Tornado division som har varit vår värd här under övningen har hjälpt oss på ett fantastiskt sätt. Vi hade förmånen att samöva med 12.e division under övningen NoAM12 som gick av stapeln tidigare i höstas. Vi var då baserade tillsammans på Vidsel.

För F 17 är faktiskt avståndet hit till Lossiemouth inte mycket längre än vad det är att flyga till Vidsel.

Värdefulla erfarenheter

För 172. stridsflygdivision har övningen varit mycket värdefull. För divisionens yngre medarbetare har det i flera fall varit den första internationella övningen och för oss alla har det varit första gången vi i större omfattning har samövat med Typhoon. Det vi har lärt oss av 12.e division är mycket värdefullt för oss – t.ex. vad gäller förberedelser och ombasering till övningen RED FLAG 13-2 som 172. stridsflygdivision skall delta i efter årsskiftet.
Utfallet än så länge har varit mycket gott då vädrets makter varit goda och vår tillgänglighet på flygplan har varit mycket god – mycket tack vare ett mycket gott arbete av alla svenska deltagare.
Om allt går som planerat kommer vi under övningen flyga cirka 200h. Detta är väsentligt mer än vad vi normalt flyger på hemmaplan. Att kraftsamla till dessa tillfällen är viktigt då det i många fall är svårt att öva på samma förmågor på hemmaplan.

Övlt. Andreas Dahlberg, divisionschef 172. stridsflygdivision.


4 Svar till Joint Warrior 2012

  1. Dr Blå 16 oktober, 2012 kl. 15:39 Anmäl kommentar

    Grattis till resultatet. Stärkande att se 172. div med stödfunktioner ta ett stort steg mot interoperabilitet. Att tillsammans, under tillämpade former, agera i en gemensam omvärldsbild mot en definierad hotbild är bra. Vi kan nog i dessa enveloper vara rätt nöjda med vårt sätt att uppträda!

    Men. Sitt inte allt för säkert! Strid för ALFF, mer flygtid och ett bättre klimat mellan arbetsgivare och arbetstagare!

    Dr Blå

    Svara
    • Andreas Dahlberg 17 oktober, 2012 kl. 22:02 Anmäl kommentar

      Jag är mycket nöjd med utfallet av övningen. Det är glädjande att ta del av de lovord vi fick under övningen. Våra spaningsresultat rönte stor uppskattning, vår förmåga i luftförsvarsrollen imponerade och vårt sätt att bedriva CAS ledde till och med till att engelsmännen ska se över sin metodik. Engelska FAC:er var mycket imponerade av oss. Allt detta är en viktig del i vår förmåga till interoperabilitet – och förmågorna är till stor del även relevanta på hemmaplan.

      Det finns som du tar upp en hel del saker att strida för, och det finns ingen anledning att slå sig till ro. Det jag i min roll är mest bekymrad över är tillgången på personal på insatsdivisionerna. Både långsiktigt och kortsiktigt.

      Svara
  2. Dr Blå 18 oktober, 2012 kl. 11:57 Anmäl kommentar

    Andreas!
    Bra svar. Mitt svar på ditt inlägg blir kort. Jag har under ett flertal år hört dessa beslutsavsikter och viljor. Vi måste börja rekrytera, vi måste få fler flygplan…vi måste!
    Gör detta till handling och börja mät resultat. Utvärdera hårt och kallt och lyckas vi inte nå uppsatta mål, analysera orsaken, omgruppera viljor och sätt fart framåt. Vi har hamnat i en administrativ loop som vi måste få hjälp att ta oss ur. Vi själva ser inte det konstiga i vårt beteende snart. Allvarligt!

    Så. Återigen. Sätt fart på processen!!!
    Och bra jobbat därborta! Har hört mycket gott “trossvägen” från “utomrikare”.

    Dr Blå

    Svara
  3. Linnea 26 oktober, 2012 kl. 13:55 Anmäl kommentar

    Fantastiskt fint foto med regnbågen och Gripen!

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>