Lodjursmarschen

Anmäl Postat den 25 Nov 14:28 av:
i Uncategorized

Lodjursmarschen stod på schemat när v.46 trädde i kraft. Efter en bussfärd från soliga Blekinge till dimtäta Såtenäs var vi således på, för flygbasjägarna, helig mark när vi lämnade bussen och begav oss in i Kasern 23 för dom sista förberedelserna. Således började marschen när vi vid startpunkten tågade ut i den dimmiga natten. Framför oss låg otaliga timmar av marsch och olika delmoment och med insikten att det inte var en fråga om, utan när, smärtan skulle visa sin närvaro.


Efter cirka 5 timmars marsch kom vi således till den beryktade kraftledningsgatan som vi hört många berättelser om. För att beskriva framkomligheten kan man säga att marschtempot var runt 1 km/h och avslutades med det första delprovet. Därefter började det första aktiva vägvalen att göras, alternativen låg mellan långa asfaltsvägar eller kortare sträckor genom träsk. Här gjorde vi valet att spara så mycket som möjligt på fötterna och gå på det mjukare underlaget genom myrmarken.

När väl solen gått upp och vi tagit oss igenom träskmarken kunde vi se Hunneberg i horisonten och med trötta ögon började vi ta oss närmare första delmålet. Den strålande solen log mot oss när vi sakta men säkert tog oss längs med stigen upp för berget och däruppe genomförde delprovet i överlevnad. Marschpasset uppe på Hunneberg var ett utav det mest påfrestande då tröttheten gjorde sig påmind när vi närmade oss UPK 12 som är det första delmålet.
Efter stridsvärdeshöjande åtgärder tågade vi på nytt ut i mörkret för att så småningom ta oss i mål men fortfarande var slutet långt borta.

Efter att tagit oss ner från Hunneberg så blev vi testade av novembervädret. Den stjärnklara natten gjorde att tempraturen sjönk och var långt under 0-sträcket. Det är inte varje dag som man är ute och marschar och hela stridsvästen och stridssäcken är täckt med ett lager frost. När klockan gick in på små timmarna så påbörjade vi ett av de momenten som man i förväg varit mest spänd över. Snabbmarschen var en prövning på viljan hos samtliga deltagare och karaktären sattes verkligen på prov. För flera av oss så var det en enorm kämparinsats där skavsår, vattenskadade fötter och infanteri eld gjorde att patrullen samarbetade och alla tog sig igenom med flera minuter till godo.

När snabbmarschen var avklarad så kändes det som att vi klarat av det jobbigaste momentet och nu hade slutspurten kvar. Efter ett par tunga marschpass så kom vi tillslut till staketet till F7 och började vandringen längs staketet. Staketets längd är inte speciellt långt men med målet så nära, tröttheten så påtaglig, skavsår och krämpor gjorde att marschen kändes tung och lång kanske mer psykiskt än fysiskt. När morgondisen lättade så kunde vi tillslut se F7s grind och nu var det bara timmar eller minuter kvar tills vi slutfört marschen. Inne på F7 så kom vi till den näst sista UPK där momentet var bårbärning. I hög hastighet så snabbmarschade de slitna aspiranterna med båren och visade ännu en gång kämparglöd, vilja och motivation när de tog sig fram till skjutbanan som var sista UPK och sista testet innan målgång. Vid skjutningen så höll alla soldater god klass trotts de yttre omständigheterna.

Efter 37,5 h så var kasern 23 inom räckhåll och soldaterna kunde med stolta ögon och delvis raka ryggar så kom vi upp på kasern plan där vi blev mött av marschaller och befäl som gratulerade oss och gav uppmuntrade ord till samtliga. Därefter blev det till att duscha och byta om och sätta sig på bussen tillbaka till F17 och för att där för första gången genomföra baskermiddagen på mässen.



Baskercermoni genomfördes på cermoniplatsen där delar Flygbasjägarkompaniet var på plats samt gäster i form av Flottiljens ledning plus chefen basbataljon. I mässen avnjöts en god middag och aspiranterna fick för första gången känna på den gemenskapen som finns på Flygbasjägarkompaniet.


7 Responses to Lodjursmarschen

  1. Robin 26 november, 2013 kl. 01:01 Anmäl kommentar

    Såg er i Såtanäs när ni stod uppställda framför mässen.

    Svara
  2. Jesper 12 december, 2011 kl. 12:58 Anmäl kommentar

    Pannlampor!? Vill minnas att det var ljusdiciplin på min tid…

    Svara
  3. Jesper 12 december, 2011 kl. 12:57 Anmäl kommentar

    Pannlampor!? Vill minnas att det var ljud- och ljusdiciplin på min tid…

    Svara
  4. Peter 6 december, 2011 kl. 09:18 Anmäl kommentar

    Mycket är som sagt likt, men observerar att Lodjursmarchen numera (förra gången och denna) genomförs utan hundar, ksp mm. Dvs soldaterna går ej i “befattning” längre, tankar bakom detta?

    Svara
    • Flygbasjägarkompanichefen 6 december, 2011 kl. 09:41 Anmäl kommentar

      Lodjursmarschen genomförs som Utbildningskontroll 1 (UBK 1) som ett prov på att soldaten tillgodogjort sig den grundläggande utbildningen mot flygbasjägarsoldat så här långt. UBK 2 syftar till att prova flygbasjägarpatrullen och därigenom soldaten i sin befattning. Efter godkänd UBK 2 tilldelas soldaten specialutbildningstecken m/99 för flygbasjägare.

      Svara
  5. Peter 28 november, 2011 kl. 10:55 Anmäl kommentar

    Som gammal “jeager” så kan man konstatera att mycket är sig likt och att bära tungt och gå långt alltid varit och kommer att förbli jobbigt!

    Svara
  6. Jakob 25 november, 2011 kl. 08:56 Anmäl kommentar

    Snyggt jobbat! Hoppas att ni som gjorde det för andra gången njöt lika mycket som första ;)

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>