Valet och kvalet

Anmäl 02 Okt 18:39.
Skrivet av
i Uncategorized

Att vara militär kan vara ett av de svåraste jobben att ha ur ett moraliskt perspektiv. I en skarp insats kan man behöva fatta bokstavligt menat livsviktiga beslut inom loppet av sekunder. Kan jag verka med mitt vapen? Är det där en motståndare som placerar ut en IED eller en bonde som är ute och vallar sina får? Beslut som kan förfölja en människa livet ut om man fattar fel beslut eller som kan avsluta en soldats liv om han/hon inte fattar något beslut alls.

Jag som aldrig hamnat i en sådan situation kan bara tänka mig hur det känns. Eller nej, det kan jag inte. Däremot tror jag att det är avgörande att jag och mina kolleger som militärer ständigt reflekterar över detta och finner ett förhållningssätt som vi kan agera efter när en sådan situation uppstår, allt för att rätt beslut fattas och förhoppningsvis inte lämnar livslånga ärr. Min farfar slogs på den finska sidan under andra världskriget (som eldledare vilket gör mig, lite löjligt, stolt över att föra vidare traditionen). Tyvärr gick han bort när jag var väldigt ung och således vet jag mycket lite om den tiden i hans liv. Många av hans kamrater kunde dock inte leva med de minnen de hade från kriget och tog också sitt liv när kriget var över. Min poäng är: Vikten av att undvika och läka känslomässiga sår får inte underskattas.

Länge har jag funderat kring hur jag kan rättfärdiga mitt yrkesval, som kommer innebära en stationering i Afghanistan förr eller senare. Jag är säker på att jag kan stå för det som Sverige och Försvarsmakten gör i utlandet, men ibland kommer tillfällen som får en att tänka till en extra gång. Ett sådant tillfälle var när jag fick ett telefonsamtal från A9 där de frågade om jag fortfarande var intresserad av det här jobbet. Jag ville oerhört gärna ha det, men när jag fick beskedet var det som verkligheten kom ikapp mig. Innan hade själva ställningstagandet att vilja åka iväg till Afghanistan varit teoretisk, i den meningen att beslutet låg hos någon annan. När det inte är upp till en själv att bestämma så är det väldigt lätt att veta vad man vill. Men då, när jag för första gången fick valet att bestämma så blev svaret inte lika självklart längre. Var jag redo att ta riskerna? Vad kommer min familj, min flickvän och mina vänner säga? Det var ett par ganska jobbiga dagar men som landade i att jag ville göra detta.

Ett annat tillfälle som verkligen har fått mig och fundera är när jag läst boken “Krigare” av Johanne Hildebrandt som precis kommit ut. Visst har jag läst böcker och sett dokumentärer om Afghanistan tidigare men “Krigare” når ut på ett annat sätt. Främst för att den handlar om svenska soldater och deras vardag. “Krig för fred” som sändes tidigare i år av SVT kändes mer som en redogörelse vad Försvarsmakten sysslar med, beskrivning av förmågor osv. “Krigare” har ett annat fokus och med Hildebrandts uttalade stöd för svenska soldaters insatser så skapar det en väldigt tyngd i hennes iakttagelser. Iakttagelser som kan vara ganska skrämmande och har i alla fall fått mig att fundera ett varv till om jag är redo för detta. Hildebrandt vittnar om byråkrati, korruption och svek i och kring den svenska Afghanistaninsatsen. Det mesta skulle kunna gå att sköta bättre. Men hon lyfter också fram ljuspunkter och de är dessa jag ställer min tilltro till. Det är krig, allt kan inte gå som planerat. Vi gör skillnad, om än kanske inte så mycket för helheten, men för de människor som faktiskt får vår hjälp är vår insats ovärderlig. Därför är jag också övertygad om att jag vill hjälpa till i den process som kan förändra Afghanistan i rätt riktning, för det kan inte bli mycket sämre.

Dom här funderingarna är jag nog långt ifrån ensam om att ha. Alla som åker på insats tänker nog både en och två gånger i dessa banor. Men jag tror det är viktigt att alla som funderar på att bli soldat eller officer tänker på detta, redan innan de kommer in på Rekryteringsmyndighetens kontor. Att gör ett val innan man tänk över konsekvenserna av sitt val kan som sagt få ödesdigra konsekvenser, för en själv och för andra.


3 Responses to Valet och kvalet

  1. Zarah 10 oktober, 2011 kl. 03:53 Anmäl kommentar

    Mycket bra skrivet inlägg och mogna tankar. Under min värnplikt försökte jag få stridspittarna att tänka lite i andra banor, att strid aldrig är som på film eller i tv-spel. Intressant blogg jag kommer forstätta att läsa. :)

    Svara
  2. jan-olov holm 4 oktober, 2011 kl. 09:51 Anmäl kommentar

    Förhoppningvis slipper du snart resonera i dom banorna när vi prioriterar försvaret av Sverige här hemma som vi
    har glömt bort.

    Svara
  3. iskugganavhindukush 2 oktober, 2011 kl. 10:48 Anmäl kommentar

    Jag har också tänkt i dessa banor och skrivit om dem. Och resonerar precis som du.

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>