En annan del av Försvarsmakten

Gästinlägg: KMU Hemvärn

I dagsläget så rekryteras personal till de befattningarna i Hemvärnet som har strid som huvuduppgift i huvudsak bland tidigare utbildade värnpliktiga samt nyutbildning genom GMU. I framtiden kommer detta att förändras till ytterligare fokus på utbildning genom GMU samt en förhoppning om att anställda soldater väljer att trappa ner genom att växla över till Hemvärnet.

De tidigare värnpliktiga har en uppsjö av olika befattningsutbildningar. Vissa är tillämpliga inom Hemvärnet, andra inte. De som har genomfört GMU saknar befattningsutbildning helt och hållet utan ska få denna av sina framtida förband. I dagsläget så löses detta genom att den nyrekryterade efter något år väljer att söka någon kurs, exempelvis till gruppchef eller förare. En del har inte möjlighet till detta då de har svårt att få ledigt från jobbet. Andra har hur mycket tid som helst och går alla möjliga befattningskurser.

Ett led i hemvärnets utveckling är tillförandet av fler fordon som lastbilar och bandvagnar och fler befattningar som till exempel stridssjukvårdare, något som kräver att allt fler behöver genomföra befattningsutbildningar för att fylla upp kompaniets olika tjänster.

Det är någon befattning i en skyttegrupp på ett insatskompani som den absoluta majoriteten av de GMU utbildade soldaterna kommer att hamna efter avslutad utbildning. Soldaten är då utbildad i att försvara stridsställning med sitt personliga vapen (AK4) samt pansarskott. Av de totalt åtta befattningarna i en grupp så kan gruppchefen och stf gruppchefen uteslutas, då de kräver en befattningsutbildning. Lika så försvinner stridssjukvårdaren av samma anledning. I en bandvagnsburen grupp krävs förarbevis på bandvagn och det är inte omöjligt att det kommer att krävas C-behörighet för Sprinten. Utbildningar som tar ett antal veckor att genomföra. Till gruppens fordon går det åt en ordinarie förare och en reservförare. Av gruppens åtta tjänster så återstår nu alltså tre som det i dagsläget inte kräver en befattningsutbildning för att bli placerad på.

På en hemvärnspluton finns det kulsprutor, granatgevär och prickskyttegevär som ska bemannas av utbildade besättningar. Inga av besättningarna kan bestå av personal som har någon av de tidigare listade befattningarna utom reservföraren. För dessa befattningar finns idag ingen organiserad utbildning med direktiv från nationell nivå. Utbildning av kulsprute-, granatgevärs- och skarpskyttar sker idag som kompletterande utbildning under helger. En soldat som vill rikta in sig mot något av detta måste alltså kombinera ihop ett stort antal övningar under flera år för att få någon större förmåga inom sin tjänst och då finns det samtidigt ingen som helst garanti för att denne ska ha fått en utbildning som är heltäckande. Kvar återstår då en eller två befattningar i varje skyttegrupp som en nyutbildad GMU soldat kan bli placerad på.

Jag anser inte att det är möjligt att upprätthålla kompetensen på varje befattning och vapensystem på ett kompani över tiden med systemet vi har idag. Allvarliga brister i uppfylldad kommer att vara standard. Självklart går det aldrig att ha varje kompani helt uppfyllt alltid. Det går det inte heller för det övriga försvaret, men det måste vara på en godtagbar nivå.

Lösningen är att den nyutbildade soldaten som kommer till kompaniet ska ha rätt kunskap för att kunna anta vilken befattning som helst i en hemvärnsgrupp utan att behövas kompletteringsutbildas av förbandet. Detta ska lösas genom en befattningsutbildning direkt efter genomförd GMU. Vilken befattning som soldaten ska utbildas mot ska bestämmas i samråd med kompaniet och den enskilde soldaten innan GMU:n är avslutad.

Fördelarna med detta är många. Den mest uppenbara är att soldaten genomför all utbildning på en gång, vilket skulle minska ledtiden från det att första kontakten tas vid exempelvis ett rekryteringsevent tills soldaten gör nytta inom sin befattning i förbandet. Det löser alltså grundproblemet. En annan fördel är att det påverkar soldatens privatliv mindre än dagens upplägg. Istället för att åka bort från jobb och familj ett antal gånger så sker detta enbart vid ett enda längre tillfälle. Lyckas man ta ledigt tre månader från jobbet kommer det inte att vara några större svårigheter att ta ledigt fyra månader.

Detta är även något frivilligorganisationerna behöver fundera över. Deras TFU-G ger dem visserligen rätt att placera personal i Hemvärnet men hur man än vrider och vänder på det så är det en väldigt kort utbildning som ger begränsad förmåga att uppträda som soldat. Att personal som utbildar sig inom frivilligorganisationerna har GMU som grundutbildning istället för TFU-G måste alltid eftersträvas. Att de då koordinerar sina utbildningar med Försvarsmaktens GMU utbildningar så att deras befattningsutbildningar börjar så snart GMU utbildningarna slutar skulle ge soldaterna möjligheten att genomföra bägge utbildningarna i ett svep. Att paketera utbildningarna precis som med Försvarsmaktens befattningsutbildningar har utöver de tidigare nämnda ytterligare fördelar för frivilligorganisationerna. Det stärker deras produkt som en seriös militär utbildning samt knyter dem närmare Försvarsmakten i en tid när frivilligorganisationernas monopol på många områden håller på att försvinna. Förhoppningsvis ökar det också hemvärnspersonalens militära kompetens på sikt då fler kommer att ha GMU istället för TFU-G i grunden. Detta förslag innebär givetvis inte att TFU-G ska försvinna utan enbart det ska bli enklare att kombinera GMU med befattningsutbildning från någon frivilligorganisation.

Störst relevans kommer detta att ha för Bilkåren, som med det nya TOEM inte längre kan bemanna ett stort antal befattningar, exempelvis bandvagnsförare, med personal med enbart TFU-G i grund då dessa är från och med nu kräver GMU.

Ett första steg att i att införa befattningsutbildningar direkt i anslutning till genomförd GMU skulle kunna vara att frivilligorganisationerna koordinerar sina utbildningar med GMU avslutningarna. Detta medför inga extra kostnader då utbildningarna skall genomföras i vilket fall som helst.

Nästa steg är den framtida befattningsutbildningen till stridssjukvårdare. Om Hemvärnet väljer att följa den utbildningsplan som gäller för övriga Försvarsmakten, vilket man får hoppas, så kommer den om jag inte har helt fel för mig att vara på fem veckor. Något som gör den svår att få redan kontrakterade hemvärnssoldater att ta sig tid att genomföra. Den kommer troligen inte heller att genomföras i Röda Korsets regi då en stridssjukvårdare är beväpnad, utan förhoppningsvis i Försvarsmaktens regi. I så fall är den en helt perfekt att genomföra som befattningsutbildning efter GMU.

Längre fram kan utbildningspaket för de olika vapenssystemen som kulspruta, granatgevär och prickskyttegevär läggas till som befattningsutbildningar.

- Christopher Swanson, Hemvärnssoldat