Musikkåren på Lidingövägen, bilden är från premiären 2012

Idag sparkade vi igång en ny högvaktsäsong. Våren har äntligen kommit på allvar.

Känslan i stallet innan vi gav oss ut var den vanliga. En förväntansfull spänning låg i luften. Även om många av oss gjort det här några år nu så är det alltid något visst med den första beridna högvakten för året.  Man blir gärna lite avtrubbad efter ett tag. I år kommer vi att rida fyrtiotalet vaktparader igen, och det är lite av en utmaning att hålla sig engagerad. I huvudsak är det torts allt samma show varje dag.

I år hade vi med oss fler premiärryttare än i fjol, ändock kändes hela gänget ytterst stabilt. Det är lite kul att kunna känna av kollegornas premiärnerver när man själv är lugn som en filbunke. Det ger lite feeling. Vi har ridit två förövningar upp till Slottet så för hästarna kändes nog det här som den tredje högvakten, där finns inga premiärnerver alls.

Tre nya hästar följer med oss redan från början. Vi har en ny pukhäst som går sin inskolning bredvid Oden. Just nu kallas han för Hobby. Vi har en ny anförarhäst i Show Florena, och i bastrumpetledet har vi smugit in en liten svettfux som heter Urifax. Alla tre har gått fint på förövningarna.

Försäsongen 2013

Musikridning ska egentligen ske i ymnigt snöfall, det framgick i senaste numret av Marschnytt som ges ut av Militärmusiksamfundet. Men i år har vi haft bättre väder. Trots ihärdig kyla har vi hittat lämpliga tillfällen att ge oss ut och spela. Vissa av oss gjorde de första musikritterna i februari då vi övade spel i skritt och trav under uteritter. Vi har heller inte varit sena med att spela i ridtältet.

Över huvud taget känns det som att vi har förberett oss väl för uppgiften i år. Vi har tränat mer, och ridit mer, än tidigare år.

Utbildningskontroll

Dragonmusikkåren är inne på finalen när det gäller högvaktsförberedelserna 2013. Förra veckan vigdes åt musikridningar, och denna till genrep vid Stockholms Slott. Som en liten examen på vårens ridutbildningar har vi också satt en måttstock mot vår ridförmåga.

I torsdags genomfördes uppridningar. Uppridningen är en utbildningskontroll där ryttaren får visa sin förmåga att hantera hästen väl, och rida med god balans. Efter godkänd uppridning får man ta ut en häst och rida själv. Ridtillstånd kan ges i två nivåer; röd nivå innebär vissa begränsningar – till exempel så behöver man ha en kollega med sig – och gul nivå som är klart färre begränsningar. Musikkåren skickade fjorton ryttare till uppridning för Häst- och stallenheten. Alla blev godkända. Nio av dessa ryttare tog sitt första ridtillstånd, och fem tog om eller uppgraderade sina. Sex av musikkårens aktiva ryttare har nu gult ridtillstånd. (Några ytterligare är tjänstlediga…)

Dramatisk inramning

Under den timme då musikkåren red upp i ridtältet kom vårens första åskregn: två rejäla åskskrällar och ett mullrande regn på tälttaket. Dessutom kunde vi höra många sirener uppe på Lidingövägen. Tyvärr så var det brandbilar på väg till vårt stall där någon råkat smälta en ridhjälm ovanpå spisen i stallpostkammaren. En riktig incident som tack och lov inte ledde till person- eller hästskador och inte särskilt omfattande skador på anläggningen heller.

Goda förberedelser

Uppridningen förbereddes genom ett dressyrprov. Dressyrprogrammet lätt C:1 reds av så gott som samtliga musiker i måndags. Om du vill läsa musikkårsvinnaren Emil Fåglefelts protokoll så finns det publicerat i Team Fors blogg.

Det har helt enkelt varit en riktig hästvecka igen, och den sista övningsveckan. Från och med onsdag kör vi igång årets högvaktssäsong. Vi har nu varit upp till Slottet två mornar och känt på underlaget tillsammans med trupp ur Livbataljonen. Det känns som att det är väldigt goda förutsättningar för årets premiär.

Hästskon riktas, den måste vara helt plan innan den kan sömmas fast på hoven.

Kavallerikasernen är begåvad med ett eget hovslageri. Inte att undra på, kanske, när vi har så många hästar här. Förutom Beridna Högvaktens hästar tar vår hovslagare även hand om polisrytteriets hästar, och en och annan extern kund också.

Emellanåt så hålls det något som kallas för tappskoutbildning. Det är en chans för oss som jobbar med hästar att få känna på det mytiska och mystiska hovslagaryrket. Hovslageri har dessvärre kommit att bli ett bristyrke i våra dagar. Tänk på att det finns fler hästar i Sverige idag än det fanns på den tiden då vi räknades som en hästnation. Trots det är det inte många unga som utbildar sig till hovslagare idag, så framöver ser det visst lite knapert ut.

Syftet med vår tappskoutbildning är att vi ska kunna återställa en tappad sko när vi inte har tillgång till hovslageriet på Kavallerikasern. Om vi skulle befinna oss på turné till exempel, eller om vi skulle få akuta bekymmer en högvaktsdag.

Tappskoutbildningen lär oss att bräcka av skor från hoven, rikta en hästsko och slå fast den. Men som namnet antyder så handlar det mest om att kunna ersätta en tappad sko. Enklast är om man kan lyckas behålla den förlorade skon, då behöver man bara räta ut den efter behov och slå fast den med ny söm. Det handlar alltså om tillfälliga lösningar till dess att vi kan få hjälp av vår hovslagare.

Stallgången sopas

Det kom lite emellan, jag hade tänkt lägga ut det här i förra veckan, men dagarna blev alldeles för hektiska med statsbesök, de högtidliga audienserna och förberedelser för prinsessan Lilians begravning. Hoppas att ni står ut med lite gamla nyheter.

Ett par veckor per år tar Dragonmusikkåren över verksamheten i stallet. Bara hästar alla dagar onsdag till söndag. Inte så farligt länge, och tur var väl det, med tanke på allt som dök upp i den vevan.

För musikkåren är det här lite utbildning och uppfräschning av stallrutinen. Tanken är att vi ska vara beredda att sköta stallrutinen ungefär som vanligt när vi beger oss ut på turné. Hästar är vanedjur och vill ha det precis som vanligt, eller så likt det vanliga som det bara är möjligt.

Hästkontakt

Kontakten med hästarna ökar ju under stalldagarna. Vi kommer dem lite närmare inpå livet när vi får sköta utfodring, vatten, täcken, mockning, skrittmaskin och paddockar. Det där med att leda hästar till paddockar har förresten blivit ett jättejobb de senaste åren i och med införandet av vissa EU-direktiv. Men det får hästarna att må bättre, så vi promenerar gärna ut dem, inga problem.

Ett av de trevligare inslagen i stallrutinen är ju hästarnas motionsridning. Vi har ju lite ont om ridytor just nu, men vi fick till några riktigt bra lektioner i vårt ridtält och en och annan trevlig uteritt däremellan. Det var väldigt kallt just den här veckan, och med dåliga underlag ute i Lill-Janskogen så fick det mest gå i skritt när vi gav oss ut.

Inte mycket stalltjänst

Musikkåren tas i anspråk för stalltjänst bara ett par gånger per år. Egentligen löjligt lite, med tanke på hur mycket jobb det är i stallet, året om. Men musikkåren har ju annat att sköta, vi är lite av en riksangelägenhet. Vi har inte lov att blockera oss från våra huvuduppgifter och gå i stallet i stället. Den här gången klaffade det ju riktigt bra, men musikkåren måste vara spelklar så gott som varje dag. Man vet aldrig när det behövs.

Virveltrummor med sorgflor – foto av Martin Riessen

Dragonmusikkåren har haft en lång och händelserik arbetsperiod. Som vanligt blandas högt med lågt. Vi började med en stallvecka som avlöpte ovanligt smidigt. Det efterföljdes av ett par spelningar i samband med Turkiets statsbesök i början av veckan, högtidliga audienser på torsdagen och avslutades igår med en spelning vid prinsessan Lilians begravning.

Det har varit kallt, ovanligt kallt för årstiden, och med anledning av prinsessan Lilians bortgång så har vi inte gått i varmaste vintermunderingen, utan använt finare skor och paradhjälm. Och sorgband, naturligtvis.

Det har flaggats på halv stång. Även under statsbesöket, då Turkiets flagga vajade på halv stång. En ovanlig syn, men mycket rörande.

Vid själva begravningen spelade Dragonmusikkåren framför Riksdagshuset på Norrbro. Allt slagverk var prytt i sorgflor och virveltrummorna förstämda. När man förstämmer en trumma spänner man av sejarmattan och sänker tonen genom att minska spänningen på trummans skinn. Det ger en mjuk och dov klang som perfekt understöder Conrad Nordqvists “Gustav XV:s Sorgmarsch”.

Först i högvakten. Pukhästarna är verkligen ett signum för den beridna musikkåren. Harry här till höger.

Livgardets Dragonmusikkår har i dagarna förlorat sin störste galjonsfigur, pukhästen Harry. Med sina 185 cm i mankhöjd och 900 kilos pondus var Harry den givne frontfiguren för den beridna musikkåren, och han kom att göras odödlig i Lin Hallbergs barnbok Harry och den Blå Prinsen.

Harry föddes 1999 efter Salomon – Walton Majestic (hästar räknar sin härstamning på far, Salomon, och morfar, Walton Majestic) och han växte upp på Öland. 2006 kom Harry till musikkåren, först på leasing, innan han köptes in av Beridna Högvakten 2008.

Harry gick bort efter en tid med kolik, något som tyvärr kan drabba hästar oftare än andra husdjur. Han hann med mycket under sina 7 år med musikkåren, fick se sig omkring här i världen med många resor, bland annat har han lämnat hovavtryck vid Färjestadstravets Walk of Fame. De många högvakter Harry gick har gjort honom till en verklig stockholmsprofil.

Vi tackar för att vi fått ha Harry hos oss. Det kommer inte att bli enkelt att hitta en värdig ersättare som kan gå i Harrys stora hovspår.

Rivning, det gamla ridhuset vid Kavallerikasernen monteras ned.

Det är underbart att få rida på jobbet. Men kanske inte alltid så underbart när häst och ryttare böjer lika mycket på nacken i yrsnö och kyla?

Ridningen vid Kavallerikasernen är egentligen en otroligt lyxig företeelse. Inte nog med att vi har möjlighet att rida i stort sett hur många hästar som helst om dagarna, utan vi har dessutom möjlighet att göra det inomhus när vädret är otjänligt. Till vårt förfogande har vi hittills haft två maneger under tak: vårt gamla, mörka ridhus och ett stort ridtält uppställt tvärs över Lidingövägen.

Men nu när vinterns kalla vindar viner kring oss har ridhuset monterats ner. Det har varit ett provisorium, sedan femtiotalet, och ska nu äntligen ersättas. Det nya ridhus som planeras är stort, luftigt och ljust. Det kommer att bli en fantastisk tillgång för vår ridverksamhet, men säkert också en viktig ridarena för Stockholmsområdet.

Ridning i tältet ett tag till

Vårt ridtält kommer också att monteras ner, för det står i nationalstadsparken och byggnadslovet har redan gått ut. Tältet är en större ridyta än ridhuset var varit, och trots att där alls inte finns några fönster så har det varit bättre belyst än den hangarliknande träbaracken. Nu när ridhuset är borta så är tältet extra trevligt, inte bara för att vi har tak över huvudet, utan också för att vi har möjlighet att hålla någon plusgrad där, så att underlaget håller sig mjukt och skonsamt så att hästarna kan gå i alla gångarter. Därför är det skönt att den rivningen får vänta lite till.

Än så länge har ju den här vintern varit välsignat mild, med undantag för ett par veckor i januari. Blir det inte värre än såhär har vi inte mycket att anmärka på, men vi är många nu som längtar efter mjuka ridbanor utomhus och ridvägar med tussilago i kanterna. Det här blir ett övergångsår, och vid den här tiden 2014 kanske jag kan lägga upp bilder på ett alldeles nytt ridhus.

Martin Riessen, nytillträdd musikdirektör för Dragonmusikkåren

Musikkåren sitter just nu i repetitioner med sin nye musikdirektör. Martin Riessen kommer närmast från Karlberg där han tjänstgjort som organist.

“20 år på Karlberg har lärt mig mycket om försvarsmakten, och gett en positiv bild av försvarsmakten”, säger Martin när vi slår oss ner att tala om det nya jobbet. Jag frågar hur det känns att ha blivit musikdirektör för en av Försvarsmaktens musikkårer.

“Jag har dirigerat mindre ensembler i 20 år, men att plötsligt få i uppgift att dirigera en så pass stor orkester på en fast basis känns som ett mycket stort ansvar. Jag fylls av lika delar upprymdhet som ödmjukhet.”

Vilka utmaningar ser du för musikkåren framöver?

“En av de största utmaningarna är att vi har så många olika uppdrag, som alla är så viktiga. Vår största uppgift är att hantera den härliga mångfald av uppdrag vi har. Ena dan är vi kavallerimusikkår, andra dan är vi sextett, tredje dagen är vi ett tiomannabrass och sedan en sextett. Vi spänner över så många ensembleformer. Det kommer att vara en härlig, men dock utmaning. Numerärt befinner vi oss dessutom i ett uppbyggnadsskede.”

Och för din egen del, vad är mest nervöst i det nya jobbet?

“Hela arbetssituationen är spännande. Detta att man samtidigt är musiker, militär och ryttare. Det är riksunikt att man har en sån arbetsbeskrivning.”

Hur är första intrycket av musikkåren?

“Det känns roligt att jobba med musikkåren. Det finns så många fina kvaliteter, och dessutom en vilja att jobba framåt. En musiker blir ju aldrig fullärd, utan kan bara jobba vidare.”

Två konserter

Dragonmusikkåren presenterar sin nye musikdirektör vid två konserter som båda bygger på klassisk musik. Vi har en lysande solist i Annamia Larsson som kommer att framföra Bernard Crusells hornkonsert. På programmet står Händel, Mozart, Wagner, Ravel och den italiensk-svenske hovkomponisten Uttini.

Fredag 8 februari, 19:00 – Adolf Fredriks k:a, Stockholm

Lördag 9 februari, 19:00 – Universitetsaulan, Uppsala

Vid bägge konserterna är entrén fri.

Jag tänkte att något annat skulle få komma igång igen såhär kring nyåret, och det är den här bloggen. Hösten bjöd inte på någon vidare inspiration att blogga över, den kom att handla mest om försvarsmaktens stora omorganisation. Varenda fråga kom att handla om hur verksamheten skulle komma att se ut efter nyåret, och det enda jag hade kunnat skriva då vara att vi hade den eller den förhoppningen, och den eller den farhågan.

Nu kan jag berätta lite grand om hur det ser ut istället, och det känns klart bättre. Vid nyåret fick vi en ny ledningsgrupp vid musikkåren, och till skillnad från all den tid jag har jobbat här så är den nu helt komplett, med allt från chef, till musikdirektör, producent och chaufför. Vi har komplett set, och den största omedelbara skillnaden är en arbetslättnad. Nu finns alla funktioner på plats, och det har inte tagit oss många veckor att falla in i ett nytt arbetsmönster.

2013 inleddes med ett fyra dagar långt möte där musikkårens riktlinjer stakades ut. Åsikter som går isär har vädrats, accepterats och i någon mån ensats. Det är en komplex grupp av människor, med olika bakgrunder, förväntningar och förutsättningar som utgör en musikkår. Det är genom den mångfalden som vi finner lösningar, det är där vi inspireras till utveckling framåt och undviker förstockning och entropi.

Musikkåren har svårigheter att lösa detta år också, men jag tror att vi ska kunna överraska er igen framöver.

Graham Jones är en mycket entusiasmerande dirigent som får hela bandet med sig. Han jobbar med en mycket positiv attityd och ingjuter oss alla med en hel del extra energi. Vi har haft två lysande repdagar, har två kvar och vi kan utlova en konsert i absolut toppklass. Roger Webster har vi inte träffat ännu, han kommer imorgon. Lyssna dock gärna in hans inspelningar, de finns på hans hemsida och på Youtube. Helt lysande kornettspel.

Marknadsföringen för den här konserten har haltat lite. Någon frågade om det rör sig om statshemligheter, men så är inte fallet. Hoppas att ni hittar till Rikssalen på Kungl. Slottet på torsdag, eller till Åsenhöga kyrka på fredag. Bägge konserterna är klockan 19:00. Biljetter till Stockholm kan man få tag i via TicNet, i Åsenhöga är det fritt inträde.