Högvakt och hagel

Anmäl kommentar Postat den 17 Apr 16:02 av:
i Okategoriserade

Idag, per den 17 april, beordrade vår chef vår. ”Vår” som i årstiden vår. Med den ordern följer – bland annat – annan klädkod, och skulle man kunna förmoda, solsken och en sisådär femton graders värme. Vädret underkastar sig dock inte militära ordrar så i hagel som örfilade upp renrakade kinder, satt Livskvadron och Dragonmusikkåren upp på sina hästar ute på stallplan. Regn avlöste hagel och temperaturen kändes som ett hån när de ställde upp på en lerig grusplan för vaktavlämning för årets första beridna vaktparad.
En inte alltför blygsam skara turister och trogna beundrare mötte vid slottet och solen kämpade sig fram någonstans mitt i det figurativa programmet.

Vid marschen hem vilade emellertid inga sorger bland varken hästar eller ryttare. Efter en rask ritt tillbaka till kavallerikasern kunde hästarna skynda in i stallet för att ta för sig av lunchen som väntade dom i boxarna. Musikerna å sin sida togs emot av kårledningen med kaffe och tårta.

Premiären är avklarad.

Premiär

Alla goda ting är tre: marimba, vibrafon och eufonium.

Anmäl kommentar Postat den 24 Mar 21:46 av:
i Okategoriserade
Taggar: , , , , , ,

Utöver statsceremoniella uppdrag, beriden högvakt, turnéer och konserter som genomförs i helkår, kan musikerna formera sig i diverse spännande konstellationer som ger ännu fler möjligheter att skapa musik. Det finns ett tiomanna (tiohenna?)- band, en sextett och på fredag den 27:e, premiär för en helt ny trio: nämligen de formidabla Christian, Magnus och Anders, eller förlåt Ekstedt, Olsson och Ahlbin, som ska spela verk av bland andra Bach och Piazzolla på marimba, vibrafon och eufonium.

Platsen är Gustav Adolfskyrkan, ”den lilla kyrkan på backen bakom Garnisonen” och tiden 12.30. Sluka din lunchlåda kvickt som attan och ta sedan en frisk och rask promenad till den vackra lilla kyrkan för en dos finkulturell spis som en trevlig inledning på en helg du sedan sannolikt kommer tillbringa i mer profana miljöer. Man kan självklart även åka kollektivt: buss eller t-bana till Karlaplan eller förstås, köra sin egen kärra och parkera för dyra pengar i området, det kan det ju vara värt, lunchkonserten är nämligen gratis. (Det blir även premiär för undertecknad iförd M87, dagen till ära!)

Välkomna hälsar Ekdahl, Ekstedt, Olsson och Alhbin.

Foto: Christian Ekstedt

Examination!

Anmäl kommentar Postat den 20 Mar 22:38 av:
i Okategoriserade
Taggar: , ,

Av försvarsmaktens tre musikkårer kan endast en skryta med att ha musiker som även kan rida. I fredags examinerades de fem glada gossarna på bilden, efter sju veckors ridkurs. De har drillats i att enligt militärens reglemente, ta hand om och rida hästar i varierande situationer och miljöer. Det har stundom varit en rätt trött liten grupp som rasslat in i pentryt, slevat i sig lunch och därefter kastat sig i sofforna för en stunds välbehövlig vila innan det har varit dags att ge sig bort till stallet igen.
Och inte undra på.

Det är stora och emellanåt rätt egensinniga hästar som har deltagit i undervisningen. Historierna är många om de olika hästindividernas ”specialintressen”. Alla ser givetvis mycket trevliga och gulliga ut med sina lena mular och piffiga pannluggar, där de står i sina boxar och oskyldigt tuggar på en tuss hö, men skenet bedrar. En är sjukt sur mot alla (oerfarna) som vill kliva in genom skjutdörren in till i hans lilla etta och bits och vänder sin imponerande bakdel till, en annan piggar upp sin grå tillvaro på ridturerna med diverse krumbukter som syftar till att få den (oerfarna) personen på ryggen ur balans och kanske till och med hamna på backen, en tredje drar benen efter sig och går i den takt han behagar eller varför inte stannar till och kontemplerar sin hästexistens en stund (återigen, endast med oerfarna ryttare). Den springande punkten är alltså att hästarna verkar känna ungefär inför alla dessa elever som passerar igenom utbildningen år efter år, som lärarna på högstadiet med 30 år i yrket. De kunde också vara rätt vresiga om man händelsevis knackade på dörren till lärarrummet vill jag minnas. Missförstå mig rätt, jag klandrar varken K1-hästarna eller lärarna på Nosabyskolan, lärande är som bekant en tålamodskrävande process, för alla inblandade.

Lägg därtill att själva stallmiljön är ganska macho (vilket åtminstone undertecknad tycker kan vara ansträngande emellanåt). Orsakerna till machostämningen kan man bara spekulera i, kanske kommer det sig av att man bör besitta ett visst mått av självsäkerhet för att hantera ett muskelpaket på sisådär sex hundra kilo med en hjärna som väger cirka femhundra gram, vars främsta strategi att ta sig ur jobbiga och skrämmande situationer är att fly. En annan aspekt är att många av de som rör sig i stallet har ridit och hållit på med hästar ungefär sedan de fick sina första mjölktänder och därför måste leta väldigt långt bak i minnet efter hur det var att vara nybörjare. (Apropå det övade jag uppsittning på TRÄHÄSTARNA på stallplanen i veckan. Inga konstigheter.)

Sammanfattningsvis är alltså de fem killarna värda ett stort grattis och en eloge för uthållighet, mod och jävlaranamma. But no rest for the wicked, nu följer en musikaliskt intensiv period då de ska spela upp sig för att kunna framkalla ljuv musik tillsammans med resten av kåren under en hektisk vår med statsceremoniella uppdrag, högvakter och konserter för allmänheten.

Ridkurs

Pro mundi vita – för att världen ska leva.

Anmäl kommentar Postat den 15 Mar 18:03 av:
i Okategoriserade

Cecilia Mcdowalls verk för trumpet och orgel, Three Antiphons, motsvarade alla förväntningar, överträffade till och med. Hade jag trott på Gud hade jag beskrivit det som om Herren lät sitt ansikte lysa över oss under några välsignade ögonblick. Men eftersom jag är en tvivlare av rang, en mycket skeptisk sådan dessutom, nöjer jag mig med att säga att det var väldigt vackert och stämningsfullt. Ni som inte var där missade något.

På fredagen fick jag möjlighet att bekanta mig med ytterligare en aspekt av arbetet vid Dragonmusikkåren. Martin Conradsson och Olle Hedström, två av våra trumpetare var inbokade för att spela på kransnedläggningen vid Finlandsmonumentet i Finlandsparken här på Gärdet. Själv har jag passerat monumentet i gjutjärn, stål och finsk granit många gånger utan att riktigt ha reflekterat över vad det står för. Det representerar de svenska och finska folkens gemensamma historia och är formgett av Gudrun Eduards 1986.

Med anledning av finska vinterkrigets slut den 13 mars 1940 lade Svenska Finlandsfrivilligas förening för sjätte året i rad ned en krans vid monumentet och hedrade de drygt 8 000 svenskar som ryckte in till Finlands försvar och hjälp. När ordförande i föreningen hade talat och kransen nedlagts spelade Olle svenskt tapto och Martin tog vid med finskt dito. Jag tror att de som var närvarande uppfattade det hela som en värdig och fin stund. En krigsveteran hade kommit hela vägen från Australien för att hedra ceremonin med sin närvaro. Han var brunbränd och rakryggad och såg inte ut att vara en dag över 75 men han deltog i kriget som 16-åring och var således 91 år gammal.

SVT filmade och intervjuade. Inslaget sändes i programmet Uutiset (Nyheter) senare på eftermiddagen. Här kan man se inslaget och en glimt av Olle och Martin.

Finlandsmonumentet

Sol, slott och Stenhammar

Anmäl kommentar Postat den 12 Mar 13:25 av:
i Okategoriserade

Ikväll får vi en ny chans, förhoppningsvis för en mer tillvänd publik än i tisdags. Det var onekligen en speciell känsla att, inför repetitionerna igår, montera notställ och bära stolar ackompanjerad av kyrkoorgelns imponerande klang. Hovorganisten passade nämligen på att repa medan vi ställde upp våra grejer. Konserten äger alltså rum i Stockholms slottskyrka, ett vackert och ganska svulstigt kyrkorum, utsmyckat barockkonstnären Jacques- Philippe Bouchardon. Där ska jag sitta och bli rörd av Wilhelm Stenhammar och uppiggad av brittiskan Cecilia Mcdowall mellan kl 18.00 – 19.00 medan blicken vandrar från helgonskulpturer till musiker.

Kom du också!

Även ett inställt gig osv

Anmäl kommentar Postat den 11 Mar 14:40 av:
i Okategoriserade

Det är lätt att tro att alla älskar Livgardets Dragonmusikkår, militärmusik eller svängig brassbandsmusik för den delen.
Igår skulle underhållningsorkestern ur musikkåren spela för besökarna till den hoppclinic som Volkswagen anordnade i samarbete med Svenska Ridsportförbundet, här inne på kavallerikasern.

En av de medverkande hästarna ansåg dock att hela arrangemanget var under all kritik och markerade sin avsky för både val av verk och framförande, genom att sparka och leva om i sin transport så hela faderullan skakade. Då hade vi spelat i ca en minut.

Vi avbröt och bar in instrument och notställ igen.

hoppclinic

 

Att repa utan replokal

Anmäl kommentar Postat den 06 Mar 21:13 av:
i Okategoriserade
Taggar: , ,

Repetition-6

”Nämen vilken rymlig och bra replokal ni har!”

Saken är den att LDK saknar en vettig replokal och varje gång vi ska repa hela orkestern (eller större delar av den) får vi vackert hyra in oss ”nere på stan” dvs lasta och transportera hela middevitten med instrument och musiker, oftast till Sveriges Radios studio 3.  Inte nog med att det är dyrt (för kåren) och bökigt (för musikerna), det innebär också att man som producent, kårchef eller regementstrumslagare inte bara kan gå ifrån sitt skrivbord ner till salongen och stämma av ett par grejer med någon musiker i pausen eller be dirigenten om tre minuter för info innan repstart. Eller ännu hellre, kunna lyssna in på ett rep – kanske bara ett verk eller en sats, innan man springer vidare in i ett möte. Man har heller inte notbiblioteket tillhands och kan således inte ändra någonting i satt repschema, det finns ju inga andra noter att spela ifrån än de man har tagit med sig. Replokalfrågan känns som någonting som måste lösas.

Bilden är från dagens repetition inför konserten i Stockholms Slottskyrka den 12 mars kl 18.00. Det kommer bli en fin konsert med verk av bland annat distingerade herrar såsom Stenhammar och Copland men också av nu levande, tungviktare som Mcdowall och Rautavaara. Välkommen!

 

 

 

Rekdag 2

Anmäl kommentar Postat den 06 Mar 10:29 av:
i Okategoriserade

I Göteborg är spårvagnen kung. Det rimmar sådär med ett gäng hästar som ska marschera i och längs spårvagnsspåren på sin väg från den mindre glamourösa parkeringsplatsen Heden till uppvisningsplatsen på det vackra Gustav Adolfs Torg. Man vill absolut inte att det ska kännas otryggt vare sig för hästarna eller musikerna som ska rida. Vi sätter vårt hopp till Göteborgspolisen, något annat har vi ej att göra.

Även här vill vi ge en sittande konsert (sittande som i ”sittande på stolar i konserthus istället för till fots eller häst) och undersöker just nu lokalfrågan.
Kanske blir det denna arena vars vägg vi passade på att lapa lite sol ifrån. Kan du räkna ut vilken?

 

Jag, Q och V

Rekdag 1

Anmäl kommentar Postat den 03 Mar 20:59 av:
i Okategoriserade
Taggar: , , ,

Första rekdagen: Helsingborg.
Vaknar med ett ryck och tror att jag har försovit mig. Hinner tänka ”men dom åker väl inte utan mig?!” innan jag får fatt på mobilen och ser att klockan är 04.47. Somnar om och vaknar i rätt tid nästa gång.

Kl 07.00 har vi avtalat frukost och när jag kommer ner är alla redan på plats; regementstrumslagaren Eugen Qvarnström, ställföreträdande kårchefen Victor Victor och biträdande kanslichefen för Beridna Högvakten, Johan Edström.

Kl 08.00  ansluter representanter från Helsingborgs Stad och Kungliga Skånska Kavallerisqvadronen till vår lilla grupp och vi talar igenom våra förväntningar och förutsättningar inför evenemanget. Våra värdar är tillmötesgående och väl förberedda, de har funderat ut tänkbara paradvägar och uppstallningsmöjligheter. Vi är också välkomna till Helsingborgs Konserthus för en titt. Efter mötet hämtar Eugen minibussen från parkeringsgaraget och vi lastar in väskor och säckar (alltså väskor på militärspråk) och tar plats i minibussen. Eftersom det är min första rek och min första parad vet jag inte riktigt vilken typ av information som är viktig alternativt jätteviktig så jag antecknar det mesta. Tänker att jag får sammanställa sen.

En blåsig måndag i mars är det inte våldsamt mycket folk ute så vi kan med lätthet reka både paradvägar och ”figgyta” (uppvisningsplats). Victor, Eugen och Johan ser snabbt vad som kan tänkas funka eller inte och hoppar raskt in och ut ur minibussen, de stegar runt på torg och pekar ut hinder och riktningar. De talar om mått och ytor, avstånd och avspärrningar, in – och utpasseringar, vatten till hästarna, vakter under natten, förläggning för musikerna (alltså boende), tidsplaner, restider osv osv. Jag antecknar. Representanten från Helsingborgs Stad fattar snabbt galoppen (no pun intended) och deltar aktivt i resonemang och kommer med förslag kring lösningar och erfarenheter. Jag antecknar.
Vi åker också ut till Helsingborgs Fältrittklubb och byter några ord med verksamhetschefen angående uppstallningsmöjligheter. Tydligen finns det en hel del stall i Helsingborgstrakten men också många hästar så det mesta är redan uthyrt. Lärdom: det är en kostsam historia att stalla upp drygt 20 hästar. Vår samarbetspartner från Kungliga Skånska Kavallerisqvadronen tar på sig att undersöka fler möjligheter och återkomma.

Under konserthusbesöket väcks många tankar och idéer på hur man skulle kunna göra konserten intressant och tilldragande medan vi promenerar omkring i de vackra lokalerna. Jag har under mina år som producent gjort många konserter och föreställningar på olika teatrar och konserthus men aldrig i Helsingborgs konserthus av någon underlig anledning. Jag inspekterar loger, backstageområde och in och urlastmöjligheter och förhör mig om biljettkassans rutiner och foajépersonal. Behöver inte anteckna så mycket.  Bemötandet är proffsigt och varmt och det känns kul att åka tillbaka till Stockholm och börja fundera på innehåll och marknadsföring.  Men först, Göteborg!

 

Q och E i Hbg