Det är inte alltid det syns

Anmäl kommentar Postat den 01 Aug 17:04 av:
i Jämställdhet, Militärmusiker, Musik, Stockholm, Värdegrund
Beriden pukslagare i Livgardets Dragoners kornblå uniform

Viktor Bridal på pukhästen Tor vid Pride 2014. Foto av Joachim Müller.

Ingen har väl missat att det är Pride­festival i Stockholm just nu? Det är omöjligt för oss vid Dragon­musik­kåren att missa det, för festival­området ligger alldeles granne med Kavalleri­­kasernen. I fjol hade vi för­månen att få delta med ett upp­trädande inne på festivalen. Så blev det tyvärr inte i år. Jag vet inte var det tog stopp, men jag hoppas verkligen att vi får möj­lighet att dyka upp 2016. Det är en lysande arena för vårt under­hållnings­band, med en under­bar publik som vi verkligen älskade att upp­träda för.

Försvars­makten har mani­festerat till stöd för Pride på lite olika sätt, främst genom deltagande i paraden och med en monter på festival­området. Jag är stolt över att jobba för den här myndig­heten. Särskilt stolt blir jag faktiskt när jag läser hat­stormen som dök upp i kommen­tarerna kring vår profil­bild på Facebook för några dagar sedan. Den som får utstå spott och spe från människor som kan skriva sådana kommen­tarer måste göra någonting väldigt bra.

Continue reading →

Lite om vår repertoar

Anmäl kommentar Postat den 23 Jul 16:18 av:
i Statsceremoni
Taggar: , , , , ,
Notställ med noter på

Här övas tjänstemusik, notbaksidan kan användas för att täcka över det som skall läras in utantill.

Dragonmusikkåren spelar i många olika sammanhang, och har på sätt och vis flera olika repertoarer. Dels har vi den musik som vi spelar när vi rider, och konsertrepertoaren som hela musikkåren är med och spelar, och så den repertoar som vi spelar ”till fots” i ceremonier och vid parader. Därutöver så kan musikkåren delas upp i flera mindre ensembler. Två sextetter och en kvintett kan i teorin uppträda samtidigt. Continue reading →

Uppspelningsvecka

Anmäl kommentar Postat den 20 Jul 16:49 av:
i Okategoriserade
Ymer har gått sina första beridna vaktparader nu under våren.

Ymer är fortfarande i sin hage

Dragonmusikkåren har börjat jobba efter sommarsemestern. De första dagarna går som vanligt åt till förberedelser. För den som aldrig slutat öva är det här sköna dagar, men den lyxen har man skaffat sig genom att jobba på semestern. För andra är det absolut nödvändigt för att orka med den tunga högvaktsperiod som väntar. Continue reading →

Högvakt och hagel

Anmäl kommentar Postat den 17 Apr 16:02 av:
i Okategoriserade

Idag, per den 17 april, beordrade vår chef vår. ”Vår” som i årstiden vår. Med den ordern följer – bland annat – annan klädkod, och skulle man kunna förmoda, solsken och en sisådär femton graders värme. Vädret underkastar sig dock inte militära ordrar så i hagel som örfilade upp renrakade kinder, satt Livskvadron och Dragonmusikkåren upp på sina hästar ute på stallplan. Regn avlöste hagel och temperaturen kändes som ett hån när de ställde upp på en lerig grusplan för vaktavlämning för årets första beridna vaktparad.
En inte alltför blygsam skara turister och trogna beundrare mötte vid slottet och solen kämpade sig fram någonstans mitt i det figurativa programmet.

Vid marschen hem vilade emellertid inga sorger bland varken hästar eller ryttare. Efter en rask ritt tillbaka till kavallerikasern kunde hästarna skynda in i stallet för att ta för sig av lunchen som väntade dom i boxarna. Musikerna å sin sida togs emot av kårledningen med kaffe och tårta.

Premiären är avklarad.

Premiär

Alla goda ting är tre: marimba, vibrafon och eufonium.

Anmäl kommentar Postat den 24 Mar 21:46 av:
i Okategoriserade
Taggar: , , , , , ,

Utöver statsceremoniella uppdrag, beriden högvakt, turnéer och konserter som genomförs i helkår, kan musikerna formera sig i diverse spännande konstellationer som ger ännu fler möjligheter att skapa musik. Det finns ett tiomanna (tiohenna?)- band, en sextett och på fredag den 27:e, premiär för en helt ny trio: nämligen de formidabla Christian, Magnus och Anders, eller förlåt Ekstedt, Olsson och Ahlbin, som ska spela verk av bland andra Bach och Piazzolla på marimba, vibrafon och eufonium.

Platsen är Gustav Adolfskyrkan, ”den lilla kyrkan på backen bakom Garnisonen” och tiden 12.30. Sluka din lunchlåda kvickt som attan och ta sedan en frisk och rask promenad till den vackra lilla kyrkan för en dos finkulturell spis som en trevlig inledning på en helg du sedan sannolikt kommer tillbringa i mer profana miljöer. Man kan självklart även åka kollektivt: buss eller t-bana till Karlaplan eller förstås, köra sin egen kärra och parkera för dyra pengar i området, det kan det ju vara värt, lunchkonserten är nämligen gratis. (Det blir även premiär för undertecknad iförd M87, dagen till ära!)

Välkomna hälsar Ekdahl, Ekstedt, Olsson och Alhbin.

Foto: Christian Ekstedt

Examination!

Anmäl kommentar Postat den 20 Mar 22:38 av:
i Okategoriserade
Taggar: , ,

Av försvarsmaktens tre musikkårer kan endast en skryta med att ha musiker som även kan rida. I fredags examinerades de fem glada gossarna på bilden, efter sju veckors ridkurs. De har drillats i att enligt militärens reglemente, ta hand om och rida hästar i varierande situationer och miljöer. Det har stundom varit en rätt trött liten grupp som rasslat in i pentryt, slevat i sig lunch och därefter kastat sig i sofforna för en stunds välbehövlig vila innan det har varit dags att ge sig bort till stallet igen.
Och inte undra på.

Det är stora och emellanåt rätt egensinniga hästar som har deltagit i undervisningen. Historierna är många om de olika hästindividernas ”specialintressen”. Alla ser givetvis mycket trevliga och gulliga ut med sina lena mular och piffiga pannluggar, där de står i sina boxar och oskyldigt tuggar på en tuss hö, men skenet bedrar. En är sjukt sur mot alla (oerfarna) som vill kliva in genom skjutdörren in till i hans lilla etta och bits och vänder sin imponerande bakdel till, en annan piggar upp sin grå tillvaro på ridturerna med diverse krumbukter som syftar till att få den (oerfarna) personen på ryggen ur balans och kanske till och med hamna på backen, en tredje drar benen efter sig och går i den takt han behagar eller varför inte stannar till och kontemplerar sin hästexistens en stund (återigen, endast med oerfarna ryttare). Den springande punkten är alltså att hästarna verkar känna ungefär inför alla dessa elever som passerar igenom utbildningen år efter år, som lärarna på högstadiet med 30 år i yrket. De kunde också vara rätt vresiga om man händelsevis knackade på dörren till lärarrummet vill jag minnas. Missförstå mig rätt, jag klandrar varken K1-hästarna eller lärarna på Nosabyskolan, lärande är som bekant en tålamodskrävande process, för alla inblandade.

Lägg därtill att själva stallmiljön är ganska macho (vilket åtminstone undertecknad tycker kan vara ansträngande emellanåt). Orsakerna till machostämningen kan man bara spekulera i, kanske kommer det sig av att man bör besitta ett visst mått av självsäkerhet för att hantera ett muskelpaket på sisådär sex hundra kilo med en hjärna som väger cirka femhundra gram, vars främsta strategi att ta sig ur jobbiga och skrämmande situationer är att fly. En annan aspekt är att många av de som rör sig i stallet har ridit och hållit på med hästar ungefär sedan de fick sina första mjölktänder och därför måste leta väldigt långt bak i minnet efter hur det var att vara nybörjare. (Apropå det övade jag uppsittning på TRÄHÄSTARNA på stallplanen i veckan. Inga konstigheter.)

Sammanfattningsvis är alltså de fem killarna värda ett stort grattis och en eloge för uthållighet, mod och jävlaranamma. But no rest for the wicked, nu följer en musikaliskt intensiv period då de ska spela upp sig för att kunna framkalla ljuv musik tillsammans med resten av kåren under en hektisk vår med statsceremoniella uppdrag, högvakter och konserter för allmänheten.

Ridkurs

Pro mundi vita – för att världen ska leva.

Anmäl kommentar Postat den 15 Mar 18:03 av:
i Okategoriserade

Cecilia Mcdowalls verk för trumpet och orgel, Three Antiphons, motsvarade alla förväntningar, överträffade till och med. Hade jag trott på Gud hade jag beskrivit det som om Herren lät sitt ansikte lysa över oss under några välsignade ögonblick. Men eftersom jag är en tvivlare av rang, en mycket skeptisk sådan dessutom, nöjer jag mig med att säga att det var väldigt vackert och stämningsfullt. Ni som inte var där missade något.

På fredagen fick jag möjlighet att bekanta mig med ytterligare en aspekt av arbetet vid Dragonmusikkåren. Martin Conradsson och Olle Hedström, två av våra trumpetare var inbokade för att spela på kransnedläggningen vid Finlandsmonumentet i Finlandsparken här på Gärdet. Själv har jag passerat monumentet i gjutjärn, stål och finsk granit många gånger utan att riktigt ha reflekterat över vad det står för. Det representerar de svenska och finska folkens gemensamma historia och är formgett av Gudrun Eduards 1986.

Med anledning av finska vinterkrigets slut den 13 mars 1940 lade Svenska Finlandsfrivilligas förening för sjätte året i rad ned en krans vid monumentet och hedrade de drygt 8 000 svenskar som ryckte in till Finlands försvar och hjälp. När ordförande i föreningen hade talat och kransen nedlagts spelade Olle svenskt tapto och Martin tog vid med finskt dito. Jag tror att de som var närvarande uppfattade det hela som en värdig och fin stund. En krigsveteran hade kommit hela vägen från Australien för att hedra ceremonin med sin närvaro. Han var brunbränd och rakryggad och såg inte ut att vara en dag över 75 men han deltog i kriget som 16-åring och var således 91 år gammal.

SVT filmade och intervjuade. Inslaget sändes i programmet Uutiset (Nyheter) senare på eftermiddagen. Här kan man se inslaget och en glimt av Olle och Martin.

Finlandsmonumentet

Sol, slott och Stenhammar

Anmäl kommentar Postat den 12 Mar 13:25 av:
i Okategoriserade

Ikväll får vi en ny chans, förhoppningsvis för en mer tillvänd publik än i tisdags. Det var onekligen en speciell känsla att, inför repetitionerna igår, montera notställ och bära stolar ackompanjerad av kyrkoorgelns imponerande klang. Hovorganisten passade nämligen på att repa medan vi ställde upp våra grejer. Konserten äger alltså rum i Stockholms slottskyrka, ett vackert och ganska svulstigt kyrkorum, utsmyckat barockkonstnären Jacques- Philippe Bouchardon. Där ska jag sitta och bli rörd av Wilhelm Stenhammar och uppiggad av brittiskan Cecilia Mcdowall mellan kl 18.00 – 19.00 medan blicken vandrar från helgonskulpturer till musiker.

Kom du också!

Även ett inställt gig osv

Anmäl kommentar Postat den 11 Mar 14:40 av:
i Okategoriserade

Det är lätt att tro att alla älskar Livgardets Dragonmusikkår, militärmusik eller svängig brassbandsmusik för den delen.
Igår skulle underhållningsorkestern ur musikkåren spela för besökarna till den hoppclinic som Volkswagen anordnade i samarbete med Svenska Ridsportförbundet, här inne på kavallerikasern.

En av de medverkande hästarna ansåg dock att hela arrangemanget var under all kritik och markerade sin avsky för både val av verk och framförande, genom att sparka och leva om i sin transport så hela faderullan skakade. Då hade vi spelat i ca en minut.

Vi avbröt och bar in instrument och notställ igen.

hoppclinic