Angående Försvarsmaktens uppförandekod

Anmäl kommentar Postat den 20 Nov 16:10 av:
i Värdegrund

Debattinlägg av Major Kai Rämö, kristdemokrat och nämndeman:

Angående Försvarsmaktens uppförandekod

http://www.forsvarsmakten.se/sv/om-myndigheten/vara-varderingar/var-uppforandekod/

Jag reagerar starkt på följande stycke i uppförandekoden.

”Det går till exempel inte att i sin tjänst skriva under på att mångfald på en arbetsplats är en tillgång och något man vill främja och verka för, för att sedan engagera sig mot invandring på fritiden. Trovärdigheten skulle bli lidande, inte bara för medarbetaren själv utan för hela Försvarsmakten.”

Varför reagerar jag då? Jo, jag är fritidspolitiker och har ett uppdrag som gör att jag är engagerad mot invandring. Jag måste erkänna att jag har hållit på med detta i över ett års tid. Gör det mig olämplig som officer? Eller gör jag något annat fel?

Vad gör jag då.

Jo, jag sitter i Migrationsdomstolen i Stockholm som nämndeman. Jag har nominerats av kristdemokraterna till denna fritidspolitiska befattning. Jag har ännu inte suttit med i en enda dom, som har medgivit invandraren uppehållstillstånd i Sverige. Gör det då att jag arbetar aktivt mot invandring?

Nu tycker ni säkert att jag är absurd och misstänker att jag är rättshaverist. Och ni har fel.

Vad jag vill peka på är att Sverige och gällande lag i Sverige medger INTE fri invandring till riket. Lagen medger att man får söka asyl, förutsatt att man är första Schengenland, annars återbördas man till första Schengenland enligt Dublinförordningen, för asylprövning. Asylprövningen är helt central för att säkerställa att behövande flyktingar får tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Av de flyktingar som tas emot i Sverige är bara cirka 5-10% kvotflyktingar, dvs. personer som har klassificerats som flyktingar av UNHCR. Övriga är sådana som kommer till riket och söker asyl. Det är inte helt ovanligt att asylsökanden får avslag på sina asylskäl av Migrationsverket och i därefter följande domstolsbeslut. Många asylsökande väljer då aktivt att stanna kvar i riket, utan att lämna landet. Då är de inte enligt lagens definition asylsökande, då de har fått avslag, eller ”papperslösa”, vilket är en politisk omskrivning. Dessa individer befinner sig olagligen i riket och ska avvisas. Polisen har i uppgift att verkställa dessa avvisningar i enlighet med svensk lag och dom som vunnit laga kraft.

Vissa politiska partier väljer att ha överseende med efterlevnaden av dessa lagar, andra vill att man ska vara mer strikta. Som kristdemokrat anser jag att man ska följa lagarna och säkerställa att så många som möjligt, som uppfyller FN:s flyktingkonvention ska få asyl i Sverige. Som nämndeman i Migrationsdomstolen har jag hört helt orimliga förklaringar till både personers identitet, resebeskrivning och trovärdighet i övrigt. Att då medge asyl till individer som saknar asylskäl är inte förenligt med Svensk lag. Dock så medverkar man till att motverka invandring genom att delta i domslut som ger avslag till den sökande.

Min fråga är då, är det ok att vara Vänsterpartist, officer och gömma så kallade ”papperslösa”, för att inte motverka invandringen till Sverige? Att gömma personer som befinner sig illegalt i riket skulle ju aktivt verka för invandring, men medverka till lagbrott.

Är det ok att vara Sverigedemokrat och aktivt verka för en restriktiv tolkning av nuvarande lagstiftning? Dvs. är det fel att tycka att en lag ska tolkas restriktivt, ungefär som att man kan tycka att maxstraff är mer lämpligt än minimistraff i mål med hedersvåld.

Eller är det ok att vara Kristdemokrat och nämndeman och enligt gällande lag döma asylsökande till utvisning från riket på regelbunden basis, vilket hindrar invandring?

Jag skriver detta inlägg, då jag anser att detta stycke i uppförandekoden strider med individens rätt till åsiktsfrihet enligt grundlagen. Jag anser också att stycket strider mot den grundläggande demokratiska rättigheten att engagera sig i politisk verksamhet.

Man måste som officer betrakta sina medmänniskor som individer, inte grupperade eller kategoriserade enligt kön, etnicitet, religion eller andra faktorer. Och att alla individer ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter oavsett andra faktorer. Allt annat vore helt oacceptabelt.

Att Försvarsmakten med detta stycke i uppförandekoden dessutom skulle begränsa vad Försvarsmaktsanställda får göra INOM gällande svensk lag är helt förkastligt. I Sverige råder trots allt rättsprincipen att det som inte är förbjudet är faktiskt tillåtet. Och det gäller alla medarbetare.

Sist men inte minst, jag är mycket tveksam till att en myndighets uppförandekod får begränsa de rättigheter som medgivits enligt grundlag.

Land ska med lag styras.

Major Kai Rämö
Första generationens invandrare
Kristdemokrat
Nämndeman

Jobb-rockad – minskad effekt till ökad kostnad

Anmäl kommentar Postat den 29 Okt 17:17 av:
i Okategoriserade
Civila tas in för allt fler traditionella soldatuppgifter som bevakning och försvarslogistik medan militära chefer ägnar mer och mer tid åt administration som tidigare sköttes av civilanställda. Personalen gör rockad och byter plats. Foto: Jimmy Croona/Combat Camera/Försvarsmakten

Civila tas in för allt fler traditionella soldatuppgifter som bevakning och försvarslogistik medan militära chefer ägnar mer och mer tid åt administration som tidigare sköttes av civilanställda. Personalen gör rockad och byter plats. Foto: Jimmy Croona/Combat Camera/Försvarsmakten

Debattinlägg av David Bergman, kapten och doktorand i psykologi:

Rockad [rock•a’d] är ett drag i schack där två pjäser byter plats. Den senaste tiden har många röster varnat att den administrativa bördan på militär personal ökat. Samtidigt ses allt fler exempel där civila nyttjas för traditionella soldatuppgifter. Åtgärderna är välmenande, men ökad administration och outsourcing riskerar att tillsammans leda till en jobb-rockad med reducerad effekt och ökad kostnad som följd.

Administration är en naturlig del i varje organisation, ett smörjmedel som måste finnas för att maskineriet skall fungera. Men den är aldrig ett mål i sig och skall alltid stödja huvudtjänsten. Clausewitz menade att en armé som inte går i krig tenderar att öka sin administration och modernare erfarenheter understryker att organisationer som saknar tydliga mål och krav tenderar att skifta fokus till interna processer. Idag har administrationen i de offentliga organisationerna ökat av två huvudsakliga anledningar. Den första är att styrningen och uppföljningen av myndigheters arbete skärpts – en myndighet kan inte bortse från lagstadgade krav – och den andra är organisationernas inre styrning.

En vanlig metod är att minska antalet administratörer och fördela deras uppgifter i organisationen. För att möjliggöra detta införs nya administrativa stödsystem med motivet ”administrera mera för att effektivisera”. Åtgärderna är logiska i vinstdrivande företag men logiken haltar i tjänsteinriktade organisationer som polis och militär. Metoder väljs ofta även med fokus på att administrationen, inte kärnverksamheten, skall flyta smidigt och den faktiska effekten blir då ofta så enkel som att mer administration endast föder ännu mer administration.

En annan metod har varit att outsourca tjänster inom bevakning, försvarslogistik och utbildning. Främsta argumentet för detta är att spara pengar och att låta yrkesfolket fokusera på sin huvuduppgift. Men det finns faror även med detta. Den direkta kontrollen över viktiga funktioner minskar och eftersom företag drivs av ekonomisk profit ska vi aldrig vara naiva inför deras motiv att leverera en tillräckligt bra tjänst men göra största möjliga vinst

Åtgärderna har goda syften men leder till en tragikomisk effekt: Civila tas in för allt fler traditionella soldatuppgifter medan militära chefer ägnar mer och mer tid åt administration som tidigare sköttes av civilanställda – pjäserna har gjort rockad.

Liknande tecken finns även inom polisen, vården och skolan. En indikator är när administrationen uppehåller medarbetare från att göra sitt arbete, en ännu tydligare sådan när någon utifrån börjar göra delar av detta arbete. Då rör sig pjäserna i farliga riktningar.

David Bergman, kapten och doktorand i psykologi

Replik på inlägg om högre specialistofficersutbildning

Anmäl kommentar Postat den 03 Okt 10:59 av:
i Specialistofficersutbildning

Replik på ”Högre specialistofficersutbildning – en kvalificerad försvarsgrensvis utbildning eller urvattnad försvarsmaktsgemensam?” av Hans Hansson, chef MHS H tillika huvudprojektledare i OR-projektet, med flera:

Förvaltare Håkan Lindberg vid Sjöstridsskolan skriver i ett debattinlägg publicerat 27 september på FM bloggportal om fortsatt utveckling av specialistofficerare.

Vi kan konstatera att något missförstånd måste ha uppstått i dialogen mellan Håkan och OR-projektet. Vi välkomnar alla idéer och synpunkter, och försöker verkligen ta oss an våra uppdrag med öppet sinne. Vår förhoppning är att detta inlägg klarlägger OR-projektets ståndpunkt och arbetssätt där hög delaktighet i utformningen av en fortsatt utveckling för specialistofficerare är en förutsättning för ett resultat som tillfredsställer både krigsförbandens och övriga organisations behov av kompetenta medarbetare.

Försvarsmakten genomgår för närvarande den största förändringen sedan värnplikten infördes. Dels har ett nytt(nygammalt) befälssystem införts, och dels har Försvarsmaktens personalförsörjning nästan samtidigt ställts om genom att den mer än hundraåriga allmänna värnplikten lagts till vila. Värnplikten har ersatts av en helt frivillig personalförsörjning av Försvarsmaktens krigsförband och övriga organisation.

För att stödja denna utveckling har Försvarsmaktens högkvarter gett Militärhögskolan Halmstad (MHS H) i uppdrag att genomföra ett projektarbete under några år med namnet OR-projektet (Other Ranks-projektet). En av OR-projektets främsta uppgifter är att skapa ett yrkesutvecklingssystem som omfattar hela OR-kategorins personal, det vill säga alla gruppbefäl, soldater, sjömän och specialistofficerare, både de som tjänstgör på hel- eller deltid. Motsvarande uppgift har givits till Militärhögskolan Karlberg för officerare.

Försvarsmaktens första grundutbildade specialistofficerare tog examen i juni 2008 och de första av dessa befordrades till OR 7 (fanjunkare) detta år. Om avsikterna med specialistofficerssystemet efterlevs, kommer de första av dessa att tillträda befattningar i nivå OR 8 (förvaltare) som tidigast 2017. Av detta skäl har OR-projektet avvaktat med att utveckla hur en fortsatt specialistofficersutveckling kan se ut. Vi har sedan juni i år börjat vårt arbete med detta, utgående från de befattningar i OR 8 som finns i Försvarsmaktens organisation.

I Försvarsmakten finns idag ungefär lika många OR 8 befattningar i krigsförbanden som i den övriga organisationen. Det som utmärker en majoritet (inte alla) av dessa befattningar är att de inte primärt arbetar med samma uppgifter som befattningarna tidigare i nivå OR 7 gjorde. Det krävs något annat. Befattningar återfinns dels i krigsförband på kompaninivå och högre, dels i staber (regional- och brigadstaber), dels i Högkvarteret och dels vid Försvarets materielverk. Det handlar här om något annat och sannolikt bredare än att direkt arbeta med det man tidigare gjorde.

Utgående från ovan har vi hitintills identifierat tre nya förmågor (för de flesta specialistofficerare, inte alla) nämligen:

  • Förmåga till ett mer indirekt ledarskap,
  • Förmåga att delta i stabsarbete (freds- som krigsstab) tillsammans med stabsofficerare,
  • Kunskap om Försvarsmakten som helhet och den miljö som Försvarsmakten verkar i.

Vilka kunskaps- och färdighetsmål som ska ställas, hur kunskaperna ska utvecklas – genom militär skola eller distanslärande eller ”on-the-job”-training – och var de ska inhämtas, har vi ännu inte diskuterat. Detta är just nu inte det viktigaste, utan det är att identifiera den gemensamma nämnaren bland de mer än 120 olika befattningstyperna som förvaltarna återfinns bland. Vad behöver en förvaltare kunna och vad behöver han eller hon inte kunna? Vad ska vara gemensamt, vad ska kunna utövas direkt och vad ska kunna omsättas först senare på nästa (och följande) befattning? Vissa befattningar för OR 8 kräver mycket kvalificerad och specifik kompetens, exempelvis några maskinchefsbefattningar vilka kräver att man är nästan fullt utbildad sjöingenjör. Dessutom kräver vissa befattningar i Högkvarteret och på Försvarets materielverk djup teknisk kompetens.

Vi kommer i vår sista leverans som vi fortsatt planerar ska komma i december i år, att ge förslag kring fortsatt utveckling av specialistofficerare. Vi skriver här avsiktligt inte fortsatt utbildning, eftersom kunskaper och färdigheter kan inhämtas på så många fler sätt än genom att sitta på skolbänken. Dock är det viktigt att vi har tydliga kunskaps- och färdighetsmål och att de är mätbara. Vi måste i Försvarsmakten även bli bättre på att validera och tillgodoräkna det som lärts på annat sätt än vid en militär skola – och framförallt vid en specifik militär skola. Detta är en sak som det nu pågående försöket med en anpassad specialistofficersutbildning (ASOU) för erfarna gruppbefäl ska hjälpa oss att utveckla.

I OR-projektet ingår sedan projektstart flottiljförvaltare Anders Wiberg från Sjöstridsskolan (SSS) och örlogskapten Patrik L Rydell från MHS H, vilka svarar för att de marina stridskrafternas särart och behov tillvaratas i projektarbetet. Vidare ingår representanter från Markstridsskolan (MSS) och Luftstridsskolan (LSS). Projektet har kontakt med Försvarsmaktens personal bland annat genom de möten med OR 1/5 (gruppbefäl, soldater och sjömän) och OR 6/9 (specialistofficerare) som genomförts varje halvår under projektet. I en av våra referensgrupper ingår representanter bland annat för Marinbasen och SSS. Dessutom bidrar samtliga utbildningschefer på Försvarsmaktens skolor och centrum direkt i utvecklingsarbetet vid möten som genomförs två gånger om året. OR-projektet lämnar förslag till utveckling av OR-systemet till HKV PROD och PERSS vilka bereder och omsätter dessa.

Information om vårt arbete kan återfinnas via Försvarsmaktens intranät via MHS H sida. Håkan, liksom alla andra intresserade, är alltid välkomna att kontakta oss direkt eller framföra synpunkter vid OR-projektets möten och i remissutskick inför våra leveranser.

Hans Hansson, chef MHS H, tillika huvudprojektledare i OR-projektet
Claes Bergström, chef ORE MHS H, tillika projektledare i OR-projektet
Joachim Blomgren, regementsförvaltare, MSS
Jacob Flodén, major, MHS H, tillika ansvarig GMU
Eva Järkenstedt, kapten, LSS
Patrik L Rydell, örlogskapten, MHS H, tillika ansvarig SOU
Anders Wiberg, flottiljförvaltare, SSS

Högre specialistofficersutbildning – en kvalificerad försvarsgrensvis utbildning eller urvattnad försvarsmaktsgemensam?

Anmäl kommentar Postat den 27 Sep 13:16 av:
i Specialistofficersutbildning

Debattinlägg av förvaltare Håkan Lindberg, Sjöstridsskolan:

Detta inlägg vill förmedla min personliga syn på hur utbildningen inom OR 8/9 skall se ut. Jag använder uttrycket Marinen eftersom jag anser att en återgång till att åtminstone använda de gamla vapenslagsbenämningarna är en väg mot att återställa känslan och engagemanget för FM både inom och utom.

Mitt grundantagande är att uppgiften för OR i Marinen är att bygga mycket fungerande tjänstegrenar som kan liknas vi de tegelstenar som bygger ett hus. Sedan är det OF:s uppgift att med ett gott material rita och leda byggandet av huset Marinen.

Vi har många goda traditioner i försvarsmaktens olika delar och för att bygga något nytt krävs att man har känsla för sina traditioner – lite som i musikalen ’Spelman på taket’ som utspelar sig i en judisk shtetel (by) i Tsar-Ryssland. I den säger rabbinen ”Att utan traditioner blir livet ostadigt som en fiolspelman på ett brant tak” och det stämmer ju ganska bra.

För att skapa en djup kompetens och känsla för sitt vapenslag så hävdar jag att utbildningen till OR-8/9 skall ske på de olika stridsskolorna och ha som mål att skapa en specialistofficer med mycket djup kunskap om de olika miljöer där resp. vapenslag verkar.

En OR-6/7 skall ha djup kunskap på stridsteknisk nivå för att kunna verka på fartygs-/division-/plutons- och kompaninivå.

En OR 8/9 skall kunna verka på flottilj-/regements-/brigad-nivå i syfte att kunna bidra med stort kontaktnät och allmän erfarenhet av stridens genomförande på taktisk nivå som ett stöd till cheferna på dessa nivåer. Vidare krävs en mycket god kunskap om det egna vapenslaget då man i dessa nivåer bestrider tjänster som lärare och handläggare på skolor och centra.

Min vision är en utbildning där man dels använder den kompetens som finns på våra försvarsgrensspecifika stridskolor (SSS, MSS, LSS) samt nyttjar det kursutbud som finns på FHS. För det sistnämnda tänker jag mig att eleverna ur den högre SO-utbildningen till del kan läsa samma kurser som elever ur OP/TA eller HSU. Detta skulle enligt mitt förmenande ge en mycket spännande utbildningsmiljö och skapa både förståelse, erfarenhetsöverföring och kontaktnät för alla de inblandade elevgrupperna.

Vad jag inte vill ha är en urvattnad försvarsgrensgemensam utbildning där man anpassar innehållet till minsta gemensamma nämnare som vi prövat tidigare under de senaste 15 åren med utomordentligt dåligt resultat.

Det försvarsgrensgemensamma är en uppgift för OF, inte OR!

Vi kan som exempel ta områdena ledning och logistik där förutsättningarna skiljer sig diametralt åt om man är i skärgården, till sjöss, i luften, på flygbas, i skogsterräng eller urban miljö.

Specialistofficerarna måste i första hand vara experter inom eget vapenslag!

Nu frågar sig vän av ordning: Har jag då framfört detta till OR-projektet och svaret är ja. Tyvärr blev svaret inte det jag tänkt mig. Representanten för MHS H bemötte mitt förslag med orden ”Så kan vi ju inte göra. Det måste ju vara något vi kan genomföra här i Halmstad.”

Jag blir uppriktigt sagt ledsen när man låter ”bya-politik” styra våra utbildningar istället för att ha ett öppet sinne för att se hur man kan få bästa kvalitet för en så liten kostnad som möjligt.

Därför meddelar jag min önskan att man låter de vapenslagsvisa stridsskolorna styra den högre specialistofficersutbildningen i syfte att använda befintliga resurser till att skapa specialistofficerare i OR-8/9 som har mycket god kompetens inom eget vapenslag på taktisk nivå.

Förvaltare Håkan Lindberg, Sjöstridsskolan

Medborgarna – resurs eller belastning?

Anmäl kommentar Postat den 15 Maj 14:57 av:
i Frivilligorganisation

När ett samhälle utsätts för allvarliga händelser, som avviker från vardagens rutiner, krävs det stora insatser för att hantera den uppkomna situationen. Möjligheterna att anpassa den ordinarie organisationen för mer krävande situationer finns knappast i praktiken. För att undvika  samhällskollaps, krävs att stora delar av befolkningen gör en insats. Både för att ta hand om sig själva, andra och för att i mer organiserad form ge sitt stöd till de samhällsinsatser som görs. Continue reading →

Försvarsmakten vill

Anmäl kommentar Postat den 04 Mar 16:01 av:
i Nordiskt samarbete, Rekrytering, Säkerhetspolitik

Odd Werin

Allan Widman hävdade i en artikel i Svenska Dagbladet den 2 mars 2013 (inte på nätet) att Försvarsmakten inte vill införa tidvis tjänstgörande gruppbefäl soldater och sjömän, GSS/T. Grunden skulle enligt Widman bero på att Försvarsmakten redovisat fakta om att målbilden för GSS/T inte uppnås förrän 2023, skriver förre planeringschefen vid Högkvarteret, konteramiral Odd Werin. Continue reading →

OF 1 – en bofink

Anmäl kommentar Postat den 17 Dec 12:18 av:
i Säkerhetspolitik

I samband med bemanningsarbetet inför FM Org 13 är nog beslutet att ersätta rutinerade plutonchefer med nyexaminerade fänrikar det som väckt mest kritik.

Eftersom utbildningen vid officersprogrammet har plutonchef som mål finns det en viss logik i beslutet. Beslutsunderlaget var troligen framtaget i hastigt läge vilket kan förklara varför det var så illa genomtänkt. Det är min bestämda uppfattning, att den bristande analysen inför beslutet kommer att medföra allvarliga konsekvenser för såväl organisationen som de berörda individerna, om det inte rättas till.

Jag ska förklara hur jag resonerar och också ge ett förslag på lösning. Continue reading →

Ungdomarna vill pröva på soldatlivet – vad vill Försvarsmakten?

Anmäl kommentar Postat den 10 Dec 14:19 av:
i Säkerhetspolitik, Underhåll
Bengt Sandström

Bengt Sandström

Ungdomsverksamheten är väsentlig för Försvarsmaktens personalförsörjning och för folkförankringen nu när myndigheten bygger sin verksamhet på anställning eller avtal. Redan tidigare hade den betydelse för Försvarsmakten genom att ett antal officerare och reservofficerare startat sin karriär i någon av frivilligorganisationernas eller hemvärnets ungdomsverksamhet. Continue reading →

Var är mitt traktamente och mitt dasspapper?

Anmäl kommentar Postat den 19 Jun 16:19 av:
i Hemvärnet, Ledning och logistik, Materielsystem, Personlig utrustning, Säkerhetspolitik

Det finns få påståenden som på kompani- och plutonsnivå riskerar färre mothugg än att ”Prio är djävulens påfund”. Den reservdelskollaps vi har utsatts för under våren har gjort mig böjd att hålla med, men debatten behöver nog nyanseras lite. Jag har under de senaste åren läst otroligt många bittra inlägg om Prio i bloggar och i tidningar. Svenska Dagbladet uppmanade den 13 juni (på ledarplats) läsaren att bidra med sin ”allra bästa historia om Prio”. Underförstått historier om utebliven lön och varor som inte levereras i tid.

Jag tar risken att beskyllas för att vara ”skrivbordsofficer” och inte förstå ”hur det är egentligen” och kommer med ett påstående – Prio var och är för oss enskilda anställda ett lyft. Continue reading →

Replik: om boende

Anmäl kommentar Postat den 08 Jun 17:02 av:
i Säkerhetspolitik

Livgardet har under det senaste året rekryterat många anställda soldater i Försvarsmakten. Livgardet är därtill ett mångsidigt och ett storstadsregemente med allting som därtill påverkar vår verksamhet. Inte minst utbildas alla soldater som skall ut i internationella insatser hos oss i Kungsängen. Det innebär att vi har att hantera många aspekter i den pågående förändringen som genomförs i Försvarsmakten, svarar chefen för Livgardet på major Peter Almströms inlägg. Continue reading →