07
Apr

Sista ordet

Anmäl kommentar Av:
i Uncategorized

Det här kan vara mitt sista inlägg på den här bloggen. Jag kommer skamlöst att gagga på som en uppmärksamhetskrävande tant om skillnader mellan hemma och borta. Det måste göras, för det finns en del skillnader och jag måste klämma ur mig dem helt eller delvis.

Att byta bort dagar med 25 graders värme och skön sol mot frystemperaturer och bilruteskrapning, är det att föredra? Nä. Det är det inte. Innan jag flög hem sa min flickvän glatt: “Det är JÄTTEVARMT och SKÖNT här nu!”. Jag kan inte låta bli att känna mig till viss del vilseledd i och med detta. Däremot kommer man nu att för första gången få uppleva två vårar någon månad ifrån varandra.

Som en kollega uttryckte det (inte helt ordagrant): “I USA var man van att när man beställde in en läsk till maten, så fick man först en läsk, och när man nästan druckit upp den kom servitören automatiskt fram med ett nytt glas till bordet helt gratis. Här hemma får man betala 20 spänn för ett litet glas, och då får man ingen gratis påfyllning. Burkläsken i USA är större och billigare, men så fort man landat på Arlanda får man punga ut 30 spänn för en 33cl-burk.” Nu låter det här som ett rejält I-landsproblem, men det är bara använt som exempel på hur det kan vara.
Ett annat slående exempel är såklart bensinpriset, som amerikanerna ständigt klagar på. En galon (ungefär 4 liter) kostar i dagsläget $3,79. Slår man ut det i svensk valuta så ger det att man får betala 6,50:-/liter. Första tankningen i Sverige sved litegrand med ett påslag på nästan 10:-/liter och en totalkostnad på nära på 1000:-.
Vidare kunde man på basen klippa sig för 60-70:-, när frisören frågade vad man fick betala för det i Sverige höll han på att klippa av sig sina fingrar då man svarade 200-300:-.

Vad det gäller maten. Hamburgare, hamburgare, hamburgare. De kommer aldrig smaka som de gjorde. Vi är alla permanent hamburgerförstörda.

Går man in i en butik här i Sverige nu när man har varit iväg, så märker man framförallt av skillnaden i hur man bemöts av personalen. I de amerikanska butikerna (förutom de gigantiska Walmart-komplexen då) blev man alltid påhälsad av någon som arbetade där med ett “Hi, how are you!?” och, möjligen inte äkta men ändock, ett leende. Ibland kunde man se hur de i de mindre butikerna kämpade med att sticka upp ett huvud över någon hyllkant för att etablera ögonkontakt och spela upp sin hälsningsramsa för en.
Det hela kändes lite konstigt till en början, möjligen grundat i viss ovana som kommer sig utav tidigare nordiska shoppingerfarenheter, men med tiden vande man sig. Blev man inte påhoppad av butiksbiträdet så var det ovant istället.
Nu när man har kommit hem igen så är det precis samma sak, fast helt omvänt. Här får man nöja sig med att få ett ögonkontaktlöst mumlande till hej av rullbandsoperatören, som blir uppriktigt förvånad när man efter sin betalning önskar denne en fortsatt trevlig dag. Här kan jag känna att det krävs en reform.

I våra svenska hangarer står nu 4 helikoptrar. De är i stort sett identiska med de vi praktiserade på i USA, med den stora skillnaden att de är nyligen tillverkade, rena och fina med nästan nybilsdoft.
I dagsläget är vi bara 16 tekniker på kompaniet, Så hangarerna är fortfarande ganska tomma. Med tiden kommer nästa 8 tekniker att trilla in, därefter 8 till och så vidare. På samma gång kommer det rulla in nya helikoptrar tills vi fyllt upp hangarerna på Malmen med alla 15.
Under tiden flygs och skruvas det. Förberedelserna för att fara iväg till Afghanistan nästa år börjar också komma igång, med utbildningar och materieluthämtning.

Nu är det här mitt sista inlägg på den här bloggen. Om intresse finns så kanske den kan få en ny utformning som en liten källa till insikt i kompaniets snabba färd mot insats.

För tillfället tackar jag för mig för att du orkat läsa det jag skrivit.


3 Svar till Sista ordet

  1. DEN 24 april, 2012 kl. 05:52 Anmäl kommentar

    Instämmer med föregående kommentar på inlägget!

    Svara
  2. A 24 april, 2012 kl. 10:18 Anmäl kommentar

    Precis samma sak som du säger gjorde jag när jag kom hem, önskade kassapersonalen en trevlig dag. Personen i fråga blev så förvånad att det dröjde ett par sekunder under tiden personen stammade och till slut klämde fram ett “tack detsamma”. Reform!

    Svara
  3. H 7 april, 2012 kl. 01:09 Anmäl kommentar

    Har uppskattat bloggen mycket. Särskilt reflektionerna över kulturskillnaderna har varit underhållande! Skulle även vara intressant att följa införandet av ett nytt helikoptersystem i FM samt förberedelserna inför FS, så ett fortsatt bloggande skulle vara uppskattat från min sida!

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>