16
Okt

Ett Svenskt smörgåsbord på Amerikanske maner.

Anmäl Av:
i Uncategorized

Vad är ett svenskt smörgåsbord?
– En fråga som gäckat allt från vardags amerikanen till filosofen och med största säkerhet vår instruktör.
Dock är frågan glasklar, namnet säger ju allt, det är ett bord fullt av smorgasar. Iallafall om du frågar IMSO.

Under besöket från Svenska försvarsutskottet hålls en lättare middagsbuffe efter klassisk svensk standard. Smörgåsar är staplade i högar jämte stora lass av Coca cola och sprite. Jordgubbar och melon till efträtt.

Som underhållning hålls en trollerishow som trollar bort våra pengar och trollar fram häpna blickar från åskådarna.

Hela skolan har viskat och spridit ryktena om de Svenska politikerna som skall granska utbildningen och diskutera försvarspolitik. Till och med våra instruktörer mumlar med varandra, sträcker på ryggen och går över klassrummet en sista gång innan besökarna anländer.

Efter middagen skakade de leende socialdemorater handen med oss, önskade oss lycka till och åkte hem.
Vad de tyckte om skolan?
Säg det. Det är bara att vänta och se ;)

Tills jag skriver igen om våra äventyr på andra sidan atlanten, som Amerikanarna säger,
– Have a god one!

Blomman J

10
Okt

En dag i våra förfäders fotspår.

Anmäl Av:
i Uncategorized

Några få händelser i vår historia skapade, idag, ett av världens mäktigaste nationer, USA. Det är en historia fylld av krig, fälttåg och nationalanda.

Krutröken tigger tjock i luften. Officerare skriker ut ordrar, raska soldater bemannar sina stationer. Känslan, när de frivilliga statisterna, på Yorktown victorycenter, försvarar sin postering, är storartad.

Saken är den att IMSO – Internationel Military Student Office, har anordnat en utflykt till både Jamestown och Yorktown.

I Jamestown ligger en autentisk nybyggarby. Allt från odlingarna utanför murarna, till infödingarnas byar är uppbyggda i detalj. Arbetande statister iklädda bästa modet från 1700 talet, svarar gärna på frågor och visar upp sina hantverk.

Yorktown är där Amerikanarna vann sista stora slaget mot Engelsmännen och besegrade Cornwell. Med en fransk flotta i ryggen pågick frihetskriget ytterligare 2 år innan freden infann sig.

Inte heller besökarna går riktigt säkra inne på museerna. Tillochmed jag fick göra en viktig insats som kirurg och extraknäcka som tandläkare, framför många skrattande Amerikanare.

Fler resor är inplanerade i framtiden och jag hoppas de kan leverera lika mycket som denna fantastiska utflykt.

Dags för mig att lämna in och undersöka om sängen blivit bekvämare från igår.

// Blomman J

01
Okt

Prov

Anmäl Av:
i Uncategorized

Igår var det sol och rena högsommarvärmen (svenskt mått sett) så en transport gick ut till stranden för bad och lek.

Andra veckan har precis börjar och redan är andar provet avklarat. Det första var ett engelskaprov med 100 frågor hör och läsförståelse. Det får alla elever göra och tillhör inskrivningsrutinerna.
Provet som vi gjorde idag syfta till att se om vi tagit till oss kunskaperna att slå i publikationerna till helikoptern. Proven är multi choice och rättas med skalan G eller IG, för att få G krävs 75% rätt. Om man får IG har man rätt att göra ett omprov efter sex timmars ytterligare träning. Sen sägs det att man skickas hem till Sverige, men det har också sagts att skolan kan göra en bedömning huruvida det finns hopp om eleven och man kanske kan få ytterligare ett försök. Det är dock inte testat och de behövde heller inte göras idag då det gick bra för alla.

//M5

30
Sep

OK då gör vi ett försöka att resa oss ur askan då.

Anmäl Av:
i Uncategorized

Hej hej hallå bloggen! (är det så man brukar börja?)

Vi är nu den femte omgången av tekniker som lämnar Sverige för att utbilda oss på Black Hawk i USA Virginia i ca sex månader. Vi är några färre än tidigare kurser. Även denna gång har vi medfölande i form av anhöriga.
För att försöka få fler uppdateringar på denna blogg har alla som åkte till USA fått befogenhet att skriva inlägg. Förhoppningsvis kan det bli lite reflektioner om livet från en medföljande anhörigs synvinkel.
Vi har nu vart i US i en vecka och det har vart riktigt intensivt. Två dagar inskrivning där dom tar upp allt från att vi måste duscha och använda deodorant till att vi skriver kontrakt där vi dyrt och heligt lovar att inte fuska, ifall vi blir stoppade av polis SÅ SITT KVAR OCH HÅLL HÄNDERNA PÅ RATTEN, besök inte vissa områden och bilproblem är inte en ursäkt att komma försent till skolan. Allt det här är nog på förekommen anledning då det nu, på lågsäsong, har ca 15 nationer här på utbildning samtidigt. På högsäsongen utbildas ca 25 olika nationer. Men som det är sagt här på skolan, svenskarna har aldrig vart ett problem. Våra föregångare har snarare vart riktiga toppelever. Vi har lite att leva upp till. Våra två huvudinstruktörer har även gett sken av att det är ganska skönt och bra att ha svenskarna som elever då även dom känner att dom kan slappna av lite och ändå uppnå resultat.

Efter att inskrivningen och en rundtur i byggnaderna var klar så satte lektionerna igång med full fart. Dock på onsdagseftermiddagen fick vi veta att våra instruktörer skulle behöva vara borta på torsdagen så vi fick infinna oss på IMSO (International Military Student Ofice) för att veta vad vi skulle göra på istället. Vi fick välja på att följa med på en resa till Jamestown och Yorktown för att lära oss om den amerikanska historian eller att dyka upp 9:00 och se vad dom kunde hitta på för oss (det blev inte så intressant för de som valde att dyka upp 9:00). Resan däremot blev mycket uppskattad. Det bör få ett eget blogginlägg senare. Resan kommer även att följas upp av två ytterligare resor varav den ena är en weekend i Washington DC. Jag gissar att vi kommer informeras om dagens US och dess styre och sätt att leva idag.

Första riktigt lediga helgen tillbringades på nöjesfältet Kings Dominon även det förtjänar ett eget blogginlägg men jag kan säga att dom hade berg & dalbanor som fick det att svartna för ögonen för några och det flesta kunde nog vittna om ett märkbart tunnelseende (jag gillar inte att använda smilisar men här är det nog på sin plats) :)) jä…r vad det gick!!!

Vi har förstått att det finns ett litet intresse att hålla den här bloggen vid liv men vi vet inte hur stort det är och inte vilka som läser och vad ni vill veta så kommentera gärna, ställ frågor och berätta om ni är vänner till oss, jobbar i/intresserade av försvarsmakten eller varför ni läser det här så kanske det är lättare för oss att bli motiverade att skriva. Även om inte vi har vart här så länge så har vi ju kvar omgång fyra som också skulle kunna blogga om slutet av deras tid i US och svara på mer frågor om skolan om intresse finns för det.

Hörde på nöjesfältet, på kvällen kom spöken, zombies mm.. fram: En zombie följer efter en liten kille på 8-10år, killen ”please sir I have to sleep at night” zombie ”WWWHHHHAAAA!!!!” killen”AAAAA OH MY GODDD!!!”
Stackars grabb, tror nog inte han kan sova den närmsta veckan.
Take care…
//M5

14
Sep

Bloggen som reste sig ur askan

Anmäl Av:
i Uncategorized

Nu har jag varit hemma sedan slutet av mars månad. Aktiviteten har varit stor på det unga kompani som jag ingår i och man har ständigt ett flertal bollar i luften. Tid till att uppdatera har inte riktigt funnits till hands, detta sörjer jag faktiskt. Jag hade gärna delat med mig av vad som händer här på malmen.
Vi har nu 6 black hawks stånde i hangaren, de två senaste anlände för lite drygt en månad sedan och det jobbas för fullt med att få de färdigställda och överlämnade till försvarsmakten.

För att göra alla bloggentusiaster lite lyckligare så kan jag meddela att teknikeromgång 5 som beger sig till USA om 6 dagar har önskat att få ta över bloggen under deras utbildning. Det tyckte jag lät som en fantastisk idé, så härmed: Bloggen är eder!

Se fram emot många nya intressanta inlägg, nu så välskrivna att Strindbergs dagsförbrukning av absinth skulle skjutit i höjden, och med bilder så enastående att de till synes kunde vara tagna från det senaste numret av National Geographic!

Håll till godo!

07
Apr

Sista ordet

Anmäl Av:
i Uncategorized

Det här kan vara mitt sista inlägg på den här bloggen. Jag kommer skamlöst att gagga på som en uppmärksamhetskrävande tant om skillnader mellan hemma och borta. Det måste göras, för det finns en del skillnader och jag måste klämma ur mig dem helt eller delvis.

Att byta bort dagar med 25 graders värme och skön sol mot frystemperaturer och bilruteskrapning, är det att föredra? Nä. Det är det inte. Innan jag flög hem sa min flickvän glatt: ”Det är JÄTTEVARMT och SKÖNT här nu!”. Jag kan inte låta bli att känna mig till viss del vilseledd i och med detta. Däremot kommer man nu att för första gången få uppleva två vårar någon månad ifrån varandra.

Som en kollega uttryckte det (inte helt ordagrant): ”I USA var man van att när man beställde in en läsk till maten, så fick man först en läsk, och när man nästan druckit upp den kom servitören automatiskt fram med ett nytt glas till bordet helt gratis. Här hemma får man betala 20 spänn för ett litet glas, och då får man ingen gratis påfyllning. Burkläsken i USA är större och billigare, men så fort man landat på Arlanda får man punga ut 30 spänn för en 33cl-burk.” Nu låter det här som ett rejält I-landsproblem, men det är bara använt som exempel på hur det kan vara.
Ett annat slående exempel är såklart bensinpriset, som amerikanerna ständigt klagar på. En galon (ungefär 4 liter) kostar i dagsläget $3,79. Slår man ut det i svensk valuta så ger det att man får betala 6,50:-/liter. Första tankningen i Sverige sved litegrand med ett påslag på nästan 10:-/liter och en totalkostnad på nära på 1000:-.
Vidare kunde man på basen klippa sig för 60-70:-, när frisören frågade vad man fick betala för det i Sverige höll han på att klippa av sig sina fingrar då man svarade 200-300:-.

Vad det gäller maten. Hamburgare, hamburgare, hamburgare. De kommer aldrig smaka som de gjorde. Vi är alla permanent hamburgerförstörda.

Går man in i en butik här i Sverige nu när man har varit iväg, så märker man framförallt av skillnaden i hur man bemöts av personalen. I de amerikanska butikerna (förutom de gigantiska Walmart-komplexen då) blev man alltid påhälsad av någon som arbetade där med ett ”Hi, how are you!?” och, möjligen inte äkta men ändock, ett leende. Ibland kunde man se hur de i de mindre butikerna kämpade med att sticka upp ett huvud över någon hyllkant för att etablera ögonkontakt och spela upp sin hälsningsramsa för en.
Det hela kändes lite konstigt till en början, möjligen grundat i viss ovana som kommer sig utav tidigare nordiska shoppingerfarenheter, men med tiden vande man sig. Blev man inte påhoppad av butiksbiträdet så var det ovant istället.
Nu när man har kommit hem igen så är det precis samma sak, fast helt omvänt. Här får man nöja sig med att få ett ögonkontaktlöst mumlande till hej av rullbandsoperatören, som blir uppriktigt förvånad när man efter sin betalning önskar denne en fortsatt trevlig dag. Här kan jag känna att det krävs en reform.

I våra svenska hangarer står nu 4 helikoptrar. De är i stort sett identiska med de vi praktiserade på i USA, med den stora skillnaden att de är nyligen tillverkade, rena och fina med nästan nybilsdoft.
I dagsläget är vi bara 16 tekniker på kompaniet, Så hangarerna är fortfarande ganska tomma. Med tiden kommer nästa 8 tekniker att trilla in, därefter 8 till och så vidare. På samma gång kommer det rulla in nya helikoptrar tills vi fyllt upp hangarerna på Malmen med alla 15.
Under tiden flygs och skruvas det. Förberedelserna för att fara iväg till Afghanistan nästa år börjar också komma igång, med utbildningar och materieluthämtning.

Nu är det här mitt sista inlägg på den här bloggen. Om intresse finns så kanske den kan få en ny utformning som en liten källa till insikt i kompaniets snabba färd mot insats.

För tillfället tackar jag för mig för att du orkat läsa det jag skrivit.

15
Mar

Sluttampen

Anmäl Av:
i Uncategorized

Efter en långdragen kamp mot det monstervirus som lyckades infektera min dator för en tid sedan, har slutligen det goda än en gång bekämpat ondskan. Datorn är frisk igen och genom detta kan bloggen få den uppdatering som den borde ha fått för mycket länge sedan.

Även om tiden som gått sedan senaste inlägget är lång så har inte dagarna skiljt sig värst mycket åt sedan vi hoppade in på vår avionikkurs. Vi blir undervisade om 3 system åt gången, försöker sedan samsas om att få felsöka på den enda felsökningsmaskinen som skolan har hunnit införskaffa och slutliggen avläggs det ett prov på det vi ska ha lärt oss. Därefter börjar cirkeln om på nytt med tre nya system, och så vidare. En viss friktion har lyckats uppstå i och med den begränsade möjlighet som finns att låta alla arbeta samtidigt, något som i en del fall resulterat i sessioner av stillasittande och tumrullande. För nästa grupp om åtta, de svenskar som kommer börja efter att vi lämnat landet, ska det möjligtvis bli bättre ruljans i och med att nästa felsökningsmaskin snart kommer till skolan (så var det i alla fall sagt innan jul att det skulle bli).
I livet utanför skolan har vi överlevt ett par tornadovarningar. Under en av dem gick den lokala nyhetskanalen på högsta växeln, med reportrar utplacerade i de största städerna i området. I realtid gick det att följa hur det i en grannstad, till reporterns stora förtjusning började regna, alltmedan han utbrast hur otroligt intressant och spännande det hela var:
”Well Tom! We just got rain, Tom! Just got rain!! It’s really raining here Tom!”
Mycket mer än ett blåsigt regn blev det dock inte för vår del. Den nyhetsnyfikna läsaren kommer säkert ihåg att en hel drös andra delstater fick det lite tuffare, med bortblåsta småstäder och ett fåtal dödsoffer. Värt att notera är att tornadosäsongen inte ens startat officiellt ännu.
Förklaring till bilderna (som hemska internet explorer inte låter mig placera snyggare än sådär fult): På den övre bilden ses en del av klassrummet där vi på varje plats kan navigera de skärmar som sitter i helikoptern. Strax under det syns en liten del av cockpit under en felsökningsprocess, och till vänster om det kan man beskåda det bakre avionikutrymmet där man som tekniker får krypa omkring och göra mätningar på kontakterna (det är varmt och mysigt, och ganska rymligt).

03
Feb

Viktigt

Anmäl Av:
i Uncategorized

Med verktygslådor inlämnade till den karismatiska Tool room lady, och efter ett hangar- och byggnadsbyte, har vi lämnat den rent praktiska delen av vår Black Hawk-utbildning. För ett par dagar sedan drogs det igång en kurs i vikt och balans som kommer att pågå i drygt en vecka, en kurs som våra förra lärare sa att vi skulle tycka ”WTF!?” om. Än så länge har ”WTF!?” uteblivit eftersom det inte är så komplicerat som de ville få det att verka som, dock har det inom den här kursen uppstått en del små friktioner kring lärarfelsägningar och missuppfattningar när man ställer frågor. Detta är i det stora hela dock ingenting som verkar destruktivt för vår inlärning, det kanske till och med är positivt att vi får tänka efter lite själva emellanåt, å andra sidan kan det vid sina tillfällen vara lite irriterande. 
Hur som helst är kursen i vart fall intressant och lärorik. Första dagen var ren repetition av saker man fick lära sig på fysiken i gymnasiet och på skolan i Halmstad, exempelvis hur man räknar ut ett moment och hur man hittar tyngdpunkten på en kropp. Huvuddelen av resten av tiden har vi suttit i ett klassrum och räknat på övningsuppgifter och knappat in siffror i ett program som hjälper till att räkna ut slutvärden, och ställa upp allt i fina tabeller redo för utskrift.

Idag fick vi däremot ett litet miljöombyte när vi fick testa på att väga en helikopter med en av de två metoder som finns att använda. Det finns en snabb och enkel metod, och så finns det en som är mer tidskrävande och tilltalande för den artistiskt lagda personen. Det var den senare vi utförde idag. Själva vägningen i sig är inte jobbig att göra, man rullar bara upp helikoptern på tre vägplattor, det som gör att metoden är långsam är att man måste hålla på att loda och rita upp linjer på golvet med kritor (det är här det artistiska kommer in!), och mäta avstånd mellan ett par olika punkter.

 

 Sedan blir det till att räkna för att få ut de dimensioner som krävs för att göra moment- och tyngdpunktsberäkningar.
Vill man göra det enkelt för sig så går det att väga helikoptern på domkrafter, men då försvinner såklart själva hantverket.


På en rast fick vi närma oss den här magnifika maskinen, som man finner i samma skick som programmet som skapade den, skrotad.

29
Jan

ABC, du är mina tankar.

Anmäl Av:
i Uncategorized

Ytterliggare en vecka har knallat förbi på ett snabbt och smärtfritt sätt. 2 av dagarna har spenderats på att göra prov, de duggar tätare inpå varandra nu när ämnena vi läser är kortare, samtidigt som proven i sig också blir kortare i och med att de inte innehåller någon praktisk del. 
Den här sista perioden har det hittills blivit lite gottochblandat. Ett ämne som gick under benämningen Utility som innehöll lite torkarblad, brandsläckare och kabinfläktar och ett annat som handlar uteslutande om olika inspektioner. Det sistnämnda utspelar sig en hel del i klassrums-miljö, perfekt att dra igång med på en fredag. 
Tydligen har vädret här omkring varit lite busigt, tornados har visst röjt omkring utanför staten och ett tropiskt åskoväder dragit förbi till väster om oss. De timmar vi inte befann oss ute i friska luften under fredagen ska det ha regnat ganska mycket, det enda vi märkte var att det var ovanligt behagligt varmt på morgonen och soligt och fint på lunchrasten. Det finns vissa fördelar med att sitta i ett fönsterlöst klassrum.

På torsdagen var vi inbjudna till IMSO (kontoret som administrerar oss utländska elever på basen) för att äta mat och lyssna på vad de på sin facebook-sida skrev var en agent. Ordet agent för såklart tankarna till FBI, CIA, NSA eller någon annan Hollywoodförskönad organisation. Efter att vi kommit dit och funnit platser tillsammans med eleverna från de andra länderna fick vi oss ett kort välkomnande av en av IMSO-människorna, därefter sätter han på en film. 
Det första som händer är något man inte längre ser, någonstans, aldrig någonsin. Statiskt brus och knaster. Det är en VHS-kassett vi ser på. Intensiv banjomusik (klicka här för bakgrundsmusik till texten!) börjar spelas och en skäggig man i hängselbyxor och flanellskjorta slänger sig genom en tät lövskogsvegetation. I hälarna har han två konstaplar som snubblande jagar honom. Vad man egentligen bevittnar är ännu oklart. På ett öppet fält lyckas lagens flåsande män slänga sig över förbrytaren och koppla ett grepp på honom, segern är ett faktum. En maskulin röst bryter igenom banjomusiken och talar om för oss att ”moonshining” är olagligt i Virginia. De efterföljande 15 minuterna av nostalgisk 90-talsinformationsfilm handlar om en organisation av under cover-agenter som bekämpar alkoholbrottslighet. Alcoholic Beverage Control, förkortat ABC
Det hela var mycket oväntat, efter hjärnans automatiska koppling av ordet ”agent” som nämndes ovan. 
En trevlig herre som jobbat flera decennier med detta reser sig upp och börjar berätta om sitt yrke. Han är mycket intresserad av hur det går till i våra länder, så presentationen vänds ganska tidigt mot publiken. Han frågar: ”Har ni testat amerikanskt öl?”. Ett dussin nävar hålls upp i luften, 8 av dem tillhör oss svenskar, övriga i publiken är från muslimska länder. Jag vet inte vad de tänker om föredraget, med tanke på förbudet i islam mot att dricka alkoholhaltiga drycker (jag påstår mig dock inte på något sätt veta hur strikt det efterföljs). Sedan börjar vi tala om alkohol i trafiken, och agenten blir förvånad över Sveriges låga tolerans jämfört med Virginias 0,8 promille. 
Efteråt bjöds vi på något som smakade och såg ut som kalops med potatismos, och för en kort stund kändes det svenskt i magen.