02
Jul

Almedalen 2012 – vad händer med försvaret efter 2014?

Anmäl kommentar Av:
i Armén/mark

Kan vi försvara Sverige idag, och hur och med vad i morgon? I så fall mot vilka hot?  Kan vi bidra till internationell fred och säkerhet? Vilken ambition skall försvaret inriktas mot i perioden 2015-2025? Det finns givetvis många fler frågor som bör diskuteras under Almedalsveckan, inte minst den ekonomiska krisen. Det återstår att se vilket utrymme försvarsfrågan får under årets politikervecka i Visby. Att våra folkvalda står inför en gigantisk och komplex utmaning inför det nya försvarsbeslut som skall diskuteras och beslutas i riksdagen under 2014 är dock klart.

I detta blogginlägg vill jag lyfta fram några av de utmaningar som försvaret står inför. Dessutom kommer jag att redovisa en del uppfattningar och funderingar som jag möter hos försvarsanställda vid mina förbandsbesök.

Det är glädjande att försvarsministern tagit initiativ till att genomföra en försvarsberedning med start hösten 2012. Därigenom finns det en möjlighet att en parlamentariskt tillsatt grupp experter på djupet kan analysera omvärldsläget, göra bedömningar vad som krävs på sikt, ta fram en politisk långsiktig ambition samt realisera försvarsinriktningen hur vi ”bygger säkerhet tillsammans med andra” (inriktningen efter inriktningsbeslut om försvaret 2009). Min bedömning är att försvarsberedningen får ca 1 år på sig att komma fram till ett förslag för en långsiktig inriktning och ett antal specifika rekommendationer. Det är en mycket snäv tidsram för en så stor och komplicerad fråga. Jag ser det därför som mycket väsentligt att debatten startar redan nu.

Vi får inte på nytt hamna i en situation där ekonomiska och säkerhetspolitiska överväganden inte stämmer överens.

Vilka är då de största utmaningarna inför ett nytt försvarsbeslut?

Brist på pengar. ÖB har tydligt vid Folk och Försvars konferens i Sälen både 2011 och 2012 redovisat att Försvarsmakten behöver mer pengar efter 2014. Detta beskrevs dessutom i en skrivelse till försvarsdepartementet våren 2012 samt i olika budgetunderlag. Innebörden är att efter 2015 behövs en dryg miljard extra per år för att driva förbandsverksamheten samt drygt två miljarder/år för att genomföra de materielanskaffningar som politiska beslut skjutit på framtiden eller helt strukit ur materielplanen. Så sent som igår, söndag, redogjorde ÖB, i ett inslag i SVT Rapport, för de drastiska reduktioner Försvarsmakten kan stå inför om inte det tillförs mer pengar.

Obalanser i materielplanen. (bl.a. beroende på att den s.k.  politiska ”genomförandegruppen” hösten 2009 genomförde ett antal besparingar på nödvändig  materiel. Att dessutom påstå ett dessa beslut ”inte skulle få operativa konsekvenser” var inte trovärdigt vilket Riksrevisionen under våren 2012 slog fast i en svidande rapport) vilket gör att FM har ett stort behov av både nyanskaffningar och renoveringar av viktiga system för att Försvarsmakten skall kunna upprätthålla den operativa förmåga som politiskt beslutades i juni 2009. JAS-frågan, dvs uppgradering efter 2020, är en gigantisk utmaning att hantera. Detta beslut ligger dessutom utöver ovan redovisade ekonomiska brist på materielsidan! Några andra exempel på materiella brister; Flygvapnets gamla Hercules transportflygplan (3 st är från 1965 och 5 st är från 1982) behöver successivt bytas ut. Marinen saknar robotluftvärn till de nya korvetterna (5 st av Visbyklass). Hemvärnet har brist på modern sambandsutrustning. Armén behöver renovera stridsvagns- och  stridsfordon 90 parken. Dessutom saknas ett modernt splitterskyddat bataljonsartilleri och snabbutlagda broar för rörlighet.

Övning. Oberoende av vilken materiel vi har, kan vi inte hantera den på rätt sätt så har den inget värde. Idag övar vi alldeles för lite, både när det gäller enskilda system som att få systemen att verka tillsammans. En av de största utmaningarna vi står inför är att få ekonomiska möjligheter till att öva såväl enskilda som förband. Här har vi mycket att ta igen innan vi kan hävda att vi har en väl fungerande Försvarsmakt. Samtidigt ska vi inte glömma vikten av att delta i internationella övningar.

Den mediala bilden av Försvarsmakten. Är en utmaning att hantera. Det är svårt att få genomslag för det som görs bra, Afghanistan, Libyen, Kosovo, Nordic Battle Group mm – det tas nästan för självklart att det skall fungera. Sällan görs kopplingen till de förutsättningar som krävs och det omfattande och krävande arbete som ligger bakom varje insats. Rubriker såsom ”Ilska över bombningarna av Skövdes dricksvatten”/ Skövde nyheter Web v-26, ”utökad skjutfältsverksamhet kritiseras”/SR Uppland v-26,  ”FM säger nej till utbyggnad av vindkraft i Ljusdal”/ Nyhetsbyrån Siren v-26 är tråkiga att konfronteras med men visar samtidigt på att var och en av oss har en stor pedagogisk uppgift. Vi måste än tydligare kunna förklara förutsättningarna för att ha en fungerande försvarsmakt.

Implementering av ett helt nytt personalförsörjningssystem. All internationell erfarenhet visar att det tar minst 10 år innan ett nytt system börjar fungera bra. Dessutom blir det (ofta – nästan alltid) dyrare än vad man inledningsvis bedömde. Vi är sannolikt inget undantag – varken när det gäller den tid det kommer ta att införa systemet eller att efterhand behöva ompröva de ekonomiska kalkylerna. De senare är beroende på arbetsmarknadsförhållanden, sveriges ekonomiska utveckling, synen på Försvarsmakten som en attraktiv arbetsplats mm. Att då låsa Försvarsmaktens budget till specifika summor för många år framåt ter sig i det sammanhanget som verklighetsfrämmande.

Viktigt att det förs en saklig debatt för att informera allmänheten hur det faktiska läget ser ut. (kan rekommendera inlägget på Armébloggen från den 10 okt 2011). De flesta svenskar, utanför försvarsmakten, jag möter har generellt en mycket liten kunskap om försvaret. Jag är övertygad om att vi måste diskutera frågor av den typ jag inledde med annars blir det onödigt svårt och komplext att ta till sig försvarsfrågan.

Det är vi som jobbar i Försvarsmakten som känner till sakförhållandena. Det är därför viktigt och avgörande att vi försvarsanställda engagerar oss och vågar föra en saklig debatt. Det är just detta som människor förväntar sig. Läser man olika anonyma bloggar så går det inte att undgå den kritik som lyfts fram att det är för få försvarsanställda som offentligt vågar delta i debatten. Sedan 1809 har vi i svensk lagstiftning yttrande- och tryckfrihet – vad är problemet med att våga stå upp och offentligt beskriva sakförhållanden och ha en åsikt. Vi har mellan 18-24 månader på oss att sakligt debattera. Därefter måste vi alla respektera och acceptera det beslut som fattas i demokratisk ordning av Sveriges riksdag.

Det är naturligt med förändringar och utveckling med hänsyn till förändrat omvärldsläge, teknikutveckling mm. Så har det alltid varit och så kommer det vara även i framtiden. Dessa förändringar, både neddragningar och upprustningar, sker i vår omvärld och det är många försvarsmaktsanställda i andra länder som behöver hantera likartade utmaningar som vi själva står inför.

Jag kan konstatera att det finns tydliga signaler på en ökad oro för framtiden bland försvarsmaktens personal. På kort sikt är det bemanningen av insatsorganisation 2014. På längre sikt är det funderingar och spekulationer om de utmaningar som jag redovisade ovan.

Våren 2008 upplevde jag liknande oro för de långsiktiga frågorna och skrev då en debattartikel i Expressen om behovet av en långsiktig politisk inriktning.
(länk till artikeln: http://www.expressen.se/debatt/dra-inte-ner-pa-forsvaret/)

I mångt och mycket är det debattinlägget lika aktuellt idag.

Måndagen den 18 juni kunde man på Svenska Dagbladets ledarsida ta del av ledarskribenten Fredrik Kärrholms inlägg om försvarets långsiktiga inriktning. Bl.a. skrev han ”Försvaret måste kunna hävda Sveriges territoriella integritet” samt ” ytterligare nedskärningar vore en stor strategisk miss.”.  Genom att delta i debatten kan vi alla bidra till att journalisterna tar upp försvarsfrågorna under Almedalsveckan men framförallt hur denna viktiga grupp opinionsbildare driver debatten inför ett nytt försvarsbeslut 2014.

Det skall också bli intressant att höra vad de politiska partierna har att säga i försvarsfrågan såväl i Almedalen som därefter.

Vad tycker du? Hur kan du bidra till försvarsdebatten? Vad anser du är viktigt inför nästa försvarsbeslut? Alla, ÖB, du och jag har vårt ansvar för att skapa en öppen, saklig och livaktig debatt. Tro inte att det är ”någon annan” som skall göra det.

Även om det är semester för många människor vill jag påminna om att runt om i Sverige finns försvarsanställda som upprätthåller beordrad beredskap ”24/7/365” d.v.s dygnet runt året om. Dessutom finns ca 700 svenska män och kvinnor ute i världen som bidrar till fred, frihet och säkerhet. Glöm inte deras insats!

Hoppas på en bra Almedalsvecka och tillönskar alla en avkopplande semester.

Generalmajor Berndt Grundevik
Arméinspektör


15 Svar till Almedalen 2012 – vad händer med försvaret efter 2014?

  1. Grönvita 3 augusti, 2012 kl. 10:51 f m Anmäl kommentar

    Lyft blicken gott folk. En nation kan bara försvaras av nationen själv, dvs dess befolkning.

    Då måste man först definiera vad hoten är i vidare mening och inte bara det rent miltära i historiska termer.

    För att uttrycka det kortfattat behöver nationen ha skydd mot flera saker. Vi behöver stärka gränsskydd, tull, brandförsvar, sjöräddning, miljöskydd, räddningstjänst, polis, civilförsvar (och säkert fler) samt naturligtvis det traditionella militära försvaret.

    Med ett helhetsgrepp om allt detta finns en grund för värnplikt för alla, män som kvinnor, varierande 8 – 15 månader.

    Då talar vi inte utifrån den begränsade debatt som gäller i dag inom en redan definierad ram, utan tar ett större grepp för att få flera centrala samhällsfunktioner att fungra och ha förutom en hög beredskap också en naturlig folkförankring. Utan den blir det aldrig något verkligt engagemang. Därför ser vi i dag också viktiga samhällsfunktioner degenerera och börja fallera på sätt som tidigare inte skedde.

    Försvara Sverige är viktigt och inte bara med bössa och liten symbolisk trupp, utan av alla inom många olika områden.

    Kostnadsram: 5% av BNP.

    Svara
  2. Dan 15 juli, 2012 kl. 7:32 e m Anmäl kommentar

    Som väljare ser jag det som positivt att högre befälhavare uttalar sig på detta sätt i media, det krävs för att väcka liv i debatten som varit i det närmaste obefintlig i åratal. Inget parti visar på minsta intresse att upprätthålla ett trovärdigt territorialförsvar och ingen informerar allmänheten om bristerna. Jag ser det därför som försvarsmaktens skyldighet att lyfta dessa frågor. Med fakta i hand kan väljarna avgöra framtiden. Detta gäller även Sveriges smyganpassning mot ett framtida NATO medlemskap, hur ser planen ut, hur mycket kommer det att kosta, hur hanterar FM sin planering utan ett officiellt beslut och vilka effekter har avsaknaden på vår nuvarande försvarsförmåga?

    Tack för en intressant blogg

    Mvh

    Svara
  3. Armébloggen 10 juli, 2012 kl. 1:04 e m Anmäl kommentar

    Denna kommentar är hitflyttad från inlägg Kosovo på författarens begäran.
    Orginalinlägget publicerades 2012/07/05 kl 16:03

    Generalernas dilemma.

    På armébloggen 20120702 redovisar Arméinspektören Berndt Grundevik på ett mycket sakligt och informativt sätt om vilka utmaningar “de folkvalda “( politikerna) och försvarsmakten har att hantera inför nästa försvarsbeslut. Han betecknar med rätta dessa utmaningar som gigantiska och komplexa.
    I den långa raden av utmaningar som redovisas finns det några som jag för min del kommenterar nedan:
    . Brist på pengar
    . Obalanser i materielplanen
    . Implementering av ett helt nytt personalför-
    sörjningssystem

    Men först ett par kommentarer till den jämförelse som arméinspektören mot slutet av sin redovisning gör mellan läget 2008 och läget inför försvarsbeslutet 2014.
    1 ) Det antyds att de två lägena är likvärdiga.
    För min del har jag en helt annan bedömning :
    Det är mycket värre nu , efter det illa underbyggda försvarsbeslutet år 2009.

    2 ) Hur kan det komma sig att generalerna i försvarsmakten sitter kvar trots det ytterllgare förfall i framför allt nationell försvarsförmåga på sikt som 2009 års försvarsbeslut innebär ? Detta generalernas dilemma behandlar jag sist i inlägget.
    Den första utmaning som arméinspektören anger är BRIST PÅ PENGAR . Det är ett lika traditionellt som verkningslöst militärt krav, sedan decennier tillbaka. Det är verkningslöst även i nuläget. Över pengarna härskar finansminister Anders Borg , som i realiteten styr i försvarsfrågan. Den nominelle försvarsministern är i realiteten endast en galjonsfigur.

    Arméínspektören uttrycker sin glädje över att försvarsministern tillsätter en försvarsberedning. Den förväntas föreslå en hållbar försvarslösning. Den kommer sannolikt att bestå av de politiska partiernas talesmän eller – kvinnor i försvarsfrågan. Dessa har enligt min mening inte kompetens för att prestera en lösning som kan vara effektiv motvikt mot finansministerns dominanta hantering av försvarsfrågan som en budgetregulator.. Härför fordras en FÖRSVARSUTREDNING med sakkunnig allsidig expertis. Försvarsbeslutet 2009 måste hårdgranskas – Claes Arvidsson kallar det på Svenska Dagbladets ledarsida för “OMTAG.”
    Först när försvarsbeslutet år 2009 omprövas kan finansministerns makt i försvarsfrågan på allvar ifrågasättas.

    Nästa utmaning är obaanser i materielplanen.
    Arméinspektören anger att det fattas två miljarder / år för att avhjälpa obalansen.
    Jag hävdar att ett tillskott i den storleken närmast ökar obalansen. Görs inte det ovan omtalade omtaget blir det försvarsindustrin som tar hand om pengarna och armén som står tomhänt, liksom under det dryga decennium som gått sedan den så kallade ominriktningen startade.

    Arméinspektören uppmanar till tålamod när det gäller det nya personalförsörjnings-systemet. Han är därmed lojal mot ett riksdagsbeslut som enligt min bedömning
    är en tveksam kompromiss mellan två oförenliga principer A Förband i hög beredskap, B Folkförankring genom att personalen sprids ut i landet långt från kasernerna.

    Därmed belyses generalernas dilemma: De måste genomföra riksdagens beslut även om de inser att dessa beslut är dåliga m h t försvarsförmågan. De har inget val.

    Men arméinspektören har klokt nog en lösning. Varje medborgare har som sådan yttrandefrihet och möjlighet att främst genom inlägg i medierna påverka politikerna och förmå dessa att bryta vad som dessa ägnat sig åt det senaste decenniet : ” konsten att lägga ned försvaret utan att någon bryr sig”.

    Carl Björeman Generallöjtnant ( ret)

    Svara
  4. Hunt 9 juli, 2012 kl. 4:56 e m Anmäl kommentar

    Det sorgligaste med vår försvarsmakt idag är att det blivit mer en ekonomiskinstitution än en självklarhet. 1914 marscherade man i bondetåget för att visa sitt stöd till Konungen om hans vädjan till upprustning, han sade i det talet “försvaret främst”, nu låter det mer och mer som “plånboken främst” från regeringens sida.

    Jag förstår helt att man också behöver ett försvar som är i ekonomisk balans men att balansera och ignorera är två ytterst olika saker. Det jag menar med det är att man inte har lyssnat på sina säkerhetsexperter eller generaler och man tillsätter hellre folk med en politisk agenda och inriktning än försvarsintresserade/ försvarskunniga.

    Senast idag var Pellnäs i DN och varnade för ett försvar som både är föråldrat, underbemannat och underfinansierat:

    http://www.dn.se/debatt/moderaterna-blundar-for-det-nya-hotet-fran-ost

    ÖB har under Almedalsveckan yttrat att man kan behöva lägga ner grenar av försvarsmakten för att kunna hålla sin budget, Sverige med stor landyta och kust har inte råd strategiskt sätt att förlora marinkapacitet, markstridsförmåga eller förmågan att hävda Svenskt luftrum. Jag gillar hur du säger att fler inom försvaret måste uttrycka hur det faktiskt ligger till, även GMU-soldater ska höja sina röster då det är dem vi lägger plikten att skydda Sverige i krig, men högkvarteret måste visa vägen då det är där det strategiska ansvaret ligger. Det bästa att visa hur situationen faktiskt ligger till hade varit att hålla en övning, med alla delar av försvarsmakten (inklusive hemvärnet) mot en större främmande makt. De övningar jag idag kan läsa om eller se på mil.se handlar alltid om en liten incident, ett krigsfartyg från fiktivt land söker nödhamn men bryter mot de lagar som det innebär, flygvapnet möter som möter upp andra flygplan etc. Det är antagligen de mest realistiska som kan hända och som försvaret utan tvekan effektivt kan hantera, men när en större främmande makt med erövring som syfte tar sig in i landet, hur beter försvaret sig då? I min värld har landet, vare sig det är Ryssland eller USA inte en chans mot våra soldater men realiteten är en helt annan och det är det man måste visa våra politker, att försvaret idag inte är rustat för väpnad strid mot numerärt överlägsen motståndare.

    Svara
  5. Markstrid 9 juli, 2012 kl. 9:43 f m Anmäl kommentar

    Hmm mycket bra inlägg men! Om detta inlägg kommit för 5år sedan kunde jag accepterat generalen att de kommer nu 5år försent när en hel bloggvärld samt “spindoctors” skrivet generalerna på näsan i flera år så är de för lite och försent.
    Jag vet att fan blir religiös på gamla dar. Men sorry försent ut med gamla gardet o in med nya som kan omsätta omvärlden snabbare. Inget personligen men tror inte den generationen som är generaler idag är tillräckligt kvicka. Ny tid nya ledare

    Svara
    • Berndt Grundevik 9 juli, 2012 kl. 10:36 f m Anmäl kommentar

      Markstrid
      Tack för att du är positiv till mitt inlägg. Däremot håller jag inte med om att det är 5 år för sent att föra debatt. Det är alltid den generation som”sitter vid rodret nu” som måste vara beredda att föra diskussionen på ett konstruktivt sätt. För 5 år sedan var det de chefer som då satt med ansvaret som förde eller skulle fört debatt beroende hur du ser det. Personligen var jag för 5 år sedan i Kosovo och hade då inte tillträtt nuvarande befattning med det ansvar och möjlighet som Armeinspektör rollen innebär.
      Hälsningar Berndt Grundevik

      Svara
      • Markstrid 10 juli, 2012 kl. 11:58 f m Anmäl kommentar

        Må vara så att jag skulle skilt mer på person och befattning. Men om det är så att de ska ta nästan 5år innan man på allvar vågar tycka till så är det fel klimat i arbetslaget. Kan ju också vara så att du är en av de äldre i de nya gardet, men vi måste vara snabbare till skott även i ledningen nu för tiden mer crossleadership ala McChrystal. Känns som vi fortfarande strävar efter ett ledarskap som andra nationer har haft fast dom verkar vilja gå mot den uppdragstaktik vi “hadde”.
        http://www.fastcompany.com/1836096/general-stanley-mcchrystal-innovation-uncensored-2012

        Svara
        • Berndt Grundevik 10 juli, 2012 kl. 4:01 e m Anmäl kommentar

          Markstrid
          Uppskattar att du debatterar och engagerar dig. Det är viktigt att diskutera och föra fram relevanta sakfrågor för att bidra till debatten inför ett nytt försvarsbeslut 2014. Med risk för att du och jag har olika uppfattning om hur mycket eller hur lite generalerna deltar i debatten så kan jag upplysa dig om personligen har jag debatterarat i ex försvarsutbildarnas tidning, den fackliga officers tidningen många gånger den senaste 20 års perioden.
          När du säger ” att det skall ta nästan 5 år innan man vågar tycka till…..” så är ditt påstående inte sant. Påminner vad jag skrev i blogg inlägget där jag hänvisade till min artikel i Expressen för drygt 4 år sedan. I denna artikel tog jag mitt ansvar och skrev ett debattinlägg om de frågor som då var aktuella att lyfta fram. Nog om detta, jag anser att vi kan inte titta tillbaka och prata om vad som gjordes och inte gjordes av olika befattningshavare. Nu gäller det att titta framåt och efter bästa förmåga bidra till debatten inför försvarsbeslutet 2014. Hoppas att FM värdegrund: öppenhet-resultat-ansvar ger en tydlig markering till att debatt och saklig argumentation uppmuntras inom försvarsmakten.

          Hälsningar Berndt Grundevik

          Svara
  6. Patrik Elisson 8 juli, 2012 kl. 9:40 e m Anmäl kommentar

    Läs gärna, nyttigt för alla.

    http://www.bengtharry.me/?p=930

    Svara
  7. Karl 6 juli, 2012 kl. 8:19 e m Anmäl kommentar

    Jag satt och väntade samt hoppades att även Berndt skulle gå ut i media med detta och detta glädjer mig!
    Allmänheten måste få höra samt förstå problemen försvarsmakten har just nu.
    Jag önskar att fler högt uppsatta officerare gjorde som Berndt och ÖB.
    Det drivs även en kampanj på facebook för dom som är intresserade.
    “Försvarsmakten är ingen budgetregulator”

    Svara
  8. jan-olov holm 6 juli, 2012 kl. 6:55 f m Anmäl kommentar

    Mycket bra igen Generalmajor Grundevik!

    Delar helt dina inledande frågeställningar och beskrivna utmaningar.

    Debatten måste tas nu så ingångsvärdena till försvarsberedningen samt förväntansnivån sätts på deras arbete.

    Det måste vara ställt bortom allt tvivel att det är slut på nedragningar och att realiterna kräver en rätt betydande återtagning både i förbandsvolym,materielomsättning,personaluppfyllnad (inkl selektiv värnplikt!) och övning,övning samt övning.

    kn Jan-Olov Holm

    Svara
  9. Daniel Karlsson 3 juli, 2012 kl. 11:37 e m Anmäl kommentar

    Jag önskar Försvarsmakten och dess anställda får det erkännande och den uppmärksamhet de förtjänar under Almedalsveckan. Fantastiska operationer genomförs varje år av en utlandsstyrka som är internationellt erkänd för sin proffesionalism och god förmåga. Jag önskar att allmänheten fick se den sidan mer, och att de kunde få se kopplingen direkt till hur våra soldater tryggar både oss och våran omvärld med sitt arbete. Jag önskar att allmänheten och våra politiker insåg att det handlar inte bara om antalet JAS, ubåtar och materiel. Utan att våra skattemedel finansierar verktyg, visserligen, men att dessa mynnar ut i det yttersta målet att skapa trygget och säkerhet för oss och våran omvärld. Europa har nu haft en lång fin fredsperiod, och vi borde inte glömma att så inte alltid varit fallet. Och jag är ytterst övertygad om att det är tack vare våra fina försvarsmaketer i samarbete med duktiga politiker i vår världsdel, som vi nu kunnat ha denna utvecklande och berikande fred.

    Svara
  10. Karl Persson 2 juli, 2012 kl. 4:55 e m Anmäl kommentar

    Mycket bra och viktigt inlägg.

    Tyvärr tror jag att vi kommer få en kombination av i huvudsak nedläggningar men också ramöverföringar och ett litet temporärt tillskott.

    F 17 lär ryka :( Ett 30-40 tal Gripar också. 2 ubåtar ersätts inte i framtiden. Osv osv. Allt krymper.

    Det viktigast Grundevik nämner är om försvarsanställda och nyrekrytering. Vem kan med handen på hjärtat rekommendera en ung person att ta anställning hos FM idag?

    Svara
  11. Soldaten 2 juli, 2012 kl. 2:39 e m Anmäl kommentar

    Det jag hoppas man gör i FB14 är att höja anslaget till 50 miljarder och sen en årlig ökning som ska täcka inflation, ökade kostnader av materiel mm. Med dom nya pengarna kan vi köpa materielen vi behöver som samlas på hög, öva mer och utöka Hemvärnet.

    Jag hoppas du blir nästa ÖB Berndt. Missförstå mig inte fel, nuvarande ÖB är bra men när han lämnar vill jag ha dig!

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>