11
Maj

Ökad operativ effekt i det nationella försvaret

Anmäl kommentar Av:
i Armén/mark

På olika bloggar förs diskussioner och spekulationer om arméns förslag om att förändra/utveckla insatsorganisation 2014. Eftersom öppenhet är en av hörnpelarna i Försvarsmaktens värdegrund så redovisas härmed hela förslaget (nedan redovisade underlag-öppen handling) i syfte att undvika olika spekulationer om vad som förslaget handlar om.

För tre veckor sedan överlämnades förslaget till chefen Insats där jag tydligt tar ställning och rekommenderar att förändra/utveckla delar av nuvarande insatsorganisation 2014 för armén.

Den sedan snart två år återstartade försvarsplaneringen, operativa spel samt genomförda taktiska fältövningar har givit erfarenheter som tydligt pekar på behovet av att göra vissa förändringar av insatsorganisationen för att på ett trovärdigt sätt kunna lösa de uppgifter som går att finna i Försvarsmaktens utvecklingsplan 2012 (FMUP 12).

Under ca 6 månader har förslaget diskuterats och förankrats inom arméns chefskrets.

Det är viktigt att kontinuerligt utveckla organisationen och finna bättre lösningar inom given ekonomisk ram.  Under arbetet har respekt för övriga försvarsgrenar, genom att ta fram ett armé förslag som inte medför negativ påverkan för marinen, flygvapnet eller hemvärnet, varit en viktig ledstjärna.

Sammantaget medför förslaget ökad förmåga att värna det egna territoriet.

Generalmajor Berndt Grundevik /Arméinspektör

 

Nedanststående bild redovisar riksdagens beslutade insatsorganisation 2014 för armén och det är förändrinagar i förhållande till denna som redovisas i nedan redovisade förslag

 

Arméinspektörens PM

Denna PM (öppen handling) beskriver mitt förslag till justeringar av insatsorganisationen 2014 (IO 14). Dessa justeringar är helt nödvändiga för att arméns förband skall kunna lösa tilldelade uppgifter enligt Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP 13).

Förslaget innebär inga kortsiktiga förändringar av insatsorganisationen, och påverkar därmed inte den pågående personalomstruktureringen under 2012. Dock bör föreslagna justeringar stegvis implementeras from 2013.

Sammantaget medför förslaget ökad förmåga att värna det egna territoriet genom att arméns insatsorganisation 2014 (IO 14) ges bättre eldkraft, ökat skydd, förbättrad översnö-kapacitet och bättre rörlighet för manöverbataljonerna. Arméns förband kan härigenom från 2017 nå det övergripande målet att i brigads ram slå en mekaniserad bataljon. Förslaget innebär också förbättrad underrättelsetjänst för markstriden och ger god handlingsfrihet att vidareutveckla armén mot insatsorganisation 2017 och där bortom. Dessutom ökas försvarsförmågan på Gotland och markförsvaret i Stockholm förbättras. 

Bakgrund

Den sedan 1½ år återstartade försvarsplaneringen, taktiska spel, dialoger med krigsförbandscheferna samt genomförda taktiska fältövningar har givit erfarenheter som tydligt pekar på behovet av att göra förändringar av insatsorganisationen för att kunna lösa de uppgifter som går att finna i Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP 13). En av orsakerna till detta är den ökade betydelsen av det nationella försvaret. IO 14 för markarenan har genom tidigare styrningar i FMUP främst utformats för att möta behov vid internationella insatser.

Vidare har det skett snabba förändringar – reduceringar – av IO 14 under de senaste 6 månaderna. Fortsatt analys både avseende systemsamordning och i förbandsperspektivet krävs för att se konsekvenserna av dessa justeringar, bland annat avseende operativ uteffekt.

Ryggraden i markförbanden – både stridsvagnar och stridsfordon  –  står inför renoveringar och viss nytillförsel (pansarterrängbil 360) under de närmaste 5-6 åren. Arbetet med detta pågår, men kan komma att påverka insatsorganisationen.

Det finns en del taktiska obalanser som måste åtgärdas. Det är viktigt att följa ÖB inriktning om att våga justera och utveckla insatsorganisationen efterhand och samtidigt bidra till att hitta kostnadseffektiva lösningar som ger ökad operativ effekt i det nationella försvaret.

I gällande FM utvecklingsplan[1] skall Arméförbanden:

- Kunna genomföra offensiva, defensiva och stabiliserande operationer i samtliga konfliktnivåer.

- Kunna möta såväl kvalificerade som okvalificerade motståndare som har reguljärt och irreguljärt uppträdande.

Dessutom skall uppsättandet av samtliga arméförband vara avslutat senast 2014. 

De brister i insatsorganisationens förmågor som så här långt ha kunna identifierats i försvarsplaneringen och krigsförbandsdialogen är:

-          Ökade behov av eldkraft och rörlighet.

-          Ökade behov av logistik, bl a TOLO kapacitet.

-          Ökat behov av sjukvårdskapacitet.

-          Ökat behov av underrättelseinhämtning och bearbetning.

-          Förbindelseförmåga, bl a avseende stridsfältsbro.

-          Ökad förmåga till strid i bebyggelse.

Beskrivning av förslag

Förslaget innebär att arméförbanden får bättre kapacitet i det nationella försvaret och kan bättre leva upp till de krav som redovisas i FMUP. Detta åstadkoms bland annat genom följande åtgärder:

- En av de två lätta mekaniserade bataljonerna (72.L mekbat/P7) görs om till mekaniserad bataljon och utrustas  med befintliga stridsfordon 90 . Därigenom ökar eldkraften, luftvärnsskyddet (genom lvkv 90 plutonen) och översnö-kapaciteten i denna enhet.

- Stridsvagnskompaniet (det förrådsställda) på Gotland bemannas med tidvis tjänstgörande soldater (GSS T) och blir därigenom användbar, tillgänglig, och  inte bara en “förhandslagrad materielreserv”. Dessa soldater rekryteras i största möjliga utsträckning från Gotland och kan därmed snabbt mobiliseras.

- Organisera och nyttja fler stridsvagn 122 (som redan finns inköpta sedan 1996). Detta kan göras inom befintlig ekonomisk ram om tidvis tjänstgörande soldater (GSS T) nyttjas till huvuddelen i stridsvagnskompanierna, organisationen med fristående stridsvagnskompanier tas bort och ett kompani stridsfordon 90 utgår i respektive mekaniserad bataljon. ( Kärnan i de mekaniserade bataljonerna blir i stället två stridsfordon 90-kompanier och två stridsvagnskompanier)

- Livbataljonen i Kungsängen utökas personellt och materiellt (bland annat genom att göra manöverbataljonen i Karlsborg mindre och lättare)  för att kunna lösa stridsuppgifter inne i Stockholm- istället för att som idag nästan enbart ha förmåga till statsceremoniella uppgifter. Förslaget innebär att Livbataljonen kan göra “både – och”. I alla operativa typfall bör bataljonen över tiden vara underställd regional ledning Stockholm.

- Öka antalet granatkastarplutoner (från en till två plutoner) i de  mekaniserade bataljonerna.

- Öka rörligheten för de  mekaniserade bataljonerna genom tillförsel av broläggare – Reservbataljonerna kan förses med fler icke renoverade stridsfordon 90  (ca130 st) vilka frigörs vid de mekaniserade bataljonerna när fler stridsvagnar nyttjas i stället och ett stridsfordon 90- kompani utgår vid varje mekaniserad bataljon. I samband med detta bör även åtgärder vidtas för att kaderbemanna förbandsreserven med tillgänglig personal ur basorganisationen.

-Funktionsförbanden (artilleri, luftvärn och ingenjör) kan bättre personalbalanseras.

Det är viktigt att kontinuerligt utveckla organisationen inom given ekonomisk ram. En av de största kostnaderna är fordonsinnehållet i respektive bataljon. Avsikten i förslaget ovan är att reducera det totala antalet stridsfordon 90(stridsfordon 90 byts till del mot stridsvagnar) med följd att de mekaniserade bataljonerna får ökad eldkraft och skydd. De produktionsmässiga beräkningarna (driftprofiler, utbildningskostnader, påverkan på RENO) i detta behöver utvecklas. Vidare behöver antalet hjulfordon och påverkan på optionen för delserie 2 av AMV analyseras ytterligare. Avvägning mellan internationella uppgifter, fordonsinnehåll och ekonomi kan medföra ytterligare behov av att detaljutforma förslaget.

Detaljerad utveckling förbanden

Med AI förslag kommer manöverbataljonerna inklusive Livbataljonen att bestå av:

 

Inriktning för utveckling av förbanden

Förslaget berör främst manöverbataljonerna, Livbataljonen och de fristående stridsvagnskompanierna. Dessutom personalbalanseras funktionsförbanden på ett bättre sätt.

  •  41.mekbat, 42. mekbat,191.mekbat, 192.mekbat,72.mekbat organiseras med en kärna bestående av två stridsfordon 90 kompanier och två stridsvagnskompanier.
  •  Livbataljonen:

Bataljonen förstärks med 333 st soldater och befäl. Fortsatt analys måste göras avseende tilldelning av fordon där förmågan att med del uppträda splitterskyddat övervägs .

  •  31. (7.) Lätta infanteribataljonen:

Förbandet reduceras till volym med 282 soldater och befäl. Dessutom överses fordonsinnehållet för att göra förbandet lättare. Tidigare huvuduppgift att vara ett lättrörligt/lättransporterbart manöverförband kvarstår. Viss förmåga till att kunna inhämta och bearbeta underrättelser tilldelas som en extra uppgift. Förbandet produceras i sin helhet vid K3 i Karlsborg

  •  Stridsvagnskompanierna:

-          Stridsvagnskompanierna ingående i de mekaniserade bataljonerna organiseras som 11- vagnskompani med tre plutoner och kompaniledning. Totalt nyttjas 110 av de 120 stridsvagnar som Försvarsmakten förfogar över. Genom den utvecklade organisationen behövs ca 130 ststridsfordon 90 färre (dessa kan således ingå i förbandsreserven och kräver ingen renovering). Tidigare planerad renovering av stridsvagnar, ca 70 st, kan utökas till 110 stgenom att överföra frigjorda medel från de 130 ststridsfordon 90 som placeras i förbandsreserven.

-           Ett stående kompani placeras i Boden och ett i Skövde (som idag). Utbildning sker enbart på dessa två platser. Övriga åtta stridsvagnskompanier består till huvuddel av GSS/T soldater och reservofficerare/yrkesofficerare vilka skall repetitionsövas årligen enligt förbandsutvecklingsplan.

-          Vardera utbildningsplats, Boden och Skövde, skall ha förmåga att repetitionsöva fyra stridsvagnskompanier med GSS T soldater årligen (1-3 veckors KFÖ-tid)

-          Genom att nyttja materiel i bruk kan rationalitet och minimerade materielkostnader uppnås. (förslaget innebär färre stridsvagnar i dagligt bruk än vad som nu är planerat)

  •  193. Jägarbataljonen:

Uppgift H4 justeras något, i övrigt görs inga förändringar.

Personell balansering av funktionsförbanden

Funktionsförbanden (Artbat, Lvbat, Ingbat) behöver tillföras mer personal jämfört med nuvarande IO 14 organisation.

Av de 200 soldat- och gruppchefsbefattningar som med detta förslag reduceras i manöverförbanden, jämfört med nu gällande personal ramar, tillförs funktionsförbanden soldater och gruppchefer enligt följande;

2 st Artbat tillförs totalt 40 befattningar.
2 st Lvbat tillförs totalt 40 befattningar.
2 st Ingbat tillförs totalt 50 befattningar.

Övriga 75 befattningar avses användas i den fortsatta översynen av funktionskedjor, bl a logistik, teknisk tjänst, sjukvård samt behovet av en ny utvecklad brigadspaningsförmåga.

Förslag till förändringar i materielplanen

Kommer att föreslås i form av paket till normal avvägning i samverkan mellan ATS och Prod Armé.

Förankring inom Armén

Förslaget är diskuterat och förankrat i Arméns ledningsgrupp och Arméns chefsgrupp (Regementschefer och skolchefer/motsv). Dessutom har arméns insatsförbandschefer genom krigsförbandsdialoger givit ett starkt stöd för förslaget. Sammanfattningsvis står arméns chefer enade bakom förslaget. C PROD A haft god insyn i arbetet, men förslaget har inte produktionsberäknats.

Bedömd kvarstående stabsberedning

En genomarbetad produktionsberäkning, bl a avseende driftprofiler, behöver göras före 15 juni 2012. Därefter behöver ytterligare arbete ske med materielplanen.

Behov av förändringar av politisk styrning av IO tabell

Ny insatsorganisation måste fastställas, där de fristående stridsvagnskompanierna utgår och en  skrivning om att stridsvagnssystemet ingår organisatoriskt i de mekaniserade bataljonerna tillförs. Detta utgör en förändring gentemot den av Riksdagen beslutade försvarspropositionen 2008/09:140 Ett användbart Försvar samt det av Regeringen utgivna inriktningsbeslutet 2010-01-14  Fö 2009/1354.. I övrigt finns inga förändringsbehov i några tabeller.

Generalmajor Berndt Grundevik / Arméinspektör

[1] FMUP 2013, HKV 2012-02-29, 23 320:53070,  bilaga 3 sida 12


25 Svar till Ökad operativ effekt i det nationella försvaret

  1. Nils 28 maj, 2012 kl. 9:11 f m Anmäl kommentar

    General Grundevik. Jag förstår att förslaget ännu är på planeringsstadiet men det finns en sak som jag undrar över. I och med det senaste inriktningsbeslutet reducerades antalet stridsvagnar i insatsorganisationen. Därmed avvecklade man även ett tungtranportkompani. Planeras det nu åter för mer tungtranport då fler stridsvagnar ska användas eller ska det nuvarande kompaniet sköta alla 110 st?

    Svara
    • Berndt Grundevik 28 maj, 2012 kl. 11:40 e m Anmäl kommentar

      Nils

      Du har rätt att det avvecklades ett tungtransport kompani för ett par år sedan. Kompaniet som nu finns i insatsorganisationen är fördelat på olika platser i Sverige och ansvarar vid behov både för transport av stridsvagnar, stridsfordon 90, hjulgående fordon mm. Samtidigt som vi i förslaget skulle öka stridsvagnsbeståendet (dvs nyttja fler av de strv som redan finns anskaffade ) så skulle vi nyttja färre stridsfordon 90 (ca 130 st som placeras i förbandsreserven)
      Hela översynen av logistik, transportflöden mm behöver ändå ses över inom ramen för pågående försvarsplanering och då får vi se vilka slutsatser som redovisas-
      Hälsningar Berndt Grundevik

      Svara
  2. Anders 25 maj, 2012 kl. 7:53 e m Anmäl kommentar

    Hej!

    Jag har läst att det gamla invasionsförsvaret hade långa mobiliseringstider eftersom det byggde på värnpliktiga. Jag vet att en del förband behövde flera dagar innan de var redo att möta en motståndare i strid.

    Om vi bortser från Hemvärnet så bygger det nya försvaret på anställd personal. Jag antar att mobiliseringstiden därmed har förkortats betydligt. Vid skarpt läge – rör det sig då om en till två dagar innan dagens alla armébataljoner är mobiliserade och redo för strid? Mvh Anders

    Svara
    • Berndt Grundevik 29 maj, 2012 kl. 12:04 f m Anmäl kommentar

      Anders
      Det pågår en översyn av hela beredskaps och mobiliseringssystemet. Jag vill inte föregripa alla de resonemang och konsekvenser som detta får eller redovisa detaljer om beredskapstider och därmed röja försvarssekretess. Dock kan jag redovisa följande;
      - Det kommer att vara olika beredskapstider vad gäller nationell förmåga och internationella insatser.

      - När det gäller nationell förmåga kommer det att finnas enheter i Armén med beredskap på några timmar- något dygn medan andra enheter har lägre beredskap.

      - När det gäller internationell beredskap för arméförband finns idag ett kompani med 10 dagars beredskap att sättas in var som helst.

      - Dessutom finns specialförband och andra delar ut Flygvapnet resp Marinen som har olika beredskapstider både för nationella och internationella insatser.

      Eftersom vi i det nya systemet kommer ha förband som består både av heltidsanställda soldater och av tidvis tjänstgjörande soldater (dessa måste mobiliseras och kan inte vara lika snabba som de enheter som tjänstgjör dagligen) så kommer det att finnas varierande berdeskapstider.

      I det gamla systemet hade vi också varierande beredskapstider. Ex fanns det på varje brigad, en bataljon ,(snabb bataljonen) med 24 tim krav på mobilisering medan andra enheter hade längre mobiliseringstid.
      Hälsningar Berndt Grundevik

      Svara
    • Stellan Bojerud 29 maj, 2012 kl. 6:39 e m Anmäl kommentar

      Mobtider i invasionsförsvaret

      Som general Grundevik skrivit hade var brigad en sk snabbmobiliserande bataljon med 24 h slutmobtid. Till detta kom del av brigadstab, artillerikompani o s v.

      Huvuddelen hade slutmobtid 72 h. Vissa materieltunga förband (motsv) hade 96 – 108 h slutmobtid.

      Men inom territorialförsvaret hade vi kortare mobtider, såsom värnkompani ARLANDA 12 h slutmobtid.

      Slutligen. Jag gläds åt det initiativ general Grundevik tagit. Det är ett bra marschanträde, men sedan följer det svåra att fortsätta framåt.

      Stellan Bojerud
      Fd överstelöjtnant LG och FHS.

      Svara
  3. John 18 maj, 2012 kl. 6:05 e m Anmäl kommentar

    Hej Berndt
    Som vanlig “civil” så är det intressant att läsa det du skriver. Men jag har en fråga, när ska ni börja öva över hela landet? Mellan Piteå ner till Gävle har inte ett armeförband övat sen, ja jösses, I20 las ner i Umeå, jag räknar inte HV till detta. Hela Sverige bör ju vara viktigt att försvara och Sverige är mer än Skåne, Norrbotten och Stockholm så, när ska ni börja öva i tex Umeå trakten? Med den viktiga infrastruktur samt de viktiga samhällsfunktionerna som finns här som hamnar, flygplatser etc så bör ju dessa också försvaras, eller?!

    Svara
    • Berndt Grundevik 19 maj, 2012 kl. 5:38 f m Anmäl kommentar

      John
      Din fråga är befogad och du skall få ett ärligt svar. Volymen förband idag är på en sådan nivå (armén är tillväxt först 2018/2019) att vi kan inte öva på alla platser i hela landet. Mot den bakgrunden måste vi kraftsamla till dom mest prioriterade områdena; Övre Norrland, Stockholm, Gotland, Skåne området och Göteborgsområdet. Eftersom hemvärnet består av 22000 soldater så fyller dom en viktig del att öva och verka i de områden som armén och marinen inte har möjlighet att uppträda i. Jag anser att du måste beakta den viktiga övningsverksamhet som hemvärnet genomför. Flygvapnet kan på ett annat sätt verka över hela landet i luftrummet och deras skydd av de områden du beskriver får inte glömmas bort.

      Hoppas att jag givit svar på dina funderingar. Uppskattar att du engagerar dig.
      Hälsningar Berndt Grundevik

      Svara
      • John 19 maj, 2012 kl. 2:00 e m Anmäl kommentar

        Tack för ditt svar och jag förstår “problemet”. “Man gör vad man kan med de verktyg man har” så att säga. Absolut uppskattar jag vad Hemvärnet gör, har själv sökt dit ett par ggr och är ju från en “militärfamilj” med en farfar som bla körde över kvarken under A.V 2.
        Men, det för mig in på en fråga till, angående hemvärnet och rekryteringen där. Jag blev nekad att bli medlem där pga att jag var arbetslös och då enligt någon instans (tror det var kommundelen) en potentiell rånare som ej ska ha tillgång till vapen, jag pratade med ett befäl för Umeå HV som sa att han hört talas om fler som blivit nekade av olika konstiga skäl. Anser du det rätt att folk som vill göra en insats men är tex arbetslösa inte får bli medlemmar i Hemvärnet med skäl som “att du kan bli en rånare då du är arbetslös”? Jag anser nog att det är rätt….konstigt för att uttrycka mig milt, jag menar, man är väl inte en sämre människa för att man är utan jobb för tillfället?

        Svara
        • Berndt Grundevik 20 maj, 2012 kl. 9:08 e m Anmäl kommentar

          John
          Det låter märkligt. Om du vill kan du kontakta min MA/ADC Mj Ulrik.Hansson.mild@mil.se så kommer han att hjälpa dig kontakta rätt person på Rikshemvärnsstaben (så att du där kan få erforderlig information och hjälp).
          Hälsningar Berndt Grundevik

          Svara
  4. jan-olov holm 16 maj, 2012 kl. 8:03 f m Anmäl kommentar

    Skönt med konkreta förslag handlingskraft och vilja att förbättra vår förmåga i försvaret av vårt land beskrivet i FMUP.
    Tack för arbetet Bernt Grundevik och dina medarbetare.
    Vi ser framemot liknande blogginlägg och skarpa förslag från FVI och MI.
    Kanske en kommande stund i hängmattan snart stimulerar till en kreativ höst för flyg och marin
    hoppas jag.

    Kn jan-Olov Holm

    Svara
  5. Wiseman 14 maj, 2012 kl. 5:26 e m Anmäl kommentar

    Fantastiskt bra! Ser fram emot liknande initiativ från de andra inspektörerna.

    Svara
  6. Janne 13 maj, 2012 kl. 5:06 e m Anmäl kommentar

    The mighty:

    Jag är fvofficer och jag gäspar och skäms över ditt CJSE/FHS-dravel.

    Det här är bra, AI ska ha en eloge och jag hade hoppats att vår egen FVI drivit samma konstruktiva linje när det gäller obalansen i FV, tex mellan bas och insatsorg.

    Svara
  7. The Mighty 13 maj, 2012 kl. 7:53 f m Anmäl kommentar

    Jag anser fortfarande att FM ofta inte har en förankrad syn på vad operativ effekt är. Pratar vi om effekten av vad den operativa nivån (Joint) kan leda, operativ effekt på slagfältet (påverkan på hela operationen inte det lokala slaget) eller (tror jag) att flera förband alltid är operativ nivå? Våra taktiska chefer kanske rör sig mellan nivåerna men vilka vapensystem eller förmågor har armén med “operativ effekt”? Jag hoppas att vår nya doktrin kan tydliggöra detta för jag har mött få som kan förklara detta. För att exemplifiera vad jag anser är operativ effekt:
    Vapensystem som når hela operationsområdet, truppförflyttningar inom operationsområdet som påverkar operationen (fsk trupp, luftburen btn), förmågor som kan påverka hela operationsområdet (PSYOPS, EW etc.) I det perspektivet menar jag att ingen inspektör bör prata om operativ effekt utan att tydligt blanda in de andra arenorna.

    Svara
  8. Anders 12 maj, 2012 kl. 8:07 e m Anmäl kommentar

    Intressant och tänkvärt förslag. Bra initiativ!
    Synd bara att diskussionen om detta förslag kommer bort bland frågor som soldatboende och Prio.
    Som livgardist är jag glad att uppdelningen av 31:a bataljon skulle upphöra om förslaget genomfördes och att K3 får ansvaret fullt ut för den bataljonen. Att Livbataljon utökas och Får tydligare krigsuppgifter är bra, frågan är som sagt vilket fordon bataljonen ska ha. Jag säger bara: undvik Galt som huvudfordon! Sedan är jag orolig för att en större Livbat får ta en ännu större del av högvakten vilket kommer påverka förbandets krigsduglighet negativt.

    Svara
    • Berndt Grundevik 14 maj, 2012 kl. 10:31 e m Anmäl kommentar

      Anders
      När det gäller fordonsfrågan så granskar vi olika alternativ. Jag tillsammans med C PROD A kommer att ta ställning till detta under hösten och komma med en gemensam rekommendation.
      Hälsningar Berndt Grundevik

      Svara
    • Kristoffer 18 maj, 2012 kl. 9:56 f m Anmäl kommentar

      Håller med Anders,

      Det ska bli intressant att se vilket fordonsalternativ man kommer fram till vad avser Livbataljon. Personligen är jag överraskad av att man inte har framfört Patgb360 som ett tydligt alternativ för Livbataljon, till förmån för att utrusta alla sex mekaniserade manöverbataljoner med strf90/strv. Livgardet hade ju fram till 2010 ansvar för de två lätta mekaniserade bataljonerna som AMV/patgb360 var tänkta för. Det borde alltså inte vara allt för svårt att gå tillbaka till den ordningen och upprätta en de facto lätt mekaniserad bataljon på livgardet med huvudinriktning MOUT och statsceremoniell verksamhet.

      När vi ändå är i farten med Livbataljon kanske vi kan börja överväga ett namnbyte? Namnet Livbataljon ger intrycket av statsceremoniell verksamhet. Gardesbataljon eller kanske Infanteribataljon skulle ge intrycket av att bataljonen faktiskt också har riktiga stridsuppgifter.

      Svara
  9. Richard Hammarström 12 maj, 2012 kl. 2:07 e m Anmäl kommentar

    Härligt att se lite konkreta diskussioner om arméns slagkraft. Jag är själv uppväxt på 90-talet och tillhör väl den generation där många inte ens vet vad FM sysslar med. Ska man skylla på den strategiska timeouten? Ja!

    Det är oerhört skönt att se den centrala frågan diskuteras – den militärstrategiska effekten. Jag tror att väldigt många människor är trötta på att betala ut närmare 40 miljarder SEK för att FM ska diskutera värdegrund, PRIO och dyra materialprojekt. Jag tror att FM bara kan vinna diskussionen om ett användbart och slagkraftigt försvar, både för den egna organisationsens skull, den verkliga operativa effekten – därefter faller sig den folkliga förankringen naturligt.

    Bra vägledande initiativ av Berndt Grundevik!

    Svara
  10. Berndt Grundevik 12 maj, 2012 kl. 12:50 e m Anmäl kommentar

    The Mighty
    1. Vi är överens om att det är bra att våga diskutera och lyfta fram hur saker kan bli bättre. Du anser också att det är ett bra förslag under förutsättningar att rubriken skulle varit” Armens ökade slagkraft”. Så långt allt väl.
    2. Vi är inte överens om att det skulle finnas en oförmåga att samarbeta mellan de olika arenorna. Jag kan lova dig att mitt samarbete med marininspektören, ,flygvapeninspektören och rikshemvärnschefen är mycket gott. För ett par dagar sedan genomfördes markstridsdagarna i Skåne. Delar av flygvapnet deltog och gjorde tillsammans med armestridskrafter ett mycket bra arbete. De som var på plats betonade det goda samarbetet.
    3. Nu handlade förslaget om hur armen kan bli bättre vilket bidrar till en bättre gemensam effekt. Det är min uppgift att utveckla armen och då redovisar jag detta. Det är inte mitt ansvar att peta i respektive annan försvarsgren och när det gäller den totala avvägningen så är det chefen insats och ytterst försvarsmaktsledningens ansvar.
    Hälsningar Berndt Grundevik

    Svara
    • The Mighty 12 maj, 2012 kl. 10:21 e m Anmäl kommentar

      Ok, jag förstår. Detta är ur ett rent armé perspektiv. Jag är nog bara van att se på operativ effekt på ett annat sätt. Mycket bra att ni kommer bra överens med de andra inspektörerna då ser vägen framåt ljusare ut.

      Svara
  11. Christer 11 maj, 2012 kl. 9:44 e m Anmäl kommentar

    Hmm…..
    Fördelningen av de 13 versioner av strf 90 som finns kommer att ställa till det en del. De ca 130 fordonen som bedöms bli “över” till reservbataljonerna kan bli en blandning av versioner varav huvuddelen utan 40mm akan.

    Den viktigaste uppgiften inför kommande RENO av strf 90 kommer vara att erhålla så hög flexibilitet som möjligt inför framtiden så att förändringar i organisation etc kan hanteras.

    Christer Nedin
    DPL SE Strf 90
    AK Mark Strf

    Svara
    • Berndt Grundevik 12 maj, 2012 kl. 12:30 e m Anmäl kommentar

      Christer
      Riksdagen har fattat beslut om en tillgänglig,användbar och väl samövad insatsorganisation 2014. Utifrån det perspektivet är det min skyldighet att bidra till att få så bra operativ effekt som möjligt och lösa de uppgifter som är beordrade inom en given ekonomi. Då är eventuella friktioner hur olika varianter av stridsfordon 90 skall renoveras och fördelas i framtiden av underordnad betydelse.
      Hälsningar Berndt Grundevik

      Svara
  12. The Mighty 11 maj, 2012 kl. 12:45 e m Anmäl kommentar

    Positivt att se att en general kliver fram och visar sitt förslag på hur vägen framåt ser ut. Om inlägget benämnts som ”Arméns ökade slagkraft” eller tydliggjort att det är arméns bidrag till den operativa effekten som beskrivs så hade det känns som ett gigantiskt mycket större steg framåt. Som det står nu i inlägget så anser jag att det belyser ett stort problem i Försvarsmakten – oförmågan till samarbete mellan arenorna.
    Om vi skall utgå från något i denna diskussion borde det vara vår doktrinserie, helst gemensamma operationer eller kanske den nya doktrinen. Som en teoretisk grund kan vedertagen FHS litteratur ligga som en palett i bakgrunden (Ex Milan Vego – Operational Warfare, Israeliska exempel etc). Om det är ett pedagogiskt trick eller okunskap att gå från Försvarsplanering till att mena armén skall öka den operativa effekten i Försvarsmakten och kort beskriva att det INTE ska påverka Marinen och Flygvapnet negativt (du glömde en arena: Info) det vet jag inte men att inte ens nämna joint-nivå eller behov av samverkan på ett djupare plan gör att inlägget får en mer populistisk prägel än ett seriöst inlägg i försvardebatten. Att sedan inte nämna varken FV eller M i exemplen på förband som samarbetar med arméförbanden är på gränsen till pinsamt. Det är bra om Armén blir bättre men sprid inte känslan av att det är armén som ensamt står för effekten i det nationella försvaret.
    Hur ser generalen på att öka den operativa effekten genom att lägga ytterligare resurser på att gemensamt lösa försvaret av Sverige? Utan Marinen och Flygvapnet blir det inga helikoptrar, transportflygplan, sjötransporter, signalspaning, ledning etc. Jag vet att en generation av arméofficerare tror att luft- och sjökrig inte tillför något i praktiken då det under övningar (CJSE, GSÖ etc.), i Afghanistan, i Tchad etc. inte har varit en faktor. Någon ”annan” har ju redan löst den uppgiften innan våra markstridskrafter kommer dit. Motståndaren förfogar inte över några kvalificerade vapensystem längre. Hur kommer det se ut om vi behöver försvara Sverige? Har ”någon annan” säkrat luften och sjön? Hur fungerar Arméns bataljoner utan skydd från luften? När vi pratar försvarplanering så hoppas jag att du förstår att det inte spelar någon roll hur Armén samarbetar inom markförmågorna (PSYOPS, Telekrig etc.) om det inte finns en buffert i luften eller på sjön så spelar antalet brigader eller ens divisioner (om vi nu hade det) någon som helst roll. Både Irakier och Libyer kan vittna om detta.
    I mitt perspektiv ökar detta inlägg trycket inom Försvarsmakten och försvårar ett närmare samarbete mellan arenorna. Om detta var ett ”pep-talk” för Armén så kan jag förstå ditt inlägg men som det är skrivet nu blir jag som FV officer bekymrad, besviken och påmind om den långa vägen till ”En Försvarsmakt”.
    /The Mighty

    Svara
    • Anonymus 12 maj, 2012 kl. 1:29 e m Anmäl kommentar

      Det här handlar om markstridskrafterna (armén) därför skrev han inte om marinen eller flygvapnet. Det betyder inte att någon har glömt bort deras roll i det hela…

      Svara
    • Tommy 12 maj, 2012 kl. 8:17 e m Anmäl kommentar

      Jag håller med anonymous, inlägget från AI är för att informera om ett förslag som skrivits inom armén. Jag anser att det är FVI och MI som skall ta ansvar för sina egna miljöer. Om förslaget hade kommit från C INS hade jag mer förstått dina synpunkter eftersom det är hans uppgift att samordna de olika miljöerna inom vårt försvar.

      Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>