08
Mar

Vi måste tillvarata kompetensen

Anmäl kommentar Av:
i Uncategorized

För knappt ett halvår sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen där jag pekade på några konkreta och för FM kostnadseffektiva lösningar till hur rekryteringen för framförallt armén men även till FM i övrigt aktivt kunde stödjas av frivilligrörelsen med tyngdpunkt på det förbund jag numer är generalsekreterare för – Svenska Försvarsutbildningsförbundet.  Vi är ett förbund som omsluter 27 000 medlemmar och med en verksamhet som sker över hela landet och för att nämna några aktiviteter för Förbundet:

  • Huvudmannaskap för GU-F;  en grundutbildning för specialister ur Hv som omsluter 5600 befattningshavare av den totala volymen på 22000 Hv-soldater. I år genomförs 24 GU-F:ar om vardera 2 veckor och 25 elever – i allt väsentligt ombesörjt av och med utbildare ur frivilligrörelsen.
  • Genomförde förra året drygt 20 000 övningsdagar med de ca 2000 ungdomar som omsluts av medlemskap.
  • Ansvarar för den svenska delens deltagande i Nijmegen marschen (det är för övrigt hög tid att anmäla sig för 2012 års genomförande!)

Med den här andra gången jag skriver här inne vill jag belysa rekryteringsarbetet ”från andra sidan” och ta upp hur FM metodiskt skulle kunna hantera utflödet av GSS/T och K, officerare med olika profiler samt civilanställda för att fortsatt tillvarata de kompetenser som de är bärare av – om än indirekt via bl a Försvarsutbildarna.

Försvarsmakten omnämns ibland som Sveriges (kommande) största ungdomsarbetsgivare men har därutöver med ÖB i spetsen också deklarerat ambitionen att vara den bästa. Det förpliktigar, men min egen erfarenhet av myndigheten säger mig att det mycket väl kan gå vägen.  Lika fullt måste utflödet av medarbetare ur Försvarsmakten balansera inflödet av nya krafter.  Med de volymer som i beräkningsmodellen kan komma att bli en verklighet kommer så många som ett par tusen och upp till fyra tusen komma att lämna försvaret varje år när systemet fungerar fullt ut. Till skillnad från ”den gamla” Försvarsmaktens anställda som i stort la hela sitt förvärvsliv i Försvarsmakten kommer dagens och morgondagens medarbetare lämna försvaret när de står mitt i eller endast i uppstarten av sitt arbetsliv. De kommer att inneha en utbildningsnivå och fysisk status på topp och borde kunna tas tillvara även flera år framöver.

När jag lämnade Försvarsmakten för snart ett halvår sedan erhöll jag en ”avrustningsblankett”. Jag skulle passera ett antal befattningshavare för att säkerställa att jag inte hade någon kvarvarande skuld eller myndigheten till mig. Men ingenstans på blanketten framgick att jag skulle passera och genomföra ett personligt möte med ortens rekryteringsofficer för Hv eller med representanter ur frivilligrörelsen alternativt utbildningsgruppen. Att huvuddelen av den personal som tillhört Försvarsmakten även framgent vill stödja försvaret är för mig en självklarhet men beroende på en mängd faktorer är omfattningen på den enskildes möjliga engagemang varierande.

Kunskapen bland Försvarsmaktens anställda om vilken roll frivilligrörelsen spelar idag är mycket varierande. Ett personligt möte – senast när anställningen avslutas – kan hantera detta och möjliggöra att kompetenser tas tillvara på ett för Försvarsmakten gynnsamt sätt. Med den kompetensnivå den enskilde besitter borde befattningar inom insatsorganisationen, kompletterat med vidmakthållandeutbildning via frivilligrörelsen, kunna upprätthållas under ett flertal år. Också inom frivilligrörelsens ungdomsverksamhet finns många och spännande uppgifter för att ytterligare öka attraktionskraften och kunskapen om Försvarsmakten men också i miljöer där rekryteringen idag inte lyckats. Får vi göra detta tar vi tillvara på den enskildes intresse och Försvarsmaktens behov och ökar därmed frivilligrörelsens möjlighet att vara en stark partner även i framtiden.

Svenska Försvarsutbildningsförbundet är en viktig leverantör av utbildning, bemanning, ungdomsverksamhet och försvarsinformation åt Försvarsmakten men huvuduppgiften är och kommer alltid att vara en folkförankringsrörelse och forum för den del av svenska folket som vill vara en del av svensk miltär och civil krishantering. Att engagera personalflödena ur Försvarsmakten är en viktig uppgift för att bidra till folkförankringen och därmed också det fortsatta stödet till Försvarsmakten.

Bengt Sandström

Generalsekreterare för Svenska Försvarsutbildningsförbundet


5 Svar till Vi måste tillvarata kompetensen

  1. Anonymus 13 mars, 2012 kl. 3:42 e m Anmäl kommentar

    Håller helt med Jens Andersson. Behövs mycket mer kurser mot Försvarsmaktens huvudinriktning, dvs väpnad strid. Dom som har gjort GU-F har väldigt lite utbildning i strid och överlevnad och måste kunna bygga på detta. Egentligen borde GMU vara den enda vägen in men nu när GU-F finns måste det finns kompletteringskurser, helst på sommaren.

    Svara
  2. "Orca" 13 mars, 2012 kl. 6:25 f m Anmäl kommentar

    Jens Andersson har alldeles rätt.
    Då jag letat fram gamla utbildningskataloger och visat dessa för de främsta HV gruppernas medlemmar vilka jag känner privat. Så har dessa yngre motiverade blivit tårögda och sagt ”tänk vad man missat jämfört med er gamla gubbar, ni kan ju dra igång fria kriget på egen hand och samverka inom alla försvarsgrenar”
    En löjtnant sade ”Det var ju rena tjocka böcker med utbildningar”.

    Vissa saker borde inte ha försvunnit.
    Frivillighet skall tillvaratas..

    Svara
  3. Jens 12 mars, 2012 kl. 12:48 e m Anmäl kommentar

    GS!
    Jag hör vad du säger men köper det inte! Vad skall vi erbjuda? Är vi verkligen viktiga i andra ögon än våra egna?

    Att Försvarsmakten tycker att vi är en bra ”samarbetspartner” (läs leverantör) förstår jag. Vi är ju otroligt billiga, ställer alltid upp och kräver ingenting tillbaka. Vi kräver inte ens att få vidareutbilda våra egna GUF instruktörer via centrala utbildningar annat än grundläggande och det mest elementära. Skulle instruktören vilja fördjupa sig eller höja sig inom egen nivå är dörren stängd. Vad gör vi då när moroten inte längre finns och instruktörerna tröttnar och går hem?

    Sedan nämner du annan ”kund” nämligen Hemvärnet. Jag kan som ställförträdande insatskompanichef i inte skicka mina DUC på en enda central utbildning för att höja deras kompetens i huvuduppgiften – väpnad strid. Jag kan för den delen heller inte skicka dem på central ledarskaps- eller annan specialutbildning (annat än CBRN), för sådana erbjuds inte längre. Fältartister i all ära men jag kräver faktiskt att mina plutonchefer erbjuds verksamhet som jag som chef kan rekommendera.

    Vad som nu bör ske och det väldigt fort är att vi börjar utbilda igen. På det som faktiskt är efterfrågat av medlemmarna. Vi kan inte bara vara leverantör till FM och varje år gå med intellektuell nettoförlust. Det kommer redan på kort sikt dränera rörelsen och leda till i alla fall reell nedläggning även om skalet kanske finns kvar. Vem kommer att vill ha eller gå med i ett gammalt 100-årigt vrak utan framtidspotential? Ta omedelbart tillbaka de centrala utbildningarna som faktiskt gav något tillbaka, de som bibehöll förmåga, vidareutbildade och nivåhöjde!

    Skall vi inom rörelsen ta ledarflaggen och vara den ledande frivilligorganisationen måste vi både tro på det vi gör OCH göra verksamhet som medlemmarna efterfrågar. Det är först då vi kan erbjuda avhopparna från FM något som får dem att stanna kvar inom paraplyet försvaret av Sverige och bidra med sin kompetens.

    Allt var inte bättre förr men FBU:s kurskatalog var både bättre och tjockare!

    Jens Andersson

    Svara
    • Bengt Sandström 13 mars, 2012 kl. 10:51 f m Anmäl kommentar

      Jens pekar på en viktig faktor för många av de funktionärer och medlemmar som verkar inom våra led och därmed en del av livskraften i Förbundet – fortutbildning!
      Sedan 1990-talet har Försvarsmakten omstrukturerats ett flertal gånger – och nu senast i samband med införandet av ett nytt personalförsörjningssystem. Förändringarna har drivits på av omvärldsutvecklingen där
      olika säkerhetspolitiska analyser möjliggjorde 90-talets ”strategiska time-out” via 2000-talets ”Afghanistan-doktrin” eller ”möt konflikten där den uppstår” till slutsatserna från ”Georgien-konflikten” med ett tydligt behov av snabbt gripbara och välutbildade styrkor ”både för nationellt som för internationellt bruk”.
      I skenet av den utvecklingen är det förklarligt men inte desto mindre beklagligt att frivilligrörelsen inte stått överst på dagordningen. Det är nu hög tid att föra in denna faktor för att bl a möjliggöra fortsatt folkförankring av totalförsvarsfrågor och stödja Försvarsmaktens behov av rekrytering, utbildning och bemanning.
      Svenska Försvarsutbildningsförbundet är villigt och kapabelt att efterhand uppdras ett mer omfattande stöd än vad som idag är fallet. Jens nämner några områden som är viktiga och jag utgår ifrån att han tillsammans med övriga Hv-chefer och i ordnad form återkommer med produktionsuppdrag från Försvarsmakten – för jag delar fullt ut analysen om behovet av (fort)utbildningsinsatser av bl a Hv soldater, befäl och förband.

      Svara
  4. QJ 9 mars, 2012 kl. 9:47 f m Anmäl kommentar

    Det är ett både riktigt och viktigt konstaterande som öv Sandström gör. För ett demorkatiskt land som Sverige, som övergår till ett yrkesförsvar, är det helt nödvändigt med en folkförankrad, demokratisk motvikt i form av en ideellt driven frivilligrörelse. För att denna skall göra god nytta, så skall den inte bara finnas där i största allmänhet, utan den skall framför allt bedriva verksamhet, i form av utbildning, försvarsinformation och vara en aktiv del i försvars- och säkerhetsdebatten.
    Härvid måste utbildningsverksamheten stå i centrum. God utbildning har en förmåga att locka till sig goda krafter. Dessa goda krafter kommer iframtiden helt säkert genom ett utflöde från Försvarsmakten, men både nu och för lång tid framåt är tidigare utbildade värnpliktiga synnerligen viktiga att ta vara på och förmås att behålla sina militära färdigheter. De utgör så att säga den ”reservarmé” som Försvarsmakten kan behöva tillgodogöra sig i en osäker framtid.
    Så den demokratiska folkförankringen torde bäst byggas på en verksamhet som har en sådan utformning att den lockar till sig ungdomar, lämpliga ledare, tidigare värnpliktiga, tidigare anställda, hemvärnspersonal och även civila som besitter militärt användbar fackkompetens.

    Vilken kul uppgift för öv Sandström att få leda utvecklingen av en sådan rörelse!

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>