08
Feb

KFÖ – vad är det som är nytt?

Anmäl kommentar Av:
i Uncategorized

Några reflektioner från 92.artbat KFÖ hösten 2011

KFÖ är inget nytt, det var ju det enda vi gjorde förr!
Trots endast tio yrkesofficerare på bataljonen så genomförde vi våra KFÖ:er i egen regi!
Vi har utbildat och övat i alla tider, det är ingen skillnad idag!

Ovanstående ”citat” är påhittade och syftar främst till att spetsa till detta blogginlägg, men påståendena speglar också en del av de kommentarer som kan höras inom Försvarsmakten idag. Krigsförbandsövningar (KFÖ) är definitivt inte någon ”rocket science” eller något som skall göras svårare än vad det är, det kan dock vara värt att reflektera över kombinationen KFÖ och våra nya personalkategorier då det senare utgör något nytt.

KFÖ vid 92.artbat
92.artbat är ett förband med i huvudsak tidvis tjänstgörande personal, 65 av 544 befattningar har kontinuerligt tjänstgörande personal medan övriga 479 är tidvis tjänstgörande. Förbandet genomförde i november 2011 en första KFÖ (egentligen en krigsförbandskurs, KFK) med huvudsyfte att visa personalen vad som väntar framöver.

Det skall direkt sägas att det rent generellt inte är någon skillnad på att genomföra övning med tidvis tjänstgörande personal jämfört med andra personalkategorier, men det finns vissa specifika förhållanden som trots allt gör övningarna något annorlunda. Nedan presenteras några av 92.artbats reflektioner från höstens övning med tidvis tjänstgörande soldater och reservofficerare.

Foto: Elisabeth Gustavsson / Försvarsmakten

Positiva soldater
Vid övningen deltog 110 tidvis tjänstgörande soldater (GSS/T) varav huvuddelen, men inte alla, tidigare genomfört värnplikt inom artilleriet. Åldersmässigt var spännvidden relativt stor, huvuddelen genomförde värnplikten 2006 eller senare men det var också många som muckade i början av 2000-talet och även tidigare än så. I och med truppslagets ombeväpning till artillerisystem Archer genomfördes ingen funktionsspecifik verksamhet denna gång utan övningen koncentrerades i stället till repetition av vapentjänst (AK5C), strid och sjukvårdstjänst (TOS).

Under planläggningen sågs ett tidseffektivt program med högt tempo i genomförandet som vitalt för att nå framgång, naturligtvis syftandes till att hinna med så mycket som möjligt under den korta övningen men också för att visa på en markant skillnad jämfört med en flera månader lång värnpliktsutbildning. Genomgångar eller uthämtning av utrustning fick till exempel inte fördröja verksamheten vilket bland annat renderade i att det sköts på skjutbanan före kl. 10.00 den första övningsdagen.

Den korta övningen med dess höga intensitet uppskattades också av deltagarna, dels upplevdes det att vi nådde långt på kort tid och dels minimerades frånvaron från ordinarie sysselsättning, något som många deltagare poängterade som viktigt. Vid den avslutande övningsutvärderingen framfördes att det under ett normalår (utan insats) bör finnas utrymme att i genomsnitt plocka ut ungefär två veckors övning per individ.

Den här gången genomfördes övningen under fyra dagar med ett maximalt tidsuttag enligt gällande arbetstidsavtal (inga övningsdygn). Här kunde såväl förbandsledning som deltagare notera att även en så kort övning som denna ändå genererade en semesterdag och avtalsenlig veckovila. Sammantaget innebar dessa ”extradagar” tillsammans med de fyra heldagarna att den totalt utbetalda ersättningen till individen motsvarade cirka 2 gånger det faktiska antalet övningsdagar, något som inte minst bör beaktas vid planering och budgetering av lönemedel (antalet årsarbetskrafter).

Vid denna inledande övning utsågs yrkesofficerare med ansvar att följa och delta i respektive grupps verksamhet för att därigenom möjliggöra såväl insamlande som delgivning av information över tid. Förfaringssättet gjorde inte bara att respektive individ fick en tydlig kommunikationspart utan även att tidskrävande genomgångar och särskilda frågestunder nu ytterligare minimerades varvid tiden i stället kunde användas för övning. Konceptet med officerare knutna till respektive grupp uppskattades av övningsdeltagarna.

Av utvärderingen framgick också vikten av fortsatt kontinuerlig information och kontakt mellan individen och förbandet. Denna kontakt bör framförallt upprätthållas via månadsbrev, uppdaterade hemsidor och sociala medier. Därutöver poängterades också vikten av att ha en tydlig väg in till förbandet (ett telefonnummer och en e‑postadress) dit den tidvis tjänstgörande personalen kan vända sig för att enkelt komma i kontakt med förbandet. Vidare framfördes önskemål om årligt återkommande lokala informationskvällar i städer där en stor del av personalen bor, t.ex. i Stockholm respektive Göteborg.

De GSS/T som deltog vid förbandets första övning var över lag mycket positiva till genomförd verksamhet, de vet nu vad de gett sig in i och så gott som alla önskar fortsätta sitt engagemang inom Försvarsmakten. En kort och intensiv första övning är nog av godo såväl för Försvarsmakten som för den enskilde, då har båda parter möjlighet att se att vi trivs och fungerar tillsammans utan att någon av oss behöver lägga ner allt för stora resurser initialt. Nästa övning bör dock innebära en något mer omfattande verksamhet och framförallt medge fortsatt utveckling oavsett förkunskaper, i alla fall enligt de soldater som deltog vid 92.artbat första KFÖ.

Rutinerade reservofficerare
Då nära 60 % av officerarna vid 92.artbat är reservofficerare (RO) så utgör de en viktig del av förbandet, sett till detta var det också helt naturligt att även kalla in denna kategori till bataljonens första KFÖ. Likt övningen för GSS/T prioriterades personlig färdighetsträning.

Huvuddelen av reservofficerarna hade inte tjänstgjort på många år varför det var mycket som var nytt, inte minst kopplat till personlig stridsutrustning. Det märktes dock att det fanns erfarenhet sedan tidigare, det gick förvånansvärt snabbt att repetera upp gammal kunskap respektive att kompletteringsutbilda på till exempel ett för de flesta helt nytt vapen. Det gick sammantaget avsevärt mycket lättare och snabbare än vad vi som planlade övningen hade vågat hoppas på.

Vidare genomfördes ett bedömandearbete kopplat till bataljonens förbandsutvecklingsplan. I detta arbete kunde RO, utifrån mångårig egen erfarenhet som tidvis tjänstgörande officerare, leverera värdefull input till planeringen av bataljonens uppbyggnad. Det finns säkerligen många kloka tankar att hämta hos RO även för andra förband, speciellt kopplat till förband med mycket tidvis tjänstgörande personal.

De 39 RO som deltog vid övningen var generellt mycket positiva till genomförd verksamhet, de uppskattade särskilt att det denna gång prioriterades praktisk verksamhet framför genomgångar, presentationer och stabsarbete. Här gäller det att till exempel vid kommande ledningsträningsövningar även planera in något praktiskt moment så att det inte blir allt för långt mellan gångerna i stridsutrustningen. Det är också viktigt att nästa övning inte dröjer allt för länge om RO skall kunna bli den viktiga beståndsdel som de både vill och måste vara sett till ledningen av våra bataljoner.

Foto: Elisabeth Gustavsson / Försvarsmakten

Attityden driver utvecklingen
Krigsförbandsövningens två delar med soldater respektive reservofficerare var korta. Det kan dock konstateras att rutin och entusiasm gör att det går att hinna långt på kort tid. Utvecklingskurvan var spikrak och oväntat brant. Bataljonsledningens uppfattning är att det går avsevärt snabbare att utveckla ett förband med frivilligt engagerad och tidvis tjänstgörande personal än vad många av oss kanske har trott.

Om vi som förbandsansvariga spelar våra kort rätt kan vi nå riktigt långt tack vare den erfarenhet och glöd som idag finns bland vår tidvis tjänstgörande personal.

Erfarenheterna från denna första övning gör bland annat att 92.artbat även framgent kommer att nyttja konceptet med en kortare första krigsförbandsövning för de (f.d. värnpliktiga) som tidigare inte deltagit vid förbandets verksamhet.

Johan Pekkari
Chef för 92. artilleribataljonen

 


3 Svar till KFÖ – vad är det som är nytt?

  1. Berndt Grundevik 18 februari, 2012 kl. 10:36 f m Anmäl kommentar

    Övlt Pekkari
    Tack för en bra genomförd KFÖ. När jag besökte er under övningen (söndagen)kunde jag på plats konstatera att det var välplanerat, god stämning, positiva soldater och ingen dötid. Bra jobbat.
    Hälsningar Berndt Grundevik

    Svara
  2. Olof Johansson 10 februari, 2012 kl. 12:19 f m Anmäl kommentar

    C 92. Artbat är bara att gratulera till en väl genomförd KFÖ! Jag delar till fullo din inställning om att korta och effektiva utbildningsinsatser är bra! Vill dock uppmana alla Er krigsförbandschefer att informera Er personal om att det finns olika syften med KFÖ. Ett ytterligare syfte torde vara att öva i större förband med ett fungerande brigadsystem som målbild. denna typ av KFÖ blir av naturliga skäl längre och ställer ännu högre krav på att vara effektiv på lägre nivå samtidigt som förbandet löser sin huvuduppgift i den större ramen. Där har vi alla en uppgift i den till synes omöjliga ekvaktionen att effektivt öva kedjan från Soldat till Brigad.
    Många har sagt att det är svårt men min syn är att om vi alla har en bra övnings- och insatsattityd är det möjligt!

    Med vänliga hälsningar
    Olof Johansson
    EXDIR MSS

    Svara
  3. jan-olov holm 8 februari, 2012 kl. 1:42 e m Anmäl kommentar

    Om vi som förbandsansvariga spelar våra kort rätt kan vi nå riktigt långt tack vare den erfarenhet och glöd som idag finns bland vår tidvis tjänstgörande personal.

    Mkt roligt och se och läsa positiva nyheter.
    Ja våra värnpliktiga duger så vi kanske skulle återta värnplikten igen så får du ett uppfyllt förband direkt..

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>