Jan
Sjukvård i världsklass
Anmäl kommentar
De ambulanser som främst används som markburen MEDEVAC i Afghanistan är splitterskyddade pansarterrängbilar modell 203. Foto: Cecilia Gustafsson.
Historik:
Under FS 12 färdigställdes camp och ”role 1 funktionen” togs i drift 15 mars 2007. From FS 13 fanns tre stycken ambulanser, en förbandsplats samt en framskjuten kirurgiskt förmåga (FKF) som startades upp. FKF var en rörlig styrka men hade fasta operationscontainrar i Aybak och Shebergan. Dessa stod klara sent under FS13/tidigt FS14. Helikopterbidrag från Tyskland hade då begränsningar vilket försvårade vissa uppdrag vilket gjorde det nödvändigt att nyttja FKF:n. Antalet ambulanser ökades till fem stycken med utgångsgruppering på CNL.
Under FS 16 startades planering för transformering av FKF mot en hyperrörlig FKF, som sedermera kom att byta namn. Transformeringen blev dock inte klar förrän under FS18 då vi lyckades implementera ”Forward Resuscitation Capacity” (FRC). FRC togs fram som ett samarbete mellan ATS och K3. Det innehåller en möjlighet för akut kirurgi i fält, ”Forward Surgical Team” (FST) och ”Forward Resuscitation Team” (FRT). Den senare är ett akutteam som kan delas in i två grupper och verkar på en mycket hög kompetensnivå så långt fram som det är möjligt i operationsområdet. Teamen kan ha en kortare rotationstid än övriga ingående i förbandet.
FST har använts skarpt vid två tillfällen. Det används endast när tiden till akut kirurgi överstiger 120 min.
Förbandens uppgifter förändras kontinuerligt och från att ha haft ”mobile observation team” (MOT) med en ingående skyttesjuksköterska, för att verka i små enheter längre bort, skulle skyttekompanistruktur så småningom komma att införas. Det var FS18 som var det sista förbandet som hade MOT under sin insatstid. På varje ”provincial office” (PO) fanns det tidigare en sjuksköterska placerad för att stötta på plats. Iom bildande av camp Monitor har den befattningen överförts dit.
OMLT har under en längre tid haft en sjukvårdsgrupp förstärkt med en prehospital läkare samt att det fortfarande finns tre stycken soldater som har tillikauppgift som sjuksköterskor ingående i enheten. De befattningarna ställer FM högre krav på gällande militär bakgrund då man måste kunna arbeta i en än mer krävande miljö.
Såväl utbildning som tjänstgöring i Afghanistan kräver insikt om tropiska sjukdomar av olika slag. Här ses ormar förekommande i området. Foto: Cecilia Gustafsson.
Idag:
I dagsläget är helikopterbidraget från USA så heltäckande att FST funktionen inte bedöms nödvändig. Idag är tiden från att anmälan nått ”Patient Evacuation Coordination Cell” (PECC) till dess att HKP landar max 60 min. Sverige bemannar idag en befattning (legitimerad sjuksköterska med bl a prehospital erfarenhet) i PECC i Afghanistan samt att vi har tre stycken helikoptrar med svensk personal (varav en
legitimerad sjuksköterska och en legitimerad läkare ingående i besättningen) som skall verka för sjukvårdstransport inom det norra området. Besättningarna roterar under kortare tidsperiod än övriga ingående i styrkebidraget. De utgångsgrupperar vid Marmal där även det tyska sjukhuset är lokaliserat. Sjukhuset har representation av de flesta specialiteter. Över tid finns tre beredda operationslag.
Idag används målsättningen ”10-1-2” som innebär att en skadad person så snabbt som möjligt (inom tio min) skall få hjälp av enskild kamrat och helst utav en
stridssjukvårdare, vilka nu är införda inom försvarsmakten. De ger första hjälpen direkt vid skadetillfället ffa i form av att stoppa blödningar. Utbildningen sker vid FömedC under ca fem veckor, men tanken är att varje förband i framtiden skall ha instruktörer som kan utbilda dem lokalt.
Inom en timme bör den skadade fått kvalificerad första hjälp av legitimerad personal och blivit avtransporterad till sjukhus motsvarande. Kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal utbildas idag vid FömedC under ca tre veckor där de får sin befattningsutbildning. Utbildningen består utav bl a kursen ”Battle Advanced Trauma Life Support” vilket är en kvalitetssäkrad traumautbildning anpassad till stridens krav. Inom två timmar bör den skadade ligga på operationsbordet och kirurgen ha skalpellen i sin hand.
FRT används för mycket avancerad vård tidigt i förloppet och stödja förbandet till att uppnå ”10-1-2” målsättningen. FM ställer idag större krav på flexibilitet och fysisk prestation till de befattningarna som är kopplade till FRT:n då de verkar längre fram på stridsfältet än tidigare.
Strategisk evakuering (STRATEVAC) sker i samverkan med Uppsala akademiska sjukhus (UAS). De tillhandahåller luftburen intensivvård med tillgång till ”Extra Corporeal Membran Oxygenering” (ECMO) (via Karoliska sjukhuset), det vill säga syresättning utanför kroppen genom ett membran. Det medför att patienten kan vara hemma på UAS inom 36 timmar efter skadan. Således behöver patienten ej vara speciellt stabil eller färdigbehandlad före hemflygning. Tidig transport hem är viktig då komplikationer i form av lungkollaps och infektioner kan komma efter ca 40-50 h.
Vi täcker idag hela kedjan från skadetillfälle tom att soldaten ligger på högspecialiserat svenskt sjukhus. Varje moment under resan är täckt av vård på en mycket hög nivå. För ATS och FM är det viktigt att kontinuerligt utveckla den militära sjukvården för att soldaten på fältet skall få bästa möjliga vård.
I och med reduceringen av FM styrkebidrag i Afghanistan kommer detta innebära en viss reducering även för sjukvårdsenheterna kopplat emot uppdrag och antal soldater på plats.
Samverkan mellan personal ur förbandsplatsen vid CNL och utländsk samverkanspersonal för att kunna samordna sjukvårdsutbildning på plats. Foto: Alexander Karlsson/ Försvarsmakten.
Författare:
Stabsläkare Börje Sidenö samt Medical Planner Cecilia Gustafsson vid ATS.
10 Svar till Sjukvård i världsklass
Svar till Max output 30 jan och veteran 28 januari.
Regeringen har med riksdagens godkännande ingått bl.a. 1949 års Genèvekonventioner om skydd för krigets offer och 1977 års tilläggsprotokoll till konventionerna. Av konventionerna följer bl.a. att permanent sjukvårdspersonal inte får användas för annan verksamhet än just sjukvård och sjukvårdsadministration, liksom att sådan personal skall vara utmärkt med skyddssymbolen (röda korset) och försedda med id-kort.
I 18 § totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) har regeringen fastställt att permanent sjukvårdspersonal, under den tid när den humanitära rätten i väpnade konflikter är tillämplig, skall vara försedd med id-kort som utvisar den folkrättsliga ställningen (sjukvårdspersonal). Vidare anger förordningen att sådan sjukvårdspersonal skall vara försedd med armbindel med rödakorstecknet.
Försvarsmakten är därför skyldig, såväl till följd av bestämmelser i folkrätten som i nationell rätt att se till att personer som ingår i stridskrafterna såsom permanent sjukvårdspersonal förses med id-kort och bär skyddsemblemet under väpnad konflikt.
På situationen i Afghanistan innebär detta att den personal som ingår i förbandet i Afghanistan såsom permanent sjukvårdspersonal skall bär skyddsemblemet. Något utrymmer för frivillighet att avstå från bärandet av skyddsemblemet föreligger inte.
Det är dock upp till Försvarsmakten att fastställa vilken personal som skall anställas, och på vilka befattningar. Det är möjligt för Försvarsmakten att anställa personal med sjukvårdskompetens i andra befattningar än som permanent sjukvårdspersonal, exempelvis såsom tillfällig sjukvårdspersonal. I dessa situationer – när personalen inte är anställd som permanent sjukvårdspersonal – får skyddssymbolen inte användas, och personalen är inte berättigade till det skydd som tillkommer den permanenta sjukvårdspersonalen enligt folkrätten. Den som deltar i en sjukvårdsinsats – oavsett utmärkning, status m.m. – är dock alltid skyddad enligt folkrättens regler under den tid denne uteslutande ägnar sig åt vårdsinsatsen.
Valet av anställningsform (permanent sjukvårdspersonal/ tillfällig sjukvårdspersonal/ annan personalkategori) är till stora delar en fråga om lämplighet, givet de arbetsuppgifter och den arbetsmiljö m.m. som är förhanden i insatsområdet, samt en avvägning mellan de fördelar och nackdelar som respektive anställningsform innebär.
Det är riktigt som sägs att sjukvården är viktig och till stora delar gränssättande vid insats. Ingen chef idag skulle utsätta trupp för riskerna med att inte ha adekvat sjukvård på plats, ej hellre att inte inför varje operation planera hur sjukvårdsresurserna bäst ska fördelas och utnyttjas.
Enligt regelverket så får inte Röda Kors personal uppträda på sådant sätt att de kan förväxlas med kombattanter. Däri ingår posttjänst, att visitera fångar etc. Vapen får bäras i syfte att skydda sig själv och den patient som man handhar. Detta innebär att en Röda Korsmärkt person som agerar takskytt i fordon med tung kulspruta är strikt emot regelverket och personen skulle uppfattas som kombattant. Reglerna säger också att Röda Korsmärkta fordon endast får användas för transport av sjukvårdspersonal och skadade.
Låt oss nu titta på lämpligheten för sjukvårdspersonal att gå vakt och/eller att agera som stridande soldat. Ofta är dessa personer äldre än genomsnittssoldaten med ringa soldatutbildning, de har inte samma kunskap om vapenhantering och ej hellre den erfarne soldatens kunskap om att uppfatta och agera på ett lämpligt sätt i olika krissituationer. Båda kategorierna har ju var för sig speciella, långa och bra utbildningar. Att konvertera en 46 årig distriktsläkare till bra soldat kommer med all sannolikhet att erbjuda många utmaningar. Risken finns ju att Röda Korspersonen kommer att vara mer till skada än nytta i en situation där en vapeninsats är nödvändig. En annan aspekt är om sjukvårdspersonen blir skadad på sin vaktpostering/soldatuppdrag, vem ska då ta hand om de skadade?
Legitimerad sjukvårdspersonal är tillförd för att kunna erbjuda en hög kompetens så långt fram i stridszonen som det är möjligt. Stridssjukvårdaren är placerad längst fram, har grundläggande utbildning för att kunna rädda liv genom att dra den skadade i skydd, stoppa blödning och på enkelt sätt trygga ventilationen. Stridssjukvårdaren är soldat och ej Röda Korsmärkt.
Beträffande utmärkning och att denna skulle vara föremål för prickskytte så finns det inga belägg för att så skulle vara fallet. Under Irak kriget så besköts färre Röda Korsmärkta helikoptrar än icke märkta.
Ca 65 % av de skador som inträffar i Afghanistan orsakas av IED som ju inte gör skillnad på märkning. Betr övriga vapen så sker ofta beskjutning på avstånd över 100 m samt att förekomsten av kikarsikten är mycket låg. Att motståndaren under dessa omständigheter skulle välja ut Röda Korsmärkta soldater som ”first targets” ter sig mycket långsökt.
Att sjukvårdspersonal skulle bära röda kors bara för ”lathet” (citat veteran) stämmer inte med min uppfattning. Sjukvårdsfunktionen är i ständig beredskap, dygnet runt, året runt, håller en mycket hög kvalité vad avser personalkompetens och materiel. Funktion skall när som helst med mycket kort startsträcka kunna agera i full kraft. Nyttjande av denna specialkompetens för andra uppgifter skulle kraftigt äventyra beredskapsgraden och därmed möjligheten att lösa uppgiften, dvs tillse att den uppkomna skadan kan begränsas så maximalt som går och att den skadade med största säkerhet under kortaste tid kan transporteras till nästa vårdnivå.
Kk Börje Sidenö, MD, Medical Adviser ATS
BLABLABLA
combat nurse/scout nurse=soldat+sjuksyrra=DUBBEL EFFEKT
Hur ofta nyttjas kompetensen som fast sjukvårdspersonal har jämfört med tex combat medic???
Latheten handlar inte om arbetet utan oviljan att diskutera om det bör vara fast personal eller combat/Scout nurse.
Mest nyfiken du som Medical planner är din huvudtjänst läkare eller sjuksyster eftersom du bär rödakors armbindel eller är det som stabsofficer sjukvård??
Hej Max!
Jag har en yrkesbakgrund som yrkesofficer (inom logistik ) samt att jag är utbildad legitimerad sjuksköterska. Denna dubbelkompetens benämns sjukvårdsofficer.
Befattningen ‘Medical Planner’ är en stabsbefattning med inriktning mot sjukvård.
Jag har själv erfarenhet ifrån insatsområdet där jag under FS18:s tid var sjukvårdsplutonchef. Röda kors märkning eller inte är en ständigt kontroversiell fråga som många har synpunkter kring. Därav försöker nu bland annat juridiska staben att lyfta upp detta ämne och senast i förra veckan ägde ett seminarium rum på Tre Vapen i Stockholm där olika föredragshållare (bl. a. representanter ifrån Röda Korset, J3, FömedC, Jurstaben m.fl. deltog) fick berätta om sina erfarenheter kring utmärkning och status för sjukvårdspersonal i insatsområden, samt att juridiska företrädare föredrog om de lagar och regler som finns.
Juridiska staben kommer fortsätta sitt arbete med att se över hur vi nyttjar och skall nyttja detta i framtiden och hur detta kan förtydligas, såväl i Afghanistan som i andra insatsområden. Det finns många fördelar men även vissa nackdelar.
Som representant för Försvarsmakten och Sveriges befolkning är det av vikt att agera på ett korrekt sätt vilket gör att vi inte bara kan ta bort röda korset hur som helst, vilket kan få negativa konsekvenser för såväl insatsförband i Sverige som utomlands likväl för vårt anseende internationellt. Folkrättsliga regler är i en större kontext än enbart röda korsmärkning.
/ Cecilia Gustafsson Medical Planner ATS
Mkt glädjande att det pågår ett arbete angående detta.Vore tråkigt om vi hamnade i en sån situation som tex de amerikanska ”dust off ” helikoptrarna när vi vet om problemet.
Nu får vi bara hoppas att staberna fattar aktiva beslut baserat på bra underlag så att vi inte får ett icke beslut baserat på särintressen.
Tack för ett snabbt svar
Svensk militär trupp deltar i Afghanistan i en väpnad konflikt och truppen är skyldig att följa de folkrättsliga reglerna, även om motpartnern inte är bunden till dessa. I armétaktisk chefs operationsorder för ISAF står det klart och tydligt att personal som i sin huvudtjänst antingen är läkare eller sjuksköterskor, skall märkas ut med rödakorsarmbindlar samt inneha rödakors id-kort. /Cecilia Gustafsson vid ATS
Ni behöver inga rödakors för att vara folkrättsliga! Det går utmärkt för våra soldater och de bär ju inga rödakors
De må vara rätt att ni följer order detta betyder inte att det är rätt och ni borde således upplysa era överordnade om konsekvenserna med att bära rödakors vilket påverkar effekten av förbandets insats och bör alltså rättas till i en ny order! Det känns som om de med rödakors tycker att det är bekvämt samt vissa överordnade inte orkar ta omaket att skriva om ordern fast alla vet att det inverkar negativt på uteffekten på förbandet?
http://www.michaelyon-online.com/british-army-officer-on-us-army-medevac.htm?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+michaelyon-online+%28Michael+Yon%3A+Online+Magazine%29
Börje o Cecilia
Tack för allt bra arbete som medfört att vi i Afghanistan har ett sjukvårdssystem som soldater och chefer har stort förtroende för.
Hälsningar Berndt Grundevik
Eftersom ni inte har en överenskommelse med de väpnade motståndet i Afghanistan så bryter ni mot konventionen när ni flaggar röda korset på er.
Dessutom tappar insatsen effekt av att sjukvårds personal inte kan delta i post tjänst (vilket enligt min uppfattning bara är lathet eftersom ni ändå inte har har varken skydd eller avtal kopplat till era röda kors!