05
Jan

Kamratmarsch Bravo Quebec: Genom sand och snö

Anmäl kommentar Av:
i Underhåll, Veteran

I somras stod plutonen ännu en gång tillsammans nedanför foten av ett vittäckt bergsmassiv. Denna gång var landet Sverige och berget Kebnekaise. Foto: BQ FS18

Drygt två år har förflutit sedan vi på Bravo Quebec, skyttekompaniets andra pluton på FS18, för första gången klev ut från flygplanet på Camp Marmal utanför Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan och blickade upp mot bergskedjan Hindukush’s snöklädda toppar.

Två kamrater som var med oss den dagen fick aldrig möjlighet att följa med oss på hela resan men de kommer alltid att följa med oss i våra tankar och handlingar. I somras stod plutonen ännu en gång tillsammans nedanför foten av ett vittäckt bergsmassiv. Denna gång var landet Sverige och berget Kebnekaise.

På hösten 2009 när vi påbörjade äventyret kunde vi aldrig föreställa oss hur lång och omfattande resan skulle bli. Det var först när vi samlades i Kiruna sommaren 2011 som det gick upp för oss vilken resa vi har gjort. Då hade vi varit åtskilda sedan medaljceremonins soliga dag på Armémuseum i Stockholm, juni 2010. Trots avbrottet så kom vi direkt in i vår gamla lunk, alla gamla skämt och smeknamn dammades av och det kändes som att vi aldrig ens varit åtskilda. 

Besök i LKAB gruva. Foto: BQ FS18

Johan, plutonens stående entreprenör och tillika första grupps sjukvårdare, även känd i utlandsstyrkan som ”Norrland”, mötte upp plutonens förstyrka på flygplatsen och inledde med ett besök i LKABs gruva, 1000 meter under jord strax utanför Kiruna. En helt otrolig upplevelse för många av plutonens gruventusiaster.

 

Under kaoset som följde tog Johan snärtigt befälet och ledde oss mot vad han på sitt speciella sätt kallade för ”uppfostringsanstalten”. En och annan drabbades av rysningar och vi var flera som ifrågasatte att frivilligt åka rakt ut i skogen till ett ställe som Johan med sitt patenterade luriga leende kallade för uppfostringsanstalten. Hedrande nog för oss rörde det sig om Lapplandsjägarnas Kalixforsläger och här ska ett stort tack riktas till Lapplandsjägargruppen som bistod oss med fordon och boende under vårt besök i norr.

Ett stort tack riktas till Lapplandsjägargruppen som bistod oss med fordon och boende under vårt besök i norr. Foto: BQ FS18

Kvällen spenderades med inkvartering i lägret och förberedelser inför marschen. När det går upp för oss vilken marschväg som Johan kallar för ”Söndagsturen” börjar samtliga soldater frenetiskt banta sina packningar. Samtliga utom ”Alladin” som mycket enkelt ger hela sin packning till en kamrat. Alladin hade blivit hemskickad till Sverige bara några veckor innan från FS21 efter att hans nya patrull hade gått på en hemmagjord bomb i provinsen Sar-e-Pol. Trots att alla läkare avrådde från resan var det en självklarhet att hänga med till Kiruna och på kamratmarschen med grabbarna.

 

Foto: BQ FS18

Söndagsturen inleddes 05:00 med en fantastisk båtresa från Nikkaluokta uppför älven Vistas jokken. Under skratt och minnen traskade vi den första sträckan beundrandes Sveriges vackra natur. Vår färd gick över dansande forsar, i skogar och i skuggan av vattenfall. Glädjande, stickande och kliande nog fick vi även tillfälle att brottas med myggen.

 

 

Foto: BQ FS18

På eftermiddagen lämnade vi trädgränsen bakom oss och började en lång och härlig klättring i snöblandat regn på en smal, halvt existerande stig. Efter några timmars klättring nådde vi så under kvällningen vårt nattläger på platån Njunis vid Kaskasvagge utlopp. I kraftig blåst reste vi våra tält bredvid en sjö lika vacker som kall.

 

Foto: BQ FS18

 

På grund av det idoga uppvaktandet av den friska nordanvinden byggde vi på order av vår guide, Johan, halvmeterhöga stenmurar runt tälten för att de skulle stå kvar under natten. Dagen efter bröt vi vår förläggning i morgonstund och fortsatte vår vandring uppåt. Leden slingrade sig nu fram över glatta rullstenar. Efter uppåt bar det nedåt och sedan uppåt igen. Kängorna och marken började alltmer prydas av snö och blåsten fortsatte till allas förtjusning att tillta.

 

Foto: BQ FS18

I Tarfalapassets piskande snöyra nådde blåsten sin blöta kulmen och få var de soldater som lyckades hålla balansen och inte fick sig minst en lufttur. Trillandes, skrattandes och svärandes tog vi oss genom passet. Efter mycket om och men kom vi till slut ner till dalen där personalen på Tarfalas forskningsstation välkomnade oss och bjöd på ett givande bildspel om sin forskning. Lagom till vi började koma ihop fortsatte Söndagsturen, med regnets ihållande välsignelse, nedåt mot Kebnekaises fjällstation, vårt marschmål för dagen. Ett mål som vi nådde sent på kvällen.

Efter en välbehövlig sovmorgon kravlade vi oss ur tälten den tredje marschdagen. Med maximalt strippad packning styrde vi så stegen mot den västra leden och Kebnekaises dimhöljda topp. Sedan vi besegrat den låga vegetationen började landskapet bli alltmer brant och skifta till att mest bestå av de välbekanta rullstenarna. Efter några timmars gående nådde vi ”grytan” och Kittelbäcken.

 

Foto: BQ FS18

Efter en skarp stigning kom vi sedan ut på en platå som gjord för återhämtning och Kodakmoments. Därefter väntade ännu ett lårsugande höjdtagande följt av flera andra, innan vi slutligen såg den vita toppen. I strålande solsken låg den där omgiven av glittrande snöstrukturer skapade av vinden. Med stora nöjda leenden nådde vi så Sveriges högsta punkt med sin sagolika utsikt.

 

Foto: BQ FS18

 

Foto: BQ FS18

 

Foto: BQ FS18

 

Foto: BQ FS18

 

10 timmar efter att plutonen utgick började de första soldaterna med ömma knän ramla in i tältförläggningen vid bergets fot. På ett föredömligt sätt hade lökavdelningen i det bakre läget skapat en gedigen brasa och välkomnade soldaterna med kalla drycker.

Morgonen kom och vi skyndade oss tillbaka mot Nikkaluokta för en fältandakt med Lars Levi Sunna som höll en minnesvärd och respektfull andakt till minne av våra stupade kamrater. När andakten nått sitt slut var det för många välkommet att byta ut fotmarsch mot fordonsmarsch.

Foto: BQ FS18

Ett underbart militärt ord är samkväm och efter fältandakten var det tid för just detta. Väl tillbaka i Kalixforslägret började vi genomföra åtgärder före samkväm, så som att beställa pizza och dra igång bastun. Fredsbaskrarna mötte upp oss och berättade för oss om sin verksamhet och sina aktiviteter.

I vanlig ordning var vår ambition att lära känna lokalbefolkningen så bra som möjligt. Plutonens enda hallänning ”Moms” gjorde till allas stora förtjusning ett ypperligt jobb på den fronten och kommer till följd av detta även i framtiden att behöva besöka Kiruna varannan helg, vare sig han vill eller inte.

Våra liv har förändrats mycket sedan vi kom hem ifrån Afghanistan, men vi har fogats samman genom erfarenheter och händelser som få andra ens kan föreställa sig och vår vänskap kommer alltid att vara densamma.

Harry Mallik Egonsson och Milad Samadi

Foto: BQ FS18

 

 

 

 


3 Svar till Kamratmarsch Bravo Quebec: Genom sand och snö

  1. Norrland 22 januari, 2012 kl. 5:12 e m Anmäl kommentar

    Förtydligande: Bilden ”Funktionskontroll av tält inför kamratmarsch 2011″ riktas ett stort tack till Lapplands Jägargrupp för boende & fordon. Boendet avser Kalixfors förläggning. Tälten som syns på bilden ägs av ”Lapland Adventure & Hunting, 4-season experiences”.

    Svara
  2. 2217 9 januari, 2012 kl. 5:20 e m Anmäl kommentar

    Önskar jag var med er på den otroliga vandringen ni gjort!
    Men tar nya tag i sommar! ;-)
    Hoppas vi ses då!

    ONE BRAVO!!!

    Svara
  3. Lew 5 januari, 2012 kl. 12:56 e m Anmäl kommentar

    Fina bilder och en tur jag själv hoppas kunna göra i sommar. Tack för ert jobb där borta, fint när folk håller kontakten och gör mer än att bara ses och dricka öl.

    Armébloggen: Det här var ta mig fan det bästa jag läst här.

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>