Jan
Ur kirurgens dagbok, del 2
Anmäl kommentarLite grann om vårt närområde….. Jag redovisar en bild efter att ha varit här i några veckor, kanske ändras den under min resterande tid. Det är oklart hur många som bor i Mazar-e-Sharif. Officiell siffra som jag har hört är 400 000 men det kan vara så många som 1 000 000. Trångbott är det och i området där CNL ligger så verkar omgivningarna fattiga till och med för denna stad. Det är dåligt med elektricitet, därför eldar man med allt man kommer över när det är kallt för att kunna laga mat. Det ska även finnas en konstgödselfabrik häromkring med en del utsläpp. Luften fylls av aska och sot och när man fotograferar på kvällen ser det ut som det snöar i blixtbelysningen men det är inget annat än tidigare beskrivet sot och aska som fyller luften.
I staden ser man vanligtvis mycket fattiga omgivningar. I små gluggar utefter gatorna sitter rader av försäljare. Det verkar vara vissa indelningar. På vissa gator säljs bilar, motorcyklar och cykeldelar, på andra säljs matvaror. Under en bilfärd genom staden såg jag i ett träd hängandes en (förmodligen) nyligen avlivad tjur eller ko som ännu ej hunnit flås och styckas.
När man ska bygga så verkar det som om att man först bygger en två meter hög mur kring sin tomt. Man ser lastbilar överallt som kör ut tegel som måste vara den största industriprodukten i området. När muren är klar börjar man bygga på det som ska vara innanför. Jag har hört att det kan ta flera år innan man är färdig med bygget innanför muren. Jag tar byggandet som ett gott tecken på att man ändå har ett hopp om en bättre framtid än den nuvarande. Eller är det bara övergivna byggarbetsplatser?
Byarna i området runt MeS kan utgöras av någon enstaka gård eller upp till hundratals gårdar som uteslutande verkar vara byggda av lera och sten, knappast vinterisolerade. Människorna är sällan klädda för klimatet enligt vårt sätt att se det. Barnen har tunna kläder, saknar mössa och vantar och på fötterna ser man enkla skor eller bara sandaler trots att det kan vara flera minusgrader ute. Ofta ser man dem huttra och de försöker hålla händerna nära kroppen, blåsande på fingrarna som de emellanåt drar in i kläderna för att få dem varma. Man kan se såväl traditionell klädsel som västerländsk stil på pojkarna. Flickorna verkar vanligtvis ha en mer traditionell klädsel som i våra ögon liknar ”påskkärringar” och de är otroligt söta, både pojkarna och flickorna, men oj vad de verkar frysa när det är kallt! När vi kommer med våra varma kläder i våra varma bilar är det beklämmande…
Jim Viksten, kirurg
19 Svar till Ur kirurgens dagbok, del 2
Så intressant att få läsa om hur ni har det där nere och hur landet fungerar. Känns som att ju mer jag får veta ju enklare kanske det är att prata om er tid där nere när ni kommer hem.
En mamma
Det är så intressenst att få höra er berätta. Ser fram emot kommande anhörigdag där vi får veta lite mer.
Fortsatt lycka till i Ert arbete.
Från en stolt mamma
intressant inlägg. Vilket livsförutsättningar människorna har
Ja, det känns bra att kunna ta del av era berättelser. Jag tror att det är viktigt inte bara för när ni kommer hem. Det är viktigt för allas vår förståelse för vad som händer i världen och att vi lever i en ytterst priviligerad del av världen.
En make
Läser med intresse och tänker varje dag på er alla som är där.
Gott nytt år
önskar
en mamma
Nyder at læse beretninger som denne. Flere af den slags – tak
en pojkvän
Vi följer er så gott det går via datorn. Känns jättebra att få läsa om era dagar i landet långt hemifrån.Bloggen är jättebra. Vi tänker på er varje dag.
Även här en stolt mamma
Fortsätt med dina fina beskrivningar. Det är intressant läsning. Man undrar lite om barnen går i skola, vad folket äter, vad dom tycker om er när ni kommer förbi e t c.
Man skulle ju vilja göra något även här hemifrån för dessa människor. Är det någon som känner till ifall det finns någon hjälporganisation som har verksamhet i detta område?
Hej Ylva
Det glädjer mig att läsa att du funderar på hur man kan engagera sig. Jag skulle föreslå att du kollar upp med Svenska Afghanistankommiten som har haft ett gediget hjälparbete i Afghanistan under flera tiotals år.
Lycka till!
Då ska jag göra det. Tack för tipset och kämpa på därborta!
Tack för alla kommentarer! Det sporrar mig att fortsätta att blogga!
För den som vill bidra till att förbättra förhållandena för befolkningen i Afghanistan så är Svenska Afghanistankomitten ett bra sätt (http://www.sak.se/vart-arbete). SAK har arbetat i landet i många år och är en av de viktigaste organisationerna för att driva skolor i Afghanistan.
Tack, jag kollar detta.
Det är så spännande att följa ert arbete därborta och läsa alla inlägg. Läser även I väntan på talibanerna vilken jag kan rekomendera er som vill veta mer.Om skolor finns det mer att läsa i Three cups of Tea av Greg Mortenson
Instämmer. Klart läsvärda.
Hallå Jim. Roligt att följa ditt arbete. Önskar dig ett Gott Nytt År. Vi ber för dig här hemma.
Lycka till med uppdraget. Rolle Skellefteå
Tack Rolle. Det värmde att höra av dig!
God fortsättning på det nya året! Roligt att få läsa hur det ser ut i byarna och hur befolkningen har det. Hälsningar från en stolt mamma till Klas