22
Maj

Var är jag egentligen? Det är ett land fullt av kontraster

Anmäl kommentar Av:
i Uncategorized

Skymningen har fallit och jag vandrar runt Camp Northen Lights, CNL. Dagen har varit för varm och tagit för mycket på krafterna för att jag ska orka springa den här kvällen, men nu när väl solen har gått ner så är temperaturen riktigt behaglig. Det råder ett fullkomligt lugn inne på CNL, man kan nästan jämföra det med att vandra runt en sommarkväll i en småstad i Sverige.

Några saker är det dock som skiljer livet här från att vandrar runt i en Svensk småstad. Ljuden man hör är mest hundskall och någon åsna som skriar, ibland letar även ljudet från någon böneutropare sig in. Men det som skiljer mest är nog de fem meter höga murarna som skiljer mig från resten av staden och den stora mängd taggtråd som man kan se överallt, och även kanske detaljer som att nästan alla man möter bär vapen. Men förutom att det är varmt och man är omgiven av murar och taggtråd och folk bär vapen så är det svårt att säga riktigt var man är.

Större delen av de som bor här pratar svenska, ibland hör man inslag på finska och engelska komma från olika håll. Men på något sätt så förstår jag ändå inte riktigt var jag är, kanske är jag för långt bort, har färdats för långt för att riktigt kunna begripa var jag är, kanske kommer det med tiden. Än så länge är det dock mest som man är i en surrealistisk och övertempurerad norrländsk småstad. Det är svårt att säga riktigt hur man hade förväntat sig att livet på CNL skulle vara. Men riktigt så här, om man får säga det, bra, hade jag nog inte förväntat mig. På något sätt hade jag trott att den goda stämningen som vi hade på Livgardet skulle försvinna när vi kom ner hit, att alla plötsligt skulle bli gravallvarliga och helt uppslukas av sina arbetsuppgifter. Men riktigt så är det inte. Visst jobbar vi väldigt mycket, men man har inte så jättemycket annat att göra, men samtidigt så har man tid att gå iväg och ta en kaffe och snacka lite. Vi har det rent ut sagt väldigt trevligt än så länge. Och maten, den måste jag säga är väldigt god. Och man dör inte av värmen så länge man inte behöver ha all utrustning på sig.

Det enda jag egentligen skulle kunna klaga på är att det luktar lite som ett gammalt omklädningsrum i min barack.

En dag på skjutbanan, trodde vi. Saker ändas hela tiden

Vi trodde att vi skulle ut redan den följande morgonen, men på kvällen så fick vi reda på att det hade ändrats och att vi skulle åka efter lunch istället. Saker ändras hela tiden. Hur som helst så stod vi där efter lunch med all utrustning på oss och skulle äntligen bege oss till skjutbanan för att skjuta in våra vapen. Vi stod vid bilarna med all utrustning på och man började redan känna att det skulle bli varmt. Temperaturen låg en bit över 40 grader och med all utrustning på sig så kom inte vinden åt att svalka. Man fick helt enkelt försöka tvinga i sig själv vatten hela tiden för att hålla nere temperaturen.

Innan vi skulle åka ut så hade vi en samling och gick igenom vem som skulle åka i vilken bil, i vilken ordning bilarna skulle åka samt kontroll att sambandet mellan bilarna fungerade. Vi rullade ut genom gaten, ut, utanför murarna, ut i ett land som är svårt att beskriva. Det går verkligen inte att beskriva för andra, för jag vet inte vad jag ska jämföra med. Det närmaste jag kan komma är ett scoutläger som blivit permanent. Husen är till största delen byggda av lera eller betong, men det som får det att se ut som ett scoutläger är de solskydd som är byggda av slanor och presseningar framför husen. Det ser ut som något som man byggd temporärt men som sedan blivit permanent.

Nästan alla hus ligger bakom höga murar så man ser dem inte så mycket. Och på många ställen så ser man höga murar som är halvfärdiga, eller helt färdiga men saknar port. Tydligen så mutar man in mark här genom att bygga en mur först, sen bygger man huset när man får pengar eller tid eller vad det är man saknade från början. På vägen blandas bilar, motorcyklar, åsnor, kor och människor. Att det kan vara en bra ide att se till att man är ur vägen när militärkolonnen kommer verkar inte vara något de tänker så mycket på. Trafikregler verkar obefintliga.

Landskapet runt oss ändras, det är stad, det är öken, det är grönt, det är fält, det är vatten, man kör över farthinder som är gjorda av gamla stridsvagnsband. Väl framme på skjutbanan så får vi reda på att den är stängd, att vi hade bokat tiden för länge sedan spelar ingen roll, det är afghaner som sköter skjutbanan, saker ändras hela tiden. Vi fördriver lite tid med att öva sökning av IEDer längs vägen och sedan kör vi hem igen, genom staden, trafikregler är ingen ide att försöka följa för ingen annan gör det. Som min förare säger, det gäller helt enkelt att visa intention och hoppas att de andra väjer.

Väl hemma på CNL är det skönt att ta av sig utrustningen och vi står en stund och jämför hur svettiga vi blivit, alla tänker nog på att 40 grader knappt är en varm dag här.

/Måns


5 Svar till Var är jag egentligen? Det är ett land fullt av kontraster

  1. ANN maj 23, 2011 kl. 6:55 f m Anmäl kommentar

    Bra skrivet inlägg! Jag kommer att öppna bloggen varje morgon för att förstå hur ni ha det där borta…….
    Kramar till ALLA på FS 21

    Svara
  2. MammaMia maj 23, 2011 kl. 6:00 e m Anmäl kommentar

    Tack för din målande beskrivning, Måns! Jag försöker att se bilder framför mig av den omgivning ni befinner er i. Spännande att få följa er här på bloggen, ser fram emot fler inlägg! Ta hand om varandra! Tänker på er!

    Svara
  3. Maria Dahlgren maj 23, 2011 kl. 7:09 e m Anmäl kommentar

    Bra skrivet, kommer att följa er här! Ta hand om varandra, och va rädda om er!

    Svara
  4. maijuzka maj 24, 2011 kl. 8:29 f m Anmäl kommentar

    Vad bra du skriver Måns! Kanske ska du skriva en bok sedan… när du kommer hem om 200 dagar eller så. Jättekul att få lite inblick i eran vardag. Jag kommer också att följa er här; lycka till med det svåra men viktiga uppdraget ni har tagit på er. KRAMAR till alla er på FS21

    Svara
  5. L maj 26, 2011 kl. 8:50 f m Anmäl kommentar

    Mycket bra första inlägg! Ser fram emot att få läsa om hur ni upplever allt därborta. Hoppas ni får vara med om mycket bra trots den läskiga situation ni befinner er i. Tycker ni alla är så otroliga modiga. Kram på er FS21!

    Svara

Kommentera

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>