Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

”Jag orkar inte mer”

11lingonveckorigront

Det var femte dagen av övningen och på formation följde vi den upplysta vägen ned mot vattnet. Med några decimeters avstånd stod den marschaller på båda sidor om oss. Jag blev helt uppfylld av hur vackert det var. Blev nästan sugen på att gifta mig i liknande former. Okej, inte liknande former, men marschallerna var fantastiska. Nere vid vattnet bildade marschallerna en fyrkant, vilken omringade en tänd grill, läsk, godis och hela befälslaget. Mörkret fylldes dessutom av stämningsfull musik. “Är det såhär det slutar?” frågade vi oss själva.

Vi ställde upp oss och Skvadronschefen påbörjade sitt tal. Många fina hyllande ord. Sedan kom det: “Ni har tänjt på era gränser. Men de kan tänjas ännu mer. Övningen fortsätter. Plutonchefen tar över befälet.”. Musiken övergick från den mäktiga, peppiga till Markoolios “Jag orkar inte mer”. Plutonschefen beordrade packning på, och vi marscherade från grillen, läsken och godiset, förbi marschallerna, in i den mörka och kalla skogen igen.

En övning som Övning OPTIS tar inte slut när man tror att den ska ta slut. Inte första gången man tror det, inte andra gången, och inte tredje gången heller. Någonstans runt fjärde gången man går mot grindarna kanske lite förhoppningar är befogade.

Måste dock, trots att jag inte uppskattade det där och då, ge en stor eloge till befälets otroligt ambitiösa glädjedödare. Det var otroligt vackert och Markoolio är ju en riktig klassiker.

….Jag orkar inte mer vill inte vara kvar. Jag längtar efter er min kära mor och far….

Personlig blogg

Följ en icke-stereotyp genom GU:S backar, snår och fantastiska utbildning. Mitt mål med denna blogg är att vidga vyerna för vem som kan genomföra GU, så att ännu fler vill vara med och försvara vår rätt att leva som vi själva vill.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *