Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Vecka 7

11lingonveckorigront

Vecka 7 är avsultad och med det 60% av GMU. GMU är den grundläggade militära utbildningen som alla gör. Denna följs sedan av en befattningsutbildning som varierar beroende på vad man är antagen till. GMU avslutas med en ökända övningen som tidigare kallades “Aldrig ge upp”. Det är denna övning vi nu räknar ned till med skräckblandad förtjusning.

“Huvud axlar knä och tå knä och tå”
Höjdpunkt under veckan var gaskammaren. Iklädda gasmask och regnställ klev vi in i ett rum fyllt av tårgas. Vi såg inte mer än en armslängd framför oss och fick instruktionen att genomföra “huvud axlar knä och tå”. En mycket komisk känsla. Ingen av våra gasmasker läckte men gylfar hade lämnats öppna vilket orsakade stort obehag. Även det lite komiskt. Vi fick sedan prova på tårgasen utan gasmask, då självklart i lägre koncentration. På ett led gick vi igenom det lätt dimmiga rummet. Ögon började svida, tårar rann, snor rann, hostningar, och hostningar som för en del övergick till kväljningar. Där stod vi längs ett rödmålat staket mitt i en kohage och upplevde tårgasens verkan. Vi förstår orsaken till varför krigföring med tårgas är förbjuden.

“MEN HÅLL I DÅ!!!!”
Jag har alltid påstått att jag inte är en tävlingsmänniska. Jag har alltid vägrat stafetter i skolan och aldrig tävlat i någon sport på fritiden. Men detta har jag insett främst handlat om feghet, och väldigt lite om hur tävlingsinriktad jag är. Exempel: I torsdags genomförde vi backintervaller på förmiddagen och skulle sedan öva på att upprätta och ta isär en bår. Jag var rätt slut, magen kurrade tyst och kroppen kände sig redo för permission. Då införde vårt befäl ett tävlingsmoment. Där tände det till. Jag övergick från något zombieliknande till galen fotbollssupporter. En timme rann förbi och vi vann (vad jag minns) alla tävlingarna. Jag hann dessutom både skrika det ena och det andra till både mot- och med-spelare. Bland annat citatet i rubriken. Självklar kan hur god min insats var ifrågasättas. Men vi vann.
Det går inte en dag utan att jag får lära känna en ny sida hos mig själv. Bra liksom dåliga, men utvecklande är det.

 

Jag sitter nu och äter chips för att inom en timme krypa ner i min egen säng. Ska sova i minst 10 timmar.

Godnatt!

 

Personlig blogg

Följ en icke-stereotyp genom GU:S backar, snår och fantastiska utbildning. Mitt mål med denna blogg är att vidga vyerna för vem som kan genomföra GU, så att ännu fler vill vara med och försvara vår rätt att leva som vi själva vill.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *