Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Mönstringen

11lingonveckorigront

Jag har alltid tyckt att det varit ballt att genomföra GU, men aldrig tänkt att jag skulle klara av det. ”Jag är för otränad”, ”jag är för mesig” och ”jag är för känslig” är argument som snurrat i mitt huvud. Jag har varken spelat fotboll, hockey eller kört crossfit, utan istället dansat och yogat. I mars bestämde jag mig ändå för att mönstra. Jag var inte övertygad att det var rätt för mig eller om jag skulle bli antagen. Tiden jag fick för mönstring var först i juni och kom då nära inpå alla utbildningstarter. Därför ställde jag in mig på att inte göra GU detta år utan nästa år. Jag tänkte att jag går dit och gör mitt bästa så får vi se vad det blir. Nu låter det som att jag var svincool, fortsatte livet som vanligt för att sedan glida in på rekryteringsmyndigheten och sätta mig bakåtlutad på stolen. Så var det inte.

Mellan mars och mönstringen fortsatte det träningsmässiga livet ungefär som vanligt. Jag jobbade heltid och tränade så mycket jag hade lust för. Var nyutbildad yoga-instruktör och därför blev det främst yoga blandat med löpning på schemat. Sedan oroade mig mig en hel del för testerna. För att lugna mig tog jag reda på exakt hur de skulle gå till. 5 olika delar: intelligenstest, psykologen, hälso-undersökning, isokai och cykeltest. I just den ordningen. Om jag tränade till just de testerna? Nej. Hade jag kunnat förbereda mig bättre? Ja. Men det gick bra ändå.

Väl på rekryteringsmyndigheten var handsvetten ett faktum och jag var inte det minsta kaxig. Vi blev placerade vid varsin dator och intelligenstestet började. Figurer, kuber, fysik och ordförståelse. När jag slet ögonen från skärmen första gången insåg jag att jag var ensam kvar, alla andra var redan klara. Tjolahopp vad stressad jag blev. Jag hade dessutom ingen aning om hur lång tid jag hade kvar innan testet skulle stängas ned. Jag svarade så fort jag kunde och tog mig ur datasalen med skakandes. Mitt enda tips för intelligenstestet är att ta det lugnt och metodiskt.

Redan ganska slut i huvudet blev jag inkallad till psykologen. Just upplevelsen hos psykologen tror jag skiljer sig mycket från person till person. Jag hade en relativt trevlig timme där jag redogjorde för allt från skilsmässor till lågstadiet. Hos psykologen var det för mig en fördel att jag talat och funderat över många av av frågorna innan. Då slapp jag bli överraskad av nya känslor.

Psykologen följdes av hälso-undersökningen. Att hälso-undersökningen skulle orsaka så mycket nervositet hade jag inte förutspått. Tänk om jag hör dåligt på ett öra? Tänk om min rygg är sne? Tänk om blodtrycket är konstigt? Så var inte fallet, tack och lov. Jag blir påmind om hur lyckligt lottad jag är och hur tacksam jag är för kroppen som fungerar.

Det som sedan skulle göras var isokai. Jag har inte gjort speciellt många marklyft i livet och explosivitet i ben är ingen stark sida hos mig. Så mitt mål var att klara minimum. Det tog flertalet försök och jag önskar att jag övat tekniken mer, men det gick till slut.

Sist men absolut inte minst jobbigt var cykeltestet. Alla börjar att cykla på ett motstånd som är anpassat efter ens förväntade prestation. En person som bedömer sig själv mycket stark kommer därmed att börja på ett tyngre motstånd än en som bedömer sig svagare. Motståndet ökar sedan stegvis tills man inte orkar hålla i en godkänd takt längre. “Cykla tills man spyr” som min bror hade gjort, eller “Cykla till det blir jobbigt” som jag gjorde. Olika val med olika utgång, självklart är det första att föredra för ett så gott resultat som möjligt.

När alla tester var gjorda satts jag hos en studievägledare. Studievägledaren var en säljare som hette duga. Jag sa “ja” och mest “ja” och satt mig på bussen chockad och undrade vad jag tackat ja till. Andades in och andades ut för att sedan be studievägledaren ringa upp igen dagen efter. När det samtalet avslutades kände jag mig nöjd och trygg med mitt val. Gruppbefäl samband/ledningssoldat, 11 månader på Livgardet i Kungsängen. Mitt tips är verkligen att tala med studievägledaren tills det känns bra i hela magen. Om det kräver ett eller tio samtal spelar ingen roll.

Nu vet jag inte om jag besvarat några funderingar eller bara snurrat till det ännu mer. Ni får jättegärna kommentera om ni har några ytterligare frågor om mönstringen, eller något helt annat också för den delen.


Personlig blogg

Följ en icke-stereotyp genom GU:S backar, snår och fantastiska utbildning. Mitt mål med denna blogg är att vidga vyerna för vem som kan genomföra GU, så att ännu fler vill vara med och försvara vår rätt att leva som vi själva vill.

2 kommentarer

  • 11lingonveckorigront 3 september 2017 21:12

    Hej! Blir så glad av att du kommenterar.
    Förstår helt din känsla. De där jäkla testerna alltså.
    Frågor jag funderade på innan var tillexempel:
    Hur upplevde jag mina föräldrars skilsmässa?
    Hur var min gymnasietid, vem var jag i klassen?
    Vem är jag i mitt kompisgäng?
    Hur ställer jag mig till att använda vapen mot någon annan?
    Har jag haft stor ångest för något någongång och hur ställer jag mig till det idag?

    Hoppas du fick något svar på din fråga. Kommentera annars gärna igen!

  • Nyfiken 31 augusti 2017 23:19

    Hej!
    Funderar själv på att söka, men känner mig inte helt redo än, mest är det nervositet över att inte klara av testerna som spökar.
    Men till frågan då, du skrev "Hos psykologen var det för mig en fördel att jag talat och funderat över många av av frågorna innan." Vilka frågar var det du hade funderat över innan?

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *